- Ut ur badrummet din korv! Jag måste duscha nu sa jag skrattandes. Han gick ut ur badrummet och jag tog av mig mina kläder och hoppade in i duschen. Helt plötsligt hörde jag dörren öppnas och innan jag hann säga något så hör jag Joes röst.

- Får man joina? Hörde jag honom säga och jag skrattade lågt.

- Så länge de bara är du sa jag och fnittrade.

Joes perspektiv

Vi hade just nu soundcheck och allt gick ovanligt bra. Sophia var just nu ute och shoppade. Hon ville egentligen vara här och jag ville ju såklart ha henne här men hon hade ingen lust att vara vid Demi, inte idag i alla fall. Vi höll på i några timmar innan vi tog en liten paus. Vi gick till det lilla rummet där det fanns lite att äta. Tur att inte Joey var här, det hade tagit slut direkt då. Jag skrattade lågt för mig själv och la upp lite mat på en tallrik innan jag gick och satte mig med mina bröder. Jag tog upp mobilen jag hade i fickan och såg att jag hade fått ett nytt sms från Sophia. ”Hej babe,, hoppas de går bra, ring när ni har paus!”. Jag log stort för mig själv och ringde genast till henne. Hon svarade efter två signaler och jag log av att höra hennes röst.

- Hallå!

- Hej babe! Sa jag högt och märkte att mina bröder började skratta åt mig. Jag slog till Nick som satt bredvid mig.

- Hur går de?

- Bara bra, är du ute fortfarande?

- Aa, jag tänkte komma till er sa hon och jag började le ännu mer även om hon inte såg.

- JA! Men hur blir de med Demi då?

- Äsch, jag håller mig borta från henne så löser det sig. Jag log ännu en gång, och sen drog Nick telefonen ur handen på mig. Han satte på högtalaren.

- Tjena lillen, högtalaren är på och alla är här. Sa han och jag hörde Sophia skratta lågt.

- Nick, du är konstig, jag…. Det blev tyst ett tag och sen hörde vi en smäll som om mobilen åkte ner i marken.

- Sophia? Vad händer?! Sa jag och drog telefonen ur Nicks händer. Det var fortfarande ett tyst och sen hörde vi Sophia skrika högt. Jag reste mig upp ur stolen och bara stirrade ner i mobilen. Vad var det som hände?

- JOE, hjälp mig! Skrek Sophia och det va det sista vi hörde innan samtalet avbröts. Jag kollade chockat på Nick och Kevin som såg minst lika chockade ut som mig.

- Vad ska jag göra??? Tänk så är hon skadad? Sa jag lågt. Det var tyst ett tag. Innan jag tog tag i min jacka som hängde bredvid.

- Vart ska du? Frågade Nick.

- Sophia va i köpcentret och skulle hit så om dom lämnade henne där så är hon ju någonstans på vägen sa jag fort och letade fram bilnyckeln i fickan.

- Jag hänger med dig sa Nick och reste sig upp.

- Gå ni, jag ringer polisen och sen snackar jag med dom andra så dom vet vad som pågår sa Kevin och tog upp sin mobil. Jag kollade på mina bröder och klämde fram ett leende.

- Tack killar! Sa jag innan jag och Nick sprang ut till bilen. Mina bröder betyder allt för mig, och att dom skiter i soundchecket bara för att de har hänt något med min tjej. Vi hoppade in i bilen och körde vägen mot köpcentret som inte låg så långt ifrån. Jag körde ganska snabbt men ändå så att vi skulle kunna se om Sophia var någonstans. När vi hade åkt samma väg 3 gånger så suckade jag högt. Men jag skulle inte ge upp. Jag vände om för att köra ännu ett varv när jag kände Nicks hand mot min arm.

- Hon är inte här Joe, vi åker tillbaka till dom andra och ser vad polisen sa till Kevin. Jag suckade och nickade. Utan ett svar åkte vi tillbaka. Jag hoppade ut ur bilen när min mobil ringde. Jag tog fort upp den ur fickan och såg att det stog Sophia på skärmen. Jag log stort och svarade fort.

- Sophia! Hur mår du?! Vad hände? Frågade jag och tog en paus för att hon skulle hinna svara.

- Det här är inte Sophia sa en mörk röst och jag blev genast orolig igen.

- Vart är hon? Skrek jag ut och märkte sen Nicks oroliga blick.

- Hon är här. Men vi kan inte lova att hon är okej. Kom med 70 000 kontant till ladan vid parken imorgon kväll så får du tillbaka henne.

- Om du ens gör något på henne så ska jag fan mörda dig skrek jag och innan han la på så hörde jag honom skratta. Jag kollade på Nick som kollade frågandes på honom.

- Han vill ha 70 000, och om de betyder att jag får tillbaka Sophia så kan han gärna få dom jävla pengarna. Jag har ju pengarna men inte i kontanter! Nick jag kan inte ta ut 70 000 bara sådär! Sa jag stressat samtidigt som vi gick in i byggnaden. Vi gick under tystnad och efter ett tag hittade vi Kevin som stog och snacka med 2 poliser. Jag kollade mot Kevin som pekade mot mig och båda poliserna vände sig mot mig. Skulle jag berätta allting om pengarna? Och om samtalet? Jag suckade och kollade på Nick som genast förstod.

- Berätta sa han och nickade innan han gick därifrån. Dom 2 poliserna kom fram till mig och presenterade sig innan dom frågade vad som hade hänt. Jag berättade genast allting men tvekade lite när det kom till pengarna. Men när jag kollade mot Nick och han nickade så berättade jag genast allt. Så fort jag hade berättat allt så försvann poliserna iväg. Det skulle komma två andra poliser senare ifall den här killen nu skulle ringa igen.

Timmarna gick och det fanns inget jag kunde göra. Jag bara satt där i soffan och stirrade in i väggen. Tänk så var hon riktigt skadad?

Sophias perspektiv

Jag öppnade sakta mina ögon. Jag märkte att jag låg ner och satte mig genast upp. Jag kände hur det värkte i mitt huvud och det senaste jag minns var att jag fick något hårt mot huvudet. Jag kollade ner mot golvet där jag hade legat och där fanns det en stor blodfläck. Jag försökte lyfta mina händer för att hålla för huvudet men märkte att mina händer hade blivit bundna vid ett element. Jag kollade på dom två männen som satt vid bordet bredvid. Den ena satt och stirrade på mig medans den andra satt med min telefon. Han visade upp min telefon och skrattade. Det var en bild på mig och Joe när vi hade haft ett litet ”bak krig”. Vi hade mjöl och deg i hela ansiktet och i håren.

- Gulligt sa han och flinade läskigt innan han fortsatte kolla. Han kom fram till en annan bild som han visade upp. Jag höll på att fixa mig på bilden, jag hade bara linne och trosor på mig och jag hade tagit ett kort som jag hade skickat till Joe.

- Sexigt!

- Ge tillbaka min mobil din jävla idiot och släpp ut mig härifrån! Skrek jag och jag märkte hur torr jag var i munnen. Mannen slutade genast att skratta och reste sig från stolen. Han gick långsamt till mig och böjde sig ner. Han la sin hand på min kind och kollade in i mina ögon.

- Va sa du? Frågade han vänligt med en arg ton. Jag kollade argt på honom och spottade honom i ansiktet. Han lyfte upp handen och slog till mig hårt med öppen hand. Mitt huvud flög åt ena sidan och jag kände värken sprida sig. Helvete va ont de gjorde! Jag kollade på mannen igen som lyfte upp handen ännu en gång och smällde till mig ännu hårdare och den här gången blev allt svart…

Jag smällde igen dörren mitt framför näsan på henne innan jag gick igenom det lilla vardagsrummet och in i sovrummet där jag stängde dörren och låste. Jag kände en ensam tår rinna ner för min kind. Varför? Vi hade precis blivit tillsammans igen och nu är hon här? Ska hon verkligen förstöra allt igen?

Joes perspektiv

Det var just detta jag ville säga till Sophia men jag hann inte. Jag sa åt Demi att inte komma hit men de gjorde hon ändå. Varför var det alltid något som skulle gå fel? Jag reste mig upp ur soffan och började gå mot sovrummet. Jag stannade utanför den låsta dörren och jag hörde Sophias snyftande. Jag knackade försiktigt på dörren.

- Försvinn!

Hörde jag henne skrika.

- Sophia älskling, snälla öppna. Låt mig prata med dig sa jag och bara väntade. Jag hörde sen dörren låtsas upp och jag tryckte ner handtaget. Sophia satte sig på den stora sängen och kollade argt på mig.

- De va de här jag ville berätta. De va inte jag som bestämde att hon skulle med på turnén. Förlåt babe sa jag samtidigt som jag satte mig bredvid henne. Hon suckade lågt och kollade ner på sina händer.

- Du har ingenting att säga förlåt över Joe, jag vet att du inte valde detta. Jag stör mig bara på det och jag gillar inte henne alls sa hon och hennes ansikte förändrades från argt till oroligt.

- Jag är rädd att hon ska försöka ta dig ifrån mig, och jag kan inte förlora dig Joe.

- Du kommer aldrig förlora mig Sophia, det är alltid du och jag sa jag och hon log stort och kramade om mig.

- De va inte meningen att bli sur på dig bara så att du vet. Och är hon med hela turnén?

- Nej, hon är med i två-tre veckor.

- Okej, jag antar att jag klarar de.

- Kan jag få en liten puss nu? Frågade jag och kollade på henne med valp ögon. Hon skrattade högt och kysste mig passionerat.

Sophias perspektiv

Vi gick ut till dom andra och Joe satte sig genast i soffan. Jag satte mig på en stol bredvid, så långt bort från Demi som möjligt. Joe kollade lite oroligt på mig men när jag gav honom ett litet leende så log han tillbaka. Han sträckte ut armarna och jag flinade stort. Jag gick genast och satte mig i hans underbara varma famn. Nick gick fram och satte på en film medans Kevin sprang ut i det lilla köket och hämtade popcorn. Filmen började segt men vi alla tänkte att den säkert skulle bli bättre. Jag kollade lite mot Nick som höll på att somna. Jag kollade sen mot popcorn skålen som fortfarande var ganska full, det var något nytt. Jag tryckte ner min hand i skålen och tog en handfull med popcorn. Jag flinade busigt och kastade allt på Nick som genast rykte till. Jag skrattade så högt att jag var tvungen att sätta mig på golvet. Jag höll mig för magen och slöt ögonen medans jag försökte lugna mig. När jag sen öppnade ögonen såg jag Nick bredvid mig. När jag kollade högre upp såg jag att han höll i popcorn skålen.

- Åh nej du vågar inte sa jag och försökte låta allvarlig.

- Åh jo de gör jag sa han och vände sen hela popcorn skålen upp och ner över mig. Han började skratta och satte sig i soffan igen. Jag kollade på Joe som också skrattade. Jag skakade på huvudet och drog fingrarna genom håret för att få bort all popcorn och salt. Sen reste jag mig upp och gick argt mot sovrummet. Alla slutade skratta och jag hörde dom prata bakom mig.

- Blev hon sur? Gick jag för långt kanske? Hörde jag Nick säga oroligt. Och nej jag var inte sur. Jag tog tag i den enda kudden innan jag gick till dom andra igen. Nick hade ryggen mot mig och jag slog den hårt på honom. Han rykte ännu en gång till innan han började skratta. Jag flinade och gick iväg mot badrummet. Jag kollade på mitt hår i spegeln. Jag såg att jag fortfarande hade popcorn kvar i håret så jag började ta bort det en och en. Helt plötsligt känner jag kallt vatten hällas över mig som bara rinner av mig. Håret blev helt blött och mina kläder blev helt rinniga. Jag kollade argt på Nick som stog bredvid och vek sig av skratt. När jag såg honom skratta så kunde inte jag låtsas vara arg längre så jag började också skratta.

- Ut ur badrummet din korv! Jag måste duscha nu sa jag skrattandes. Han gick ut ur badrummet och jag tog av mig mina kläder och hoppade in i duschen. Helt plötsligt hörde jag dörren öppnas och innan jag hann säga något så hör jag Joes röst.

- Får man joina? Hörde jag honom säga och jag skrattade lågt.

- Så länge de bara är du sa jag och fnittrade.

Jag satt just nu på turné bussen med mina bröder. Jag hade haft ett stort flin på läpparna hela tiden bara för att Sophia var min igen. Men jag hade precis fått dom dåliga nyheterna. Eller ja, dom kunde ha varit bra om jag inte hade dummat mig. Men nu var det riktiga dåliga nyheter och Sophia skulle hata det...

Sophias perspektiv

Dom senaste tre dagarna gick långsamt. Nästan för långsamt. Jag satt just nu på planet på väg till Kanada där Joe var just nu. Jag satt samtidigt och lyssnade på låten han hade skrivit åt mig. Den var så otroligt gullig och att han ens hade tagit sig tid att skriva den. Ur högtalarna hörde man nu piloten prata och de var dags att landa. Bälte lampan tändes och snart var vi nere på marken. Jag små sprang ut ur planet och sen till bandet där man hämtade väskan. Jag började gå utåt mot parkeringen samtidigt som jag letade efter Joe. Vart var han?

- Bu!

Jag skrek högt och vände mig om. Det första jag såg var dom mörka solglasögonen och igenom dom fanns dom underbara mörka ögonen. Jag skrattade högt och kramade om Joe hårt.

- Gud vad jag har saknat dig sa han och höll om mig länge. När han väl släppte mig så slog jag till honom på armen.

- Vad var de där för? Frågade han chockat.

- Du skrämde mig Joe! Sa jag argt och han började skratta igen. Men innan vi hann säga något mer så kom det ett flertal fans som ville ta kort och ha autografer. Medans Joe stod där med sina fans så ställde jag mig en bit ifrån för att inte vara i vägen. Jag och Joe hade inte gått ut med att vi var tillsammans än. Det ända folk visste var att han hade tillägnat en låt till en ”speciell tjej”. Men imorgon ska han på intervju här i Kanada och då ska han berätta allt. Jag var själv lite nervös för hur de skulle gå.

- Sophia? Hörde jag en röst säga och jag vaknade genast ur mina tankar. Jag kollade upp på Joe och log.

- Ska vi gå? Frågade han och vi började snabbt gå till bilen. Vi åkte till hotellet där jag och Joe skulle ha ett eget rum. Jag la undan min väska och satte mig sen i soffan med Joe. Han la genast sina armar om mig och jag lutade mig mot honom.

- Jag älskar dig Sophia. Du anar inte hur mycket jag har saknat att bara få hålla om dig sa han och jag log stort.

- Jag älskar dig med Joe.

- Ska vi be dom andra komma över och så kan vi bara ha en lugn kväll? Frågade han och jag nickade som svar. Han tog upp sin telefon samtidigt som jag gick iväg för att dricka lite vatten. Jag drack upp vattnet fort innan jag började gå tillbaka till Joe. Men när jag hörde hans arga röst så stannade jag bakom andra sidan väggen.

- Nej! Låt inte henne komma över. Jag har inte berättat det till Sophia än! Sa han argt samtidigt som han försökte vara sur. Jag suckade och stod där tills han hade lagt på. Hade han fler hemligheter nu? Och vem var tjejen han pratade om? Han sa att han inte hade berättat till mig än, då kommer han väl berätta senare. När han är redo. Jag gick in i rummet igen och mötte Joes blick. Han tvingade fram ett svagt leende och satte sig i soffan igen där han satt förut. Jag satte mig bredvid honom och han tog mina händer.

- Sophia, jag måste berätta något… och du kommer verkligen inte gilla det men de var inte mitt val…

Innan han hann säga mer så knackade det på dörren. Jag reste mig upp och Joe tog tag i min arm.

- Du måste verkligen veta detta Sophia sa han och såg orolig ut.

- Joe, vi kan ta det sen. Vi kan inte låta dom vänta sa jag och gick mot dörren. Jag hörde honom sucka bakom mig. Jag öppnade dörren och fick se Nick. Jag log stort och kramade om honom.

- Vi har saknat dig lillen sa han och flinade innan han gick in. Jag kramade sen om både Kevin och Danielle. Jag stängde dörren men innan jag ens hade gått därifrån så knackade det igen. Jag kollade konstigt på dom andra. Vem mer skulle komma? Jag öppnade dörren och mötte hennes blick. Vad gjorde hon här? Var det de här Joe skulle berätta? Hon log stort som om ingenting hade hänt. Jag hatade henne. Demi Lovato…

Jag smällde igen dörren mitt framför näsan på henne innan jag gick igenom det lilla vardagsrummet och in i sovrummet där jag stängde dörren och låste. Jag kände en ensam tår rinna ner för min kind. Varför? Vi hade precis blivit tillsammans igen och nu är hon här? Ska hon verkligen förstöra allt igen?

- Jag vet inte vad mer jag ska göra för att du ska förlåta mig, men om detta inte räckte så tänker jag fortsätta kämpa. Jag kämpar tills du är min igen sa han och kollade djupt in i mina ögon.

- Joe… detta funkar inte…

Joes perspektiv

- Vi kan få det att funka Sophia, jag vet att jag gjorde fel. Om jag kunde ändra det så skulle jag gjort det. Det är dig jag älskar och det är dig jag vill ha. Demi betyder inget för mig. Om jag så behöver bevisa det för hela världen så gör jag det! Sa jag och jag hörde henne skratta lågt.

- Alla som var på konserten vet redan sa hon och flinade.

- Ja, men dom vet inte att det var dig jag menade, dom kanske tror jag menade Demi. Jag vill visa att de är dig jag menar..

- Jag vet inte Joe. Du har redan sårat mig riktigt rejält en gång sa hon och jag kom genast och tänka på vad jag hade gjort sist. Jag hade slagit vad med Joey om att jag skulle bli tillsammans med Sophia. Jag suckade lågt och kände en tår rinna ner för kinden. Jag tog ett steg närmare henne och tog hennes hand. Jag kollade in i hennes underbara ljusa ögon.

- Jag älskar dig Sophia. Jag vet att jag har gjort misstag men vem är perfekt? Jag lovar att jag ska göra allt för att inte göra fel igen. Sophia, du är hela min värld. Och om du förlåter mig så tänker jag visa upp dig för hela världen. Jag tänker visa hela världen hur mycket du betyder för mig sa jag och sen blev det tyst. Hon stog bara där och stirrade på mig. Men hon hade inte dragit bort sin hand som jag höll i, jag antar att de var ett gott tecken.

- Jag förstår om du inte vill ha mig längre, men glöm aldrig att jag alltid kommer att älska dig sa jag och släppte taget om hennes hand. Jag vände mig om och började gå när hon äntligen sa något.

- JOE! Skrek hon och jag vände mig genast om. Jag kollade på henne och nu såg jag att hon också grät.

- Lovar du att aldrig såra mig igen? Frågade hon och hoppet om att få henne igen kom tillbaks.

- Jag lovar och svär på allt jag äger! Sa jag och ett leende spreds sig över hennes läppar. Hon tog 3 långa steg fram och stannade. Hon tog tag i min hand och kramade om den.

- Jag älskar dig sa hon och i just det ögonblicket förstod jag att hon nu var min igen.

Sophias perspektiv

Jag hade precis kommit hem efter den lilla resan. Klockan var mycket och jag skulle till skolan dagen efter. Jag släpade min trötta kropp upp för trappan. Jag slängde mig på sängen och kände ett leende sprida sig över läpparna. Jag hade Joe igen. Vi hade pratat länge den kvällen och vi hade löst allt. Och om tre dagar så var det sommarlov och då skulle jag få träffa Joe igen. Jag skulle åka med på resten av hans turné. Vilket jag tror kommer att bli super kul!

Jag vaknade av att alarmet ringde. Jag suckade högt och drog kudden över huvudet. Men alarmet började bara låta högre så tillslut stängde jag av det och gick upp ur sängen. Jag gick långsamt in i badrummet och tvättade av ansiktet. Jag gick sen ner till köket där mamma satt och åt. Jag tog fram en skål och flingor och fil innan jag satte mig mittemot henne.

- God morgon gumman, sovit gott? Frågade hon med ett stort leende.

- mm, mumlade jag och hon började skratta.

Så fort jag hade ätit klart gick jag upp till rummet och bytte om. Jag tog på mig ett par enkla svarta jeans och ett vitt linne. Sen tog jag på mig min skinnjacka och mina vita converse. Jag tog min svarta väska och gick ut genom dörren.

Joes perspektiv

Jag satt just nu på turné bussen med mina bröder. Jag hade haft ett stort flin på läpparna hela tiden bara för att Sophia var min igen. Men jag hade precis fått dom dåliga nyheterna. Eller ja, dom kunde ha varit bra om jag inte hade dummat mig. Men nu var det riktiga dåliga nyheter och Sophia skulle hata det…

När jag hade packat ner allt så kom Rebecca in i mitt rum igen. Jag hade satt mig på sängkanten och jag kollade på Rebecca som hade ett busigt flin på läpparna. Hon skrattade högt innan hon hoppade på mig och kramade om mig. Jag skrattade lågt och besvarade hennes kram.

Rebeccas perspektiv

Både jag och Sophia var nu på flyplatsen. Vi höll just nu på att gå på planet och jag var otroligt glad för att åka till Mexiko. Det ända jag var rädd för var ifall Sophia skulle komma på mina planer. Eller… Joes planer. Jag suckade och vi gick och satte oss på våra platser. Sophia satt längst in vid fönstret och jag satt bredvid. Planet lyfte och vi var nu iväg. Jag kollade på Sophia som redan hade somnat. Hur lyckades hon med det? Vi satte ju oss precis. Fast vi gick ju upp mitt i natten så inte undra på att hon är trött.

Planet landade med en duns och jag skakade genast på Sophia som rykte till. Hon hade sovit i flera timmar nu. Jag hade lyckats sova några timmar. Men de var bra att vi hade fått vilat för nu skulle dom riktiga planerna köra igång. Eller ja, om 3 timmar.

Vi tog en taxi till hotellet och där satt vi och tog det lugnt ett tag. Klockan närmade sig sex och jag kollade på Sophia.

- Vi ska ut, ta på dig något fint sa jag och Sophia kollade chockat på mig. Men utan att fråga vad vi skulle göra så började hon rota i sin resväska. Hon tog fram en vit pösig tröja och ett par shorts. Hon tog sen fram ett bälte som hon skulle ha runt tröjan. Jag log lätt och visade tummen upp när hon visade mig kläderna. Hon la dom på sängen och sprang sen in i duschen. När hon kom ut en stund senare så gick jag in dit. Jag tvättade snabbt av mig och tvättade noga håret innan jag gick ut ur badrummet och in till rummet. Jag kollade på Sophia som nu var helt klar. Hon hade lockat sitt fina långa bruna hår och sminkat sig riktigt fint. Hon hade också tagit på sig kläderna som satt perfekt på henne och till det hade hon lagt till några armband. Jag log stort mot henne.

- Det där är perfekt sa jag och skrattade. Sophia flinade stort och snurrade runt.

Nu var det dags. Jag hoppades verkligen att detta skulle funka. Vi åkte till stället där konserten skulle hållas. Vi skulle också ta bakvägen in så Sophia inte visste vilka det var som skulle spela. Det ända hon visste var att vi skulle på konsert. Vi gick sakta genom korridorerna för att komma ut till scenen. När vi väl kom ut så var vi längst fram. Arenan var redan fullproppad.

- Kan jag få reda på vilka det är nu? Frågade Sophia nyfiket. Jag skrattade lite nervöst och försöka att undvika hennes blick.

- Nepp, men du kommer att älska dom.

Sophias perspektiv

Jag suckade och kollade mig omkring. Det stod en tjej bredvid mig, kanske något år äldre. Jag lutade mig lite mot hennes öra så att hon skulle höra vad jag sa överallt skrikande.

- Vilka är det som spelar? Frågade jag och hon kollade argt på mig.

- Du går på en konsert där du inte ens vet vilka som spelar? Sa hon och trängde sig sen förbi folk för att komma bort från mig. Jag hörde Rebecca skratta lätt åt mig och jag kollade konstigt på henne. Jag vände mig åt andra hållet för att fråga tjejen som stog där när jag såg att hon hade en tröja med Jonas brothers på. Jag vände fort blicken till Rebecca som nu såg livrädd ut.

- Rebecca! Tog vi den här resan bara för att komma till Joe? Du skämtar med mig va? Jag drar nu sa jag och vände mig om. Hur skulle jag komma ut? Det var över 60 000 personer här inne.

- Stanna Sophia, tro mig du kommer inte att ångra dig sa Rebecca och jag kollade på henne. Jag ville inte se Joe, men jag skulle ändå inte lyckas ta mig ut. Jag suckade och kollade upp på scenen där killarna just nu kom ut.

Joes perspektiv

När jag kom ut på scenen så letade jag genast efter Sophia. Jag visste att dom skulle stå långt fram åt det högra hållet. Den första låten började spelas och samtidigt som jag sjöng försökte jag hitta Sophia. Det tog tid men tillslut hittade jag henne. Hon såg riktigt sårad ut och hon vägrade att möta min blick. Första låten tog slut och publiken skrek.

- Nästa låt skrev jag för bara två dagar sen. Det var inte meningen att den skulle vara med under turnén men den betyder mycket för mig. Och låten handlar om en speciell person. En person som betyder hela mitt liv sa jag och kollade på Sophia som nu kollade upp och såg chockad ut.

Sophias perspektiv

Nu visste ju alla att ryktena mellan mig och Joe var sanna. Att vi är tillsammans, jag menar var tillsammans. Låten började spelas och jag kollade bara chockat på Joe.

Every night you’re gone I swear it hurts
You're the atmosphere, now you’re gone I can’t live,
Tell me what to do, I feel the pain all over my body
Was it the things I said, can I take them back?
Baby, cause without you there’s nothing left of me
We can run away, we can change our fate,
Baby, what can I do to show you I’m sorry?

Låten handlade verkligen om mig. ”What can I do to show you I’m sorry?” Den meningen ekade I mitt huvud.

Tiden gick och sen tog det slut. Jag tänkte gå ut samma väg som resten av publiken men Rebecca drog i mig och ännu en gång var vi backstage. Jag suckade och kollade på henne.

- Jag tänker inte träffa honom Rebecca sa jag och kollade allvarligt på henne.

- Varför inte? Hörde jag en röst säga bakom mig. Jag vände mig om och såg Joe. Jag kollade bak och såg att Rebecca var borta. Jag suckade och kollade på Joe igen.

- Var den om mig? Låten? Frågade jag och han nickade samtidigt som han rodnade. Jag log lätt. Fan vad gullig han var.

- Jag vet inte vad mer jag ska göra för att du ska förlåta mig, men om detta inte räckte så tänker jag fortsätta kämpa. Jag kämpar tills du är min igen sa han och kollade djupt in i mina ögon.

- Joe… detta funkar inte…

Jag kände en ensam tår rinna ner för min kind. Visste Rebecca om detta? Åh, de är klart hon gjorde. Detta var därför jag hade fixat mig så mycket, och hon hade antagligen fixat sig lite så inte jag skulle fatta.

- Sophia vänta.

Rösten, jag hade inte hört den rösten sen han sårade mig. Och de skärde rakt in i hjärtat. Skulle jag stanna? Nej, han skulle bara såra mig mer…

Sophias perspektiv

Jag fortsatte gå mot hållet jag kom ifrån. Varför hade Rebecca gjort så här? Hon visste att jag inte ville vara vid honom. Han sårade mig alldeles för mycket och sen tror han att en middag gör allt bra igen. På tal om Rebecca. Hon har säkert åkt iväg. Jag kollade mot hållet där vi hade parkerat och precis som jag trodde så var bilen borta. Jag suckade högt, det var alldeles för långt för att gå hem.

- Sophia!

Ännu en gång skar rösten in i hjärtat.

- Snälla, lyssna bara sa han och jag kände ännu en tår rinna ner. Jag hörde hans fotsteg allt tydligare vilket betydde att han snart var vid mig. Jag kände mina ben bli svagare och tillslut började dom skaka. Jag försökte sträcka på mig och jag hoppades verkligen att mina ben skulle hålla mig uppe. Men nej, inget skulle gå som jag ville. Jag tog ett försiktigt steg fram och mina ben ville inte längre hålla mig uppe. Jag slöt ögonen och sträckte fram armarna för att ta emot mig när jag ramlade. Men istället för att känna sanden mot mig så kände jag två starka armar runt mig. Jag öppnade ögonen och fick se Joe. Jag kollade in i hans underbara bruna ögon, dom var så vackra… NEJ! Sophia vad håller du på med. Han har sårat dig skärp dig. Han drog upp mig så att jag stog upp med han höll fortfarande ett stadigt grepp om mig. Jag putte hårt iväg hans armar men mina ben svek mig igen så hans armar var runt mig ännu en gång. Han hjälpte mig bort till det lilla berget bredvid där han satte ner mig. Jag mötte hans blick snabbt innan jag vek undan och kollade ut mot havet.

Joes perspektiv

Det var svårt att se Sophia igen, även om det gjorde mig glad så var det svårt eftersom att jag hade sårat henne riktigt mycket. Jag satt hela tiden och kollade på henne medans hon kollade ut mot havet. Jag ville säga något men vad? Det ända jag ville var att allt skulle bli bra, att jag kunde sitta och hålla om henne, kyssa henne och kalla henne min. Jag älskade henne alldeles för mycket för att förlora henne.

- Sophia, jag är så ledsen för allt som hände. Det var inte meningen att vara med Demi. Jag vet att de var fel och det kommer aldrig att hända igen sa jag och innan jag hann fortsätta så avbröt hon mig.

- Klart som fan att de inte händer igen, hur ska de hända när vi inte ens är tillsammans? Frågade hon utan att ens ge mig en blick. Orden ekade i mitt huvud. Om jag kände henne rätt så ville hon bara springa här ifrån just nu. Men hon kunde inte efter som att hennes ben inte ville hålla henne uppe vilket var ganska konstigt.

- Sophia…

- Säg inget mer Joe. Du och jag är över. Tror du verkligen att en middag skulle lösa allting? Även om de var ganska gulligt så hjälper det inte alls.

- Sophia, ät middag med mig och låt mig förklara. Vad jag har hört så har du inte ätit på flera dagar. Kom igen nu sa jag och reste mig upp.

- Nej Joe.

- Låt mig i alla fall köra hem dig. Du kan inte gå hela vägen plus att dina ben inte ens funkar just nu. Hon kollade länge och tveksamt på mig innan hon tog tag i min arm och jag hjälpt henne till bilen. Så fort jag hade hjälpt henne så släppte hon mig. Hela vägen satt vi i tystnad. Så fort jag försökte säga något så höjde hon musik och tillslut gav jag upp. Jag får försöka med något annat. Men då behöver jag Rebeccas hjälp igen, jag får fixa det senare. Jag stannade utanför Sophias hus. Hon öppnade genast bildörren för att kliva ut så jag hoppade ut och sprang runt bilen för att hjälpa henne men så fort jag tog tag i henne så knuffa hon lätt på mig.

- Jag klarar mig själv sa hon argt och gick mot dörren. Jag kollade efter henne ett tag innan jag suckade högt.

- Kom ihåg att jag älskar dig mumlade jag lågt innan hon gick in i huset.

Rebeccas perspektiv

Jag vaknade tidigt på morgonen av att min mobil ringde. Jag suckade och tog upp den. Utan att kolla vem de var så svarade jag.

- Du väckte mig! Sa jag argt och hörde en röst som skrattade.

- Förlåt sa Joe på andra sidan luren.

- Vad vill du Joe? Frågade jag och han blev genast allvarlig.

- Inget funkade igår, men jag har en ny plan. Och detta måste funka.

- Och du ringer mig för att? Frågade jag även om jag visste varför.

- För att jag behöver din hjälp.

Vi pratade ganska länge tills vi hade rett ut allt. Detta kunde faktiskt funka på Sophia. Men igår kväll när hon kom hem så trodde jag att hon skulle vara sur på mig för att jag hade hjälpt Joe. Men hon hade bara gått rakt upp på sitt rum och lagt sig. Jag hade sovit hemma hos henne under natten också. Eller ja, ganska många nätter. Jag reste mig upp ur sängen och sträckte lätt på mig. Jag tog på mig en jeans jacka eftersom att jag frös och det var det ända jag hittade och gick ut ur gästrummet.

Sophias perspektiv

Jag vaknade av en lätt knackning på dörren. Jag sträckte på mig i sängen och satte mig halv upp lutandes på min arm.

- Kom in mumlade jag sömnigt. In kom Rebecca med ett svagt leende.

- Förlåt Sophia, jag trodde verkligen ni skulle lösa allt sa hon och satte sig på sängkanten.

- Rebecca det gör inget alls. Jag vet att du bara ville mitt bästa.

- Jag är glad för att du förlåter mig men du och jag ska åka till Mexiko för en skön liten semester med sol och bad och bort från Joe sa hon och flinade. Jag skrattade lågt åt henne.

- Du är galen, vi kan inte bara åka.

- Jo de kan vi, jag har löst allt med skolan och så, vi missar ju ingenting nu när de är sista veckan sa hon och jag ryckte till. Jag hade missat skolan i flera dagar nu, jag hade inte alls tänkt på det. Jag kollade ännu en gång på Rebecca. En resa till Mexiko kan väl ändå vara ganska kul.

- Okej då, när åker vi? Frågade jag och hon log stort.

- Imorgon, så packa! Sa hon och sprang ut från rummet. Imorgon? Redan? Ja de skulle vara skönt att komma bort här ifrån så fort men herregud, imorgon?

När jag hade packat ner allt så kom Rebecca in i mitt rum igen. Jag hade satt mig på sängkanten och jag kollade på Rebecca som hade ett busigt flin på läpparna. Hon skrattade högt innan hon hoppade på mig och kramade om mig. Jag skrattade lågt och besvarade hennes kram.

Förlåt men hinner nog inte med kapitlet, killen jag berättade om gick nyss o jag har inte ens börjat på nästa kapitel! Imorn är de pluggdag men ska försöka skriva nästa kapitel imorgon :)