- Ut ur badrummet din korv! Jag måste duscha nu sa jag skrattandes. Han gick ut ur badrummet och jag tog av mig mina kläder och hoppade in i duschen. Helt plötsligt hörde jag dörren öppnas och innan jag hann säga något så hör jag Joes röst.

- Får man joina? Hörde jag honom säga och jag skrattade lågt.

- Så länge de bara är du sa jag och fnittrade.

Joes perspektiv

Vi hade just nu soundcheck och allt gick ovanligt bra. Sophia var just nu ute och shoppade. Hon ville egentligen vara här och jag ville ju såklart ha henne här men hon hade ingen lust att vara vid Demi, inte idag i alla fall. Vi höll på i några timmar innan vi tog en liten paus. Vi gick till det lilla rummet där det fanns lite att äta. Tur att inte Joey var här, det hade tagit slut direkt då. Jag skrattade lågt för mig själv och la upp lite mat på en tallrik innan jag gick och satte mig med mina bröder. Jag tog upp mobilen jag hade i fickan och såg att jag hade fått ett nytt sms från Sophia. ”Hej babe,, hoppas de går bra, ring när ni har paus!”. Jag log stort för mig själv och ringde genast till henne. Hon svarade efter två signaler och jag log av att höra hennes röst.

- Hallå!

- Hej babe! Sa jag högt och märkte att mina bröder började skratta åt mig. Jag slog till Nick som satt bredvid mig.

- Hur går de?

- Bara bra, är du ute fortfarande?

- Aa, jag tänkte komma till er sa hon och jag började le ännu mer även om hon inte såg.

- JA! Men hur blir de med Demi då?

- Äsch, jag håller mig borta från henne så löser det sig. Jag log ännu en gång, och sen drog Nick telefonen ur handen på mig. Han satte på högtalaren.

- Tjena lillen, högtalaren är på och alla är här. Sa han och jag hörde Sophia skratta lågt.

- Nick, du är konstig, jag…. Det blev tyst ett tag och sen hörde vi en smäll som om mobilen åkte ner i marken.

- Sophia? Vad händer?! Sa jag och drog telefonen ur Nicks händer. Det var fortfarande ett tyst och sen hörde vi Sophia skrika högt. Jag reste mig upp ur stolen och bara stirrade ner i mobilen. Vad var det som hände?

- JOE, hjälp mig! Skrek Sophia och det va det sista vi hörde innan samtalet avbröts. Jag kollade chockat på Nick och Kevin som såg minst lika chockade ut som mig.

- Vad ska jag göra??? Tänk så är hon skadad? Sa jag lågt. Det var tyst ett tag. Innan jag tog tag i min jacka som hängde bredvid.

- Vart ska du? Frågade Nick.

- Sophia va i köpcentret och skulle hit så om dom lämnade henne där så är hon ju någonstans på vägen sa jag fort och letade fram bilnyckeln i fickan.

- Jag hänger med dig sa Nick och reste sig upp.

- Gå ni, jag ringer polisen och sen snackar jag med dom andra så dom vet vad som pågår sa Kevin och tog upp sin mobil. Jag kollade på mina bröder och klämde fram ett leende.

- Tack killar! Sa jag innan jag och Nick sprang ut till bilen. Mina bröder betyder allt för mig, och att dom skiter i soundchecket bara för att de har hänt något med min tjej. Vi hoppade in i bilen och körde vägen mot köpcentret som inte låg så långt ifrån. Jag körde ganska snabbt men ändå så att vi skulle kunna se om Sophia var någonstans. När vi hade åkt samma väg 3 gånger så suckade jag högt. Men jag skulle inte ge upp. Jag vände om för att köra ännu ett varv när jag kände Nicks hand mot min arm.

- Hon är inte här Joe, vi åker tillbaka till dom andra och ser vad polisen sa till Kevin. Jag suckade och nickade. Utan ett svar åkte vi tillbaka. Jag hoppade ut ur bilen när min mobil ringde. Jag tog fort upp den ur fickan och såg att det stog Sophia på skärmen. Jag log stort och svarade fort.

- Sophia! Hur mår du?! Vad hände? Frågade jag och tog en paus för att hon skulle hinna svara.

- Det här är inte Sophia sa en mörk röst och jag blev genast orolig igen.

- Vart är hon? Skrek jag ut och märkte sen Nicks oroliga blick.

- Hon är här. Men vi kan inte lova att hon är okej. Kom med 70 000 kontant till ladan vid parken imorgon kväll så får du tillbaka henne.

- Om du ens gör något på henne så ska jag fan mörda dig skrek jag och innan han la på så hörde jag honom skratta. Jag kollade på Nick som kollade frågandes på honom.

- Han vill ha 70 000, och om de betyder att jag får tillbaka Sophia så kan han gärna få dom jävla pengarna. Jag har ju pengarna men inte i kontanter! Nick jag kan inte ta ut 70 000 bara sådär! Sa jag stressat samtidigt som vi gick in i byggnaden. Vi gick under tystnad och efter ett tag hittade vi Kevin som stog och snacka med 2 poliser. Jag kollade mot Kevin som pekade mot mig och båda poliserna vände sig mot mig. Skulle jag berätta allting om pengarna? Och om samtalet? Jag suckade och kollade på Nick som genast förstod.

- Berätta sa han och nickade innan han gick därifrån. Dom 2 poliserna kom fram till mig och presenterade sig innan dom frågade vad som hade hänt. Jag berättade genast allting men tvekade lite när det kom till pengarna. Men när jag kollade mot Nick och han nickade så berättade jag genast allt. Så fort jag hade berättat allt så försvann poliserna iväg. Det skulle komma två andra poliser senare ifall den här killen nu skulle ringa igen.

Timmarna gick och det fanns inget jag kunde göra. Jag bara satt där i soffan och stirrade in i väggen. Tänk så var hon riktigt skadad?

Sophias perspektiv

Jag öppnade sakta mina ögon. Jag märkte att jag låg ner och satte mig genast upp. Jag kände hur det värkte i mitt huvud och det senaste jag minns var att jag fick något hårt mot huvudet. Jag kollade ner mot golvet där jag hade legat och där fanns det en stor blodfläck. Jag försökte lyfta mina händer för att hålla för huvudet men märkte att mina händer hade blivit bundna vid ett element. Jag kollade på dom två männen som satt vid bordet bredvid. Den ena satt och stirrade på mig medans den andra satt med min telefon. Han visade upp min telefon och skrattade. Det var en bild på mig och Joe när vi hade haft ett litet ”bak krig”. Vi hade mjöl och deg i hela ansiktet och i håren.

- Gulligt sa han och flinade läskigt innan han fortsatte kolla. Han kom fram till en annan bild som han visade upp. Jag höll på att fixa mig på bilden, jag hade bara linne och trosor på mig och jag hade tagit ett kort som jag hade skickat till Joe.

- Sexigt!

- Ge tillbaka min mobil din jävla idiot och släpp ut mig härifrån! Skrek jag och jag märkte hur torr jag var i munnen. Mannen slutade genast att skratta och reste sig från stolen. Han gick långsamt till mig och böjde sig ner. Han la sin hand på min kind och kollade in i mina ögon.

- Va sa du? Frågade han vänligt med en arg ton. Jag kollade argt på honom och spottade honom i ansiktet. Han lyfte upp handen och slog till mig hårt med öppen hand. Mitt huvud flög åt ena sidan och jag kände värken sprida sig. Helvete va ont de gjorde! Jag kollade på mannen igen som lyfte upp handen ännu en gång och smällde till mig ännu hårdare och den här gången blev allt svart…

Jag smällde igen dörren mitt framför näsan på henne innan jag gick igenom det lilla vardagsrummet och in i sovrummet där jag stängde dörren och låste. Jag kände en ensam tår rinna ner för min kind. Varför? Vi hade precis blivit tillsammans igen och nu är hon här? Ska hon verkligen förstöra allt igen?

Joes perspektiv

Det var just detta jag ville säga till Sophia men jag hann inte. Jag sa åt Demi att inte komma hit men de gjorde hon ändå. Varför var det alltid något som skulle gå fel? Jag reste mig upp ur soffan och började gå mot sovrummet. Jag stannade utanför den låsta dörren och jag hörde Sophias snyftande. Jag knackade försiktigt på dörren.

- Försvinn!

Hörde jag henne skrika.

- Sophia älskling, snälla öppna. Låt mig prata med dig sa jag och bara väntade. Jag hörde sen dörren låtsas upp och jag tryckte ner handtaget. Sophia satte sig på den stora sängen och kollade argt på mig.

- De va de här jag ville berätta. De va inte jag som bestämde att hon skulle med på turnén. Förlåt babe sa jag samtidigt som jag satte mig bredvid henne. Hon suckade lågt och kollade ner på sina händer.

- Du har ingenting att säga förlåt över Joe, jag vet att du inte valde detta. Jag stör mig bara på det och jag gillar inte henne alls sa hon och hennes ansikte förändrades från argt till oroligt.

- Jag är rädd att hon ska försöka ta dig ifrån mig, och jag kan inte förlora dig Joe.

- Du kommer aldrig förlora mig Sophia, det är alltid du och jag sa jag och hon log stort och kramade om mig.

- De va inte meningen att bli sur på dig bara så att du vet. Och är hon med hela turnén?

- Nej, hon är med i två-tre veckor.

- Okej, jag antar att jag klarar de.

- Kan jag få en liten puss nu? Frågade jag och kollade på henne med valp ögon. Hon skrattade högt och kysste mig passionerat.

Sophias perspektiv

Vi gick ut till dom andra och Joe satte sig genast i soffan. Jag satte mig på en stol bredvid, så långt bort från Demi som möjligt. Joe kollade lite oroligt på mig men när jag gav honom ett litet leende så log han tillbaka. Han sträckte ut armarna och jag flinade stort. Jag gick genast och satte mig i hans underbara varma famn. Nick gick fram och satte på en film medans Kevin sprang ut i det lilla köket och hämtade popcorn. Filmen började segt men vi alla tänkte att den säkert skulle bli bättre. Jag kollade lite mot Nick som höll på att somna. Jag kollade sen mot popcorn skålen som fortfarande var ganska full, det var något nytt. Jag tryckte ner min hand i skålen och tog en handfull med popcorn. Jag flinade busigt och kastade allt på Nick som genast rykte till. Jag skrattade så högt att jag var tvungen att sätta mig på golvet. Jag höll mig för magen och slöt ögonen medans jag försökte lugna mig. När jag sen öppnade ögonen såg jag Nick bredvid mig. När jag kollade högre upp såg jag att han höll i popcorn skålen.

- Åh nej du vågar inte sa jag och försökte låta allvarlig.

- Åh jo de gör jag sa han och vände sen hela popcorn skålen upp och ner över mig. Han började skratta och satte sig i soffan igen. Jag kollade på Joe som också skrattade. Jag skakade på huvudet och drog fingrarna genom håret för att få bort all popcorn och salt. Sen reste jag mig upp och gick argt mot sovrummet. Alla slutade skratta och jag hörde dom prata bakom mig.

- Blev hon sur? Gick jag för långt kanske? Hörde jag Nick säga oroligt. Och nej jag var inte sur. Jag tog tag i den enda kudden innan jag gick till dom andra igen. Nick hade ryggen mot mig och jag slog den hårt på honom. Han rykte ännu en gång till innan han började skratta. Jag flinade och gick iväg mot badrummet. Jag kollade på mitt hår i spegeln. Jag såg att jag fortfarande hade popcorn kvar i håret så jag började ta bort det en och en. Helt plötsligt känner jag kallt vatten hällas över mig som bara rinner av mig. Håret blev helt blött och mina kläder blev helt rinniga. Jag kollade argt på Nick som stog bredvid och vek sig av skratt. När jag såg honom skratta så kunde inte jag låtsas vara arg längre så jag började också skratta.

- Ut ur badrummet din korv! Jag måste duscha nu sa jag skrattandes. Han gick ut ur badrummet och jag tog av mig mina kläder och hoppade in i duschen. Helt plötsligt hörde jag dörren öppnas och innan jag hann säga något så hör jag Joes röst.

- Får man joina? Hörde jag honom säga och jag skrattade lågt.

- Så länge de bara är du sa jag och fnittrade.

Jag satt just nu på turné bussen med mina bröder. Jag hade haft ett stort flin på läpparna hela tiden bara för att Sophia var min igen. Men jag hade precis fått dom dåliga nyheterna. Eller ja, dom kunde ha varit bra om jag inte hade dummat mig. Men nu var det riktiga dåliga nyheter och Sophia skulle hata det...

Sophias perspektiv

Dom senaste tre dagarna gick långsamt. Nästan för långsamt. Jag satt just nu på planet på väg till Kanada där Joe var just nu. Jag satt samtidigt och lyssnade på låten han hade skrivit åt mig. Den var så otroligt gullig och att han ens hade tagit sig tid att skriva den. Ur högtalarna hörde man nu piloten prata och de var dags att landa. Bälte lampan tändes och snart var vi nere på marken. Jag små sprang ut ur planet och sen till bandet där man hämtade väskan. Jag började gå utåt mot parkeringen samtidigt som jag letade efter Joe. Vart var han?

- Bu!

Jag skrek högt och vände mig om. Det första jag såg var dom mörka solglasögonen och igenom dom fanns dom underbara mörka ögonen. Jag skrattade högt och kramade om Joe hårt.

- Gud vad jag har saknat dig sa han och höll om mig länge. När han väl släppte mig så slog jag till honom på armen.

- Vad var de där för? Frågade han chockat.

- Du skrämde mig Joe! Sa jag argt och han började skratta igen. Men innan vi hann säga något mer så kom det ett flertal fans som ville ta kort och ha autografer. Medans Joe stod där med sina fans så ställde jag mig en bit ifrån för att inte vara i vägen. Jag och Joe hade inte gått ut med att vi var tillsammans än. Det ända folk visste var att han hade tillägnat en låt till en ”speciell tjej”. Men imorgon ska han på intervju här i Kanada och då ska han berätta allt. Jag var själv lite nervös för hur de skulle gå.

- Sophia? Hörde jag en röst säga och jag vaknade genast ur mina tankar. Jag kollade upp på Joe och log.

- Ska vi gå? Frågade han och vi började snabbt gå till bilen. Vi åkte till hotellet där jag och Joe skulle ha ett eget rum. Jag la undan min väska och satte mig sen i soffan med Joe. Han la genast sina armar om mig och jag lutade mig mot honom.

- Jag älskar dig Sophia. Du anar inte hur mycket jag har saknat att bara få hålla om dig sa han och jag log stort.

- Jag älskar dig med Joe.

- Ska vi be dom andra komma över och så kan vi bara ha en lugn kväll? Frågade han och jag nickade som svar. Han tog upp sin telefon samtidigt som jag gick iväg för att dricka lite vatten. Jag drack upp vattnet fort innan jag började gå tillbaka till Joe. Men när jag hörde hans arga röst så stannade jag bakom andra sidan väggen.

- Nej! Låt inte henne komma över. Jag har inte berättat det till Sophia än! Sa han argt samtidigt som han försökte vara sur. Jag suckade och stod där tills han hade lagt på. Hade han fler hemligheter nu? Och vem var tjejen han pratade om? Han sa att han inte hade berättat till mig än, då kommer han väl berätta senare. När han är redo. Jag gick in i rummet igen och mötte Joes blick. Han tvingade fram ett svagt leende och satte sig i soffan igen där han satt förut. Jag satte mig bredvid honom och han tog mina händer.

- Sophia, jag måste berätta något… och du kommer verkligen inte gilla det men de var inte mitt val…

Innan han hann säga mer så knackade det på dörren. Jag reste mig upp och Joe tog tag i min arm.

- Du måste verkligen veta detta Sophia sa han och såg orolig ut.

- Joe, vi kan ta det sen. Vi kan inte låta dom vänta sa jag och gick mot dörren. Jag hörde honom sucka bakom mig. Jag öppnade dörren och fick se Nick. Jag log stort och kramade om honom.

- Vi har saknat dig lillen sa han och flinade innan han gick in. Jag kramade sen om både Kevin och Danielle. Jag stängde dörren men innan jag ens hade gått därifrån så knackade det igen. Jag kollade konstigt på dom andra. Vem mer skulle komma? Jag öppnade dörren och mötte hennes blick. Vad gjorde hon här? Var det de här Joe skulle berätta? Hon log stort som om ingenting hade hänt. Jag hatade henne. Demi Lovato…

Jag smällde igen dörren mitt framför näsan på henne innan jag gick igenom det lilla vardagsrummet och in i sovrummet där jag stängde dörren och låste. Jag kände en ensam tår rinna ner för min kind. Varför? Vi hade precis blivit tillsammans igen och nu är hon här? Ska hon verkligen förstöra allt igen?

- Jag vet inte vad mer jag ska göra för att du ska förlåta mig, men om detta inte räckte så tänker jag fortsätta kämpa. Jag kämpar tills du är min igen sa han och kollade djupt in i mina ögon.

- Joe… detta funkar inte…

Joes perspektiv

- Vi kan få det att funka Sophia, jag vet att jag gjorde fel. Om jag kunde ändra det så skulle jag gjort det. Det är dig jag älskar och det är dig jag vill ha. Demi betyder inget för mig. Om jag så behöver bevisa det för hela världen så gör jag det! Sa jag och jag hörde henne skratta lågt.

- Alla som var på konserten vet redan sa hon och flinade.

- Ja, men dom vet inte att det var dig jag menade, dom kanske tror jag menade Demi. Jag vill visa att de är dig jag menar..

- Jag vet inte Joe. Du har redan sårat mig riktigt rejält en gång sa hon och jag kom genast och tänka på vad jag hade gjort sist. Jag hade slagit vad med Joey om att jag skulle bli tillsammans med Sophia. Jag suckade lågt och kände en tår rinna ner för kinden. Jag tog ett steg närmare henne och tog hennes hand. Jag kollade in i hennes underbara ljusa ögon.

- Jag älskar dig Sophia. Jag vet att jag har gjort misstag men vem är perfekt? Jag lovar att jag ska göra allt för att inte göra fel igen. Sophia, du är hela min värld. Och om du förlåter mig så tänker jag visa upp dig för hela världen. Jag tänker visa hela världen hur mycket du betyder för mig sa jag och sen blev det tyst. Hon stog bara där och stirrade på mig. Men hon hade inte dragit bort sin hand som jag höll i, jag antar att de var ett gott tecken.

- Jag förstår om du inte vill ha mig längre, men glöm aldrig att jag alltid kommer att älska dig sa jag och släppte taget om hennes hand. Jag vände mig om och började gå när hon äntligen sa något.

- JOE! Skrek hon och jag vände mig genast om. Jag kollade på henne och nu såg jag att hon också grät.

- Lovar du att aldrig såra mig igen? Frågade hon och hoppet om att få henne igen kom tillbaks.

- Jag lovar och svär på allt jag äger! Sa jag och ett leende spreds sig över hennes läppar. Hon tog 3 långa steg fram och stannade. Hon tog tag i min hand och kramade om den.

- Jag älskar dig sa hon och i just det ögonblicket förstod jag att hon nu var min igen.

Sophias perspektiv

Jag hade precis kommit hem efter den lilla resan. Klockan var mycket och jag skulle till skolan dagen efter. Jag släpade min trötta kropp upp för trappan. Jag slängde mig på sängen och kände ett leende sprida sig över läpparna. Jag hade Joe igen. Vi hade pratat länge den kvällen och vi hade löst allt. Och om tre dagar så var det sommarlov och då skulle jag få träffa Joe igen. Jag skulle åka med på resten av hans turné. Vilket jag tror kommer att bli super kul!

Jag vaknade av att alarmet ringde. Jag suckade högt och drog kudden över huvudet. Men alarmet började bara låta högre så tillslut stängde jag av det och gick upp ur sängen. Jag gick långsamt in i badrummet och tvättade av ansiktet. Jag gick sen ner till köket där mamma satt och åt. Jag tog fram en skål och flingor och fil innan jag satte mig mittemot henne.

- God morgon gumman, sovit gott? Frågade hon med ett stort leende.

- mm, mumlade jag och hon började skratta.

Så fort jag hade ätit klart gick jag upp till rummet och bytte om. Jag tog på mig ett par enkla svarta jeans och ett vitt linne. Sen tog jag på mig min skinnjacka och mina vita converse. Jag tog min svarta väska och gick ut genom dörren.

Joes perspektiv

Jag satt just nu på turné bussen med mina bröder. Jag hade haft ett stort flin på läpparna hela tiden bara för att Sophia var min igen. Men jag hade precis fått dom dåliga nyheterna. Eller ja, dom kunde ha varit bra om jag inte hade dummat mig. Men nu var det riktiga dåliga nyheter och Sophia skulle hata det…

När jag hade packat ner allt så kom Rebecca in i mitt rum igen. Jag hade satt mig på sängkanten och jag kollade på Rebecca som hade ett busigt flin på läpparna. Hon skrattade högt innan hon hoppade på mig och kramade om mig. Jag skrattade lågt och besvarade hennes kram.

Rebeccas perspektiv

Både jag och Sophia var nu på flyplatsen. Vi höll just nu på att gå på planet och jag var otroligt glad för att åka till Mexiko. Det ända jag var rädd för var ifall Sophia skulle komma på mina planer. Eller… Joes planer. Jag suckade och vi gick och satte oss på våra platser. Sophia satt längst in vid fönstret och jag satt bredvid. Planet lyfte och vi var nu iväg. Jag kollade på Sophia som redan hade somnat. Hur lyckades hon med det? Vi satte ju oss precis. Fast vi gick ju upp mitt i natten så inte undra på att hon är trött.

Planet landade med en duns och jag skakade genast på Sophia som rykte till. Hon hade sovit i flera timmar nu. Jag hade lyckats sova några timmar. Men de var bra att vi hade fått vilat för nu skulle dom riktiga planerna köra igång. Eller ja, om 3 timmar.

Vi tog en taxi till hotellet och där satt vi och tog det lugnt ett tag. Klockan närmade sig sex och jag kollade på Sophia.

- Vi ska ut, ta på dig något fint sa jag och Sophia kollade chockat på mig. Men utan att fråga vad vi skulle göra så började hon rota i sin resväska. Hon tog fram en vit pösig tröja och ett par shorts. Hon tog sen fram ett bälte som hon skulle ha runt tröjan. Jag log lätt och visade tummen upp när hon visade mig kläderna. Hon la dom på sängen och sprang sen in i duschen. När hon kom ut en stund senare så gick jag in dit. Jag tvättade snabbt av mig och tvättade noga håret innan jag gick ut ur badrummet och in till rummet. Jag kollade på Sophia som nu var helt klar. Hon hade lockat sitt fina långa bruna hår och sminkat sig riktigt fint. Hon hade också tagit på sig kläderna som satt perfekt på henne och till det hade hon lagt till några armband. Jag log stort mot henne.

- Det där är perfekt sa jag och skrattade. Sophia flinade stort och snurrade runt.

Nu var det dags. Jag hoppades verkligen att detta skulle funka. Vi åkte till stället där konserten skulle hållas. Vi skulle också ta bakvägen in så Sophia inte visste vilka det var som skulle spela. Det ända hon visste var att vi skulle på konsert. Vi gick sakta genom korridorerna för att komma ut till scenen. När vi väl kom ut så var vi längst fram. Arenan var redan fullproppad.

- Kan jag få reda på vilka det är nu? Frågade Sophia nyfiket. Jag skrattade lite nervöst och försöka att undvika hennes blick.

- Nepp, men du kommer att älska dom.

Sophias perspektiv

Jag suckade och kollade mig omkring. Det stod en tjej bredvid mig, kanske något år äldre. Jag lutade mig lite mot hennes öra så att hon skulle höra vad jag sa överallt skrikande.

- Vilka är det som spelar? Frågade jag och hon kollade argt på mig.

- Du går på en konsert där du inte ens vet vilka som spelar? Sa hon och trängde sig sen förbi folk för att komma bort från mig. Jag hörde Rebecca skratta lätt åt mig och jag kollade konstigt på henne. Jag vände mig åt andra hållet för att fråga tjejen som stog där när jag såg att hon hade en tröja med Jonas brothers på. Jag vände fort blicken till Rebecca som nu såg livrädd ut.

- Rebecca! Tog vi den här resan bara för att komma till Joe? Du skämtar med mig va? Jag drar nu sa jag och vände mig om. Hur skulle jag komma ut? Det var över 60 000 personer här inne.

- Stanna Sophia, tro mig du kommer inte att ångra dig sa Rebecca och jag kollade på henne. Jag ville inte se Joe, men jag skulle ändå inte lyckas ta mig ut. Jag suckade och kollade upp på scenen där killarna just nu kom ut.

Joes perspektiv

När jag kom ut på scenen så letade jag genast efter Sophia. Jag visste att dom skulle stå långt fram åt det högra hållet. Den första låten började spelas och samtidigt som jag sjöng försökte jag hitta Sophia. Det tog tid men tillslut hittade jag henne. Hon såg riktigt sårad ut och hon vägrade att möta min blick. Första låten tog slut och publiken skrek.

- Nästa låt skrev jag för bara två dagar sen. Det var inte meningen att den skulle vara med under turnén men den betyder mycket för mig. Och låten handlar om en speciell person. En person som betyder hela mitt liv sa jag och kollade på Sophia som nu kollade upp och såg chockad ut.

Sophias perspektiv

Nu visste ju alla att ryktena mellan mig och Joe var sanna. Att vi är tillsammans, jag menar var tillsammans. Låten började spelas och jag kollade bara chockat på Joe.

Every night you’re gone I swear it hurts
You're the atmosphere, now you’re gone I can’t live,
Tell me what to do, I feel the pain all over my body
Was it the things I said, can I take them back?
Baby, cause without you there’s nothing left of me
We can run away, we can change our fate,
Baby, what can I do to show you I’m sorry?

Låten handlade verkligen om mig. ”What can I do to show you I’m sorry?” Den meningen ekade I mitt huvud.

Tiden gick och sen tog det slut. Jag tänkte gå ut samma väg som resten av publiken men Rebecca drog i mig och ännu en gång var vi backstage. Jag suckade och kollade på henne.

- Jag tänker inte träffa honom Rebecca sa jag och kollade allvarligt på henne.

- Varför inte? Hörde jag en röst säga bakom mig. Jag vände mig om och såg Joe. Jag kollade bak och såg att Rebecca var borta. Jag suckade och kollade på Joe igen.

- Var den om mig? Låten? Frågade jag och han nickade samtidigt som han rodnade. Jag log lätt. Fan vad gullig han var.

- Jag vet inte vad mer jag ska göra för att du ska förlåta mig, men om detta inte räckte så tänker jag fortsätta kämpa. Jag kämpar tills du är min igen sa han och kollade djupt in i mina ögon.

- Joe… detta funkar inte…

Jag kände en ensam tår rinna ner för min kind. Visste Rebecca om detta? Åh, de är klart hon gjorde. Detta var därför jag hade fixat mig så mycket, och hon hade antagligen fixat sig lite så inte jag skulle fatta.

- Sophia vänta.

Rösten, jag hade inte hört den rösten sen han sårade mig. Och de skärde rakt in i hjärtat. Skulle jag stanna? Nej, han skulle bara såra mig mer…

Sophias perspektiv

Jag fortsatte gå mot hållet jag kom ifrån. Varför hade Rebecca gjort så här? Hon visste att jag inte ville vara vid honom. Han sårade mig alldeles för mycket och sen tror han att en middag gör allt bra igen. På tal om Rebecca. Hon har säkert åkt iväg. Jag kollade mot hållet där vi hade parkerat och precis som jag trodde så var bilen borta. Jag suckade högt, det var alldeles för långt för att gå hem.

- Sophia!

Ännu en gång skar rösten in i hjärtat.

- Snälla, lyssna bara sa han och jag kände ännu en tår rinna ner. Jag hörde hans fotsteg allt tydligare vilket betydde att han snart var vid mig. Jag kände mina ben bli svagare och tillslut började dom skaka. Jag försökte sträcka på mig och jag hoppades verkligen att mina ben skulle hålla mig uppe. Men nej, inget skulle gå som jag ville. Jag tog ett försiktigt steg fram och mina ben ville inte längre hålla mig uppe. Jag slöt ögonen och sträckte fram armarna för att ta emot mig när jag ramlade. Men istället för att känna sanden mot mig så kände jag två starka armar runt mig. Jag öppnade ögonen och fick se Joe. Jag kollade in i hans underbara bruna ögon, dom var så vackra… NEJ! Sophia vad håller du på med. Han har sårat dig skärp dig. Han drog upp mig så att jag stog upp med han höll fortfarande ett stadigt grepp om mig. Jag putte hårt iväg hans armar men mina ben svek mig igen så hans armar var runt mig ännu en gång. Han hjälpte mig bort till det lilla berget bredvid där han satte ner mig. Jag mötte hans blick snabbt innan jag vek undan och kollade ut mot havet.

Joes perspektiv

Det var svårt att se Sophia igen, även om det gjorde mig glad så var det svårt eftersom att jag hade sårat henne riktigt mycket. Jag satt hela tiden och kollade på henne medans hon kollade ut mot havet. Jag ville säga något men vad? Det ända jag ville var att allt skulle bli bra, att jag kunde sitta och hålla om henne, kyssa henne och kalla henne min. Jag älskade henne alldeles för mycket för att förlora henne.

- Sophia, jag är så ledsen för allt som hände. Det var inte meningen att vara med Demi. Jag vet att de var fel och det kommer aldrig att hända igen sa jag och innan jag hann fortsätta så avbröt hon mig.

- Klart som fan att de inte händer igen, hur ska de hända när vi inte ens är tillsammans? Frågade hon utan att ens ge mig en blick. Orden ekade i mitt huvud. Om jag kände henne rätt så ville hon bara springa här ifrån just nu. Men hon kunde inte efter som att hennes ben inte ville hålla henne uppe vilket var ganska konstigt.

- Sophia…

- Säg inget mer Joe. Du och jag är över. Tror du verkligen att en middag skulle lösa allting? Även om de var ganska gulligt så hjälper det inte alls.

- Sophia, ät middag med mig och låt mig förklara. Vad jag har hört så har du inte ätit på flera dagar. Kom igen nu sa jag och reste mig upp.

- Nej Joe.

- Låt mig i alla fall köra hem dig. Du kan inte gå hela vägen plus att dina ben inte ens funkar just nu. Hon kollade länge och tveksamt på mig innan hon tog tag i min arm och jag hjälpt henne till bilen. Så fort jag hade hjälpt henne så släppte hon mig. Hela vägen satt vi i tystnad. Så fort jag försökte säga något så höjde hon musik och tillslut gav jag upp. Jag får försöka med något annat. Men då behöver jag Rebeccas hjälp igen, jag får fixa det senare. Jag stannade utanför Sophias hus. Hon öppnade genast bildörren för att kliva ut så jag hoppade ut och sprang runt bilen för att hjälpa henne men så fort jag tog tag i henne så knuffa hon lätt på mig.

- Jag klarar mig själv sa hon argt och gick mot dörren. Jag kollade efter henne ett tag innan jag suckade högt.

- Kom ihåg att jag älskar dig mumlade jag lågt innan hon gick in i huset.

Rebeccas perspektiv

Jag vaknade tidigt på morgonen av att min mobil ringde. Jag suckade och tog upp den. Utan att kolla vem de var så svarade jag.

- Du väckte mig! Sa jag argt och hörde en röst som skrattade.

- Förlåt sa Joe på andra sidan luren.

- Vad vill du Joe? Frågade jag och han blev genast allvarlig.

- Inget funkade igår, men jag har en ny plan. Och detta måste funka.

- Och du ringer mig för att? Frågade jag även om jag visste varför.

- För att jag behöver din hjälp.

Vi pratade ganska länge tills vi hade rett ut allt. Detta kunde faktiskt funka på Sophia. Men igår kväll när hon kom hem så trodde jag att hon skulle vara sur på mig för att jag hade hjälpt Joe. Men hon hade bara gått rakt upp på sitt rum och lagt sig. Jag hade sovit hemma hos henne under natten också. Eller ja, ganska många nätter. Jag reste mig upp ur sängen och sträckte lätt på mig. Jag tog på mig en jeans jacka eftersom att jag frös och det var det ända jag hittade och gick ut ur gästrummet.

Sophias perspektiv

Jag vaknade av en lätt knackning på dörren. Jag sträckte på mig i sängen och satte mig halv upp lutandes på min arm.

- Kom in mumlade jag sömnigt. In kom Rebecca med ett svagt leende.

- Förlåt Sophia, jag trodde verkligen ni skulle lösa allt sa hon och satte sig på sängkanten.

- Rebecca det gör inget alls. Jag vet att du bara ville mitt bästa.

- Jag är glad för att du förlåter mig men du och jag ska åka till Mexiko för en skön liten semester med sol och bad och bort från Joe sa hon och flinade. Jag skrattade lågt åt henne.

- Du är galen, vi kan inte bara åka.

- Jo de kan vi, jag har löst allt med skolan och så, vi missar ju ingenting nu när de är sista veckan sa hon och jag ryckte till. Jag hade missat skolan i flera dagar nu, jag hade inte alls tänkt på det. Jag kollade ännu en gång på Rebecca. En resa till Mexiko kan väl ändå vara ganska kul.

- Okej då, när åker vi? Frågade jag och hon log stort.

- Imorgon, så packa! Sa hon och sprang ut från rummet. Imorgon? Redan? Ja de skulle vara skönt att komma bort här ifrån så fort men herregud, imorgon?

När jag hade packat ner allt så kom Rebecca in i mitt rum igen. Jag hade satt mig på sängkanten och jag kollade på Rebecca som hade ett busigt flin på läpparna. Hon skrattade högt innan hon hoppade på mig och kramade om mig. Jag skrattade lågt och besvarade hennes kram.

Förlåt men hinner nog inte med kapitlet, killen jag berättade om gick nyss o jag har inte ens börjat på nästa kapitel! Imorn är de pluggdag men ska försöka skriva nästa kapitel imorgon :)

De har varit en lång vecka för mig o ja de e bara tisdag... Saken e att jag hade prov idag, sen imorgon och sen ännu ett på torsdag så jag känner mig super stressad! Jag vill fokusera på dom här proven men så fort jag kommer hem på torsdag så kommer nästa kapitel. Kolla gärna in på torsdag kväll för att veta vad som händer med Joe, Demi och Sophia ;)

Det var sjukt kul att Joe ska få åka på turné och göra det han älskar… Men varför sa han att vi inte hade tid?

- Vad menar du Joe? Frågade jag och jag hörde förändringen i min röst.

- Tre dagar Sophia…

Det kändes som att mitt hjärta gick sönder i flera bitar. Jag kollade ner på marken och kände hur tårarna brände bakom ögonen. Vi har tre dagar innan han är borta i fem månader? Han måste skämta… Han tog min hand och log försiktigt.

- Men jag vet hur vi löser detta sa han och mina förhoppningar blev stora.

Joes perspektiv

- Skolan är slut om 3 veckor. Gå dom tre veckorna och sen följer du med på resten av min turné? I alla fall över sommaren sa jag och verkligen hoppades på ett ja. Jag älskade att turnera och jag älskar Sophia. Dom två sakerna tillsammans skulle bli fantastiska. Jag kollade på henne och man såg att hon tänkte efter. Jag satt och väntade på svar, det kändes som att det tog flera timmar.

- Joe, jag är lite besviken över att du inte sa detta tidigare sa hon och jag var säker på att hon skulle säga nej. Varför berättade jag inte tidigare…

- Men… Jag vill inte vara en minut ifrån dig, såklart jag följer med sa hon och jag sken upp som en sol. Jag hoppade upp och ner och var helt överlycklig. Jag bar upp Sophia från stolen och sprang iväg mot ”vardagsrummet” där dom andra satt. Sophia skrattade och höll sig fast medans jag sprang runt med henne i min famn. Nick, Joey och Jessica kollade konstigt på oss.

- Hon följer med, hon följer med, hon följer med skrek jag samtidigt som jag sprang runt. Då insåg dom andra vad detta handlade om och dom började också skratta.

- Kom igen nu Joe, vi måste dra, släpp ner henne sa Nick och flinade. Jag stannade upp med släppte inte ner Sophia. Hon började slå mig löst på ryggen jag skrattade och släppte ner henne och kysste henne länge.

Sophias perspektiv

Dagarna gick och Joe hade åkt iväg på sin turné för en vecka sen. Det betyder att jag får träffa honom om två veckor. Jag suckade högt och slängde ner min skolväska på golvet och slängde mig på min mjuka säng. Jag grät jättemycket första natten då Joe åkte och jag saknade honom riktigt mycket. Jag upp min mobil och slog Joes nummer. Han svarade efter andra signalen och jag hörde genast att något var fel.

- Älskling, vad har hänt? Frågade jag chockat, jag hörde honom andas tungt innan han svarade.

- Jag ringer snart Sophia, jag måste bara ta hand om en sak sa han och la på. Jag suckade och la ner mobilen på sängen.

Jag drog fram min laptop som jag hade lagt på kudden. Jag startade den och väntade på att den skulle ladda klart. Jag loggade genast in på twitter och kollade om Joe hade skrivit något. Han hade skrivit massa om hur bra hans konserter gick vilket gjorde mig glad. Tills jag såg det han hade skrivit för bara några timmar sen. ”Sorry babe”. Jag läste texten om och om igen. Vad menade han? Jag suckade och gick istället in på hans fan sida. Precis när jag tryckte enter så ringde mobilen. Jag kollade ner på skärmen och såg att de var Joe.

- Hej sötnos sa jag glatt.

- Jag måste berätta en sak mumlade han lågt. Jag tog ett djupt andetag. Vad är det som har hänt? Har jag gjort något? Har han gjort något? Jag kollade på laptoppen och märkte att sidan hade laddat klart.

- Vadå Joe? Frågade jag allvarligt. Jag bläddrade samtidigt ner på fansidan tills jag såg något väldigt intressant.

- Jag har gjort något dumt hörde jag honom säga men jag svarade honom inte. Jag kollade bara på skärmen, det fanns massa bilder på honom och Demi Lovato. Jag kollade snabbt på rubriken. ”Har Joe äntligen hittat sin drömtjej?”

Jag släppte mobilen som studsade på sängen och ner i golvet. Jag var ju hans tjej, var det de här han ville berätta. Jag skakade på huvudet för att komma ur chocken. Jag tog upp min mobil som låg på golvet. Jag satte mobilen mot örat och hörde Joe fråga om jag var kvar.

- Vi ses Joe, ha det så underbart på din turné med Demi sa jag surt och la på. Jag kastade iväg mobilen som hamnade i min klädhög. Jag kände en tår sakta rinna ner för min kind. Hur kunde han redan ha hittat en ny? Okej, han kände henne sen innan men hur kunde han bara göra så mot mig.

Joes perspektiv

Jag hade gjort bort mig så mycket. Jag hade saknat Sophia så mycket att jag behövde något som gjorde att jag tänkte på annat. Och där kom Demi in i bilden. Varför gjorde jag de? Har jag nu förlorat tjejen jag älskar mest på hela denna jorden? Jag suckade högt när hon sa hejdå. Jag vet inte hur hon hade fått reda på allting men de bryr jag mig inte om. Jag hade sårat henne. Jag skrek högt och slog in handen i väggen. Jag skrek till av smärtan som spred sig över fingrarna.

Ännu en gång hade jag förlorat kvinnan i mitt liv.

- Oj, jag visste inte att hon sov, jag skulle bara kolla hur de var med henne men jag antar att jag kan göra det imorn sa Mr. Smith och jag hörde honom gå ut från rummet. Så fort jag hörde dörren smälla igen så började jag skratta så mycket att jag ramlade av sängen. Varför skulle jag alltid ramla av sängen?

Jag hörde Joe skratta och när jag ramlade så skrattade han ännu mer.

Sophia perspektiv

Efter ett tag somnade jag faktiskt, men jag drömde om det som hände i Florida. Varenda liten detalj. Jag satte mig rakt upp i sängen och jag märkte att jag andades fort och svettades. Jag kollade på klockan som var tre på natten. Jag kände någonting droppa på min hand. Då insåg jag att jag grät. Mycket.

- Älskling, vad händer? Frågade Joe oroligt men sömnigt. Jag kollade på honom men vände fort bort huvudet så att han inte skulle se att jag grät.

- De var inte meningen att väcka dig, sov nu älskling sa jag utan att kolla på honom. Jag kände hans hand mot min.

- Jag ser att de är något älskling. Du kan berätta allt för mig.

Jag suckade och reste mig upp. Jag gick fort in i badrummet och tvättade av mitt ansikte så att tårarna skulle sluta rinna. Men de hjälpte inte. Jag kollade mig själv i spegeln. Jag behövde prata med någon. Jag behövde berätta. Jag skulle berätta.

Jag kände Joes armar runt mig och jag såg hans ansikte i spegeln.

- Joe, jag måste berätta en sak för dig… Men sen kanske du inte kommer vilja ha mig längre. Men du måste få veta detta. Mumlade jag och kollade ner i handfatet. Jag hörde Joe ta ett djupt andetag och när jag kollade upp i spegeln och såg hans ansikte så såg han riktigt orolig ut. Jag vände mig om och kollade in i hans ögon. Jag suckade och drog mig bort från hans famn. Jag gick in i sovrummet igen och Joe slängde sig på sängen.

- Älskling, jag kommer alltid vilja ha dig sa han och log. Jag klämde fram ett svagt leende och tog ett djupt andetag.

- När jag bodde i Florida hände det en sak. Det var de som gjorde så att vi flyttade till Kalifornien. Jag var tillsammans med en kille som heter Steve. Jag gillade inte precis honom. Vi liksom bara… Blev tillsammans. Men i alla fall. Efter ett tag försökte han ligga med mig. Jag sa nej och sa att jag inte alls var redo. Jag trodde han förstod det för att han lämnade mig genast ifred. Men dagen efter var rena helvetet. Han kom hem till mig under natten. Han hade lyckats smita in. Han var riktigt läskig. Han var inte alls den personen han brukar vara. Han försökte ta på mig men jag smällde till honom. Varje gång jag försökte springa ut så drog han i mig. Ingen var hemma så ingen hörde mig skrika… sa jag och sen kollade jag upp på Joe som bara såg chockad ut. Jag tog ett djupt andetag igen innan jag fortsatte.

Joes perspektiv

Jag visste vad hon skulle säga sen. Men jag ville inte att de skulle vara sant. Att allt bara var en dröm. Att detta inte alls har hänt henne. Men sen sa hon det och tårar rann ner för hennes kinder.

- Han våldtog mig Joe mumlade hon och kollade bort. Man såg att hon skämdes, och att hon fortfarande var rädd. Hur fan kan han ha gjort så mot henne? Mot min älskling. Jag kände ilskan bubbla upp men sen kollade jag på Sophia. Jag kunde inte stå här och bli arg nu. Jag får ta hand om Steve sen. Just nu behöver Sophia mig. Jag reste mig upp och gick fram och kramade om henne. Jag märkte hennes förvånade ögon.

- Så du är inte äcklad? Frågade hon och jag hörde rädslan i hennes röst.

- Nej de är jag inte. Jag gillar det inte men de var inte ditt fel älskling. Jag älskar dig, och Steve ska få igen…

Jag stod där länge och tog hand om henne. Detta var anledningen till varför hon hade börjat gråta när jag var hos henne första gången på middag. Då hon inte ville ha mig nära.

- Du anar inte hur skönt det är att du vet de nu Joe. De har varit jobbigt att hålla det inom mig sa hon och jag kysste hennes panna. Jag drog med henne till sängen och höll henne i min famn. Jag drog fingrarna genom hennes hår och efter ett tag somnade hon.

Men jag kunde inte sova. Jag skulle få tag på Steve, och han skulle få igen riktigt mycket. Han har skadat min älskling som fortfarande är rädd.

Det var nu sista dagen i New York. Om tre dagar skulle jag iväg på turné och jag hade fortfarande inte berättat för Sophia att jag skulle försvinna i 5 månader. Jag suckade och gick in i sovrummet. Jag hittade henne ute på balkongen där hon satt med en tidning. Jag log lätt och satte mig på stolen bredvid.

- Älskling, jag måste säga en sak, och du kommer antagligen inte alls gilla det sa jag och hon la genast ifrån sig tidningen.

- Har det hänt något? Frågade hon chockat.

- Nej… Vad skulle du säga om jag sa att jag skulle iväg på turné? Sa jag och väntade på svar.

- Det skulle ju vara skitkul för dig. Jag skulle sakna dig otroligt mycket men du hade nog haft kul sa hon och log. Hur kunde hon alltid vara så positiv?

- Jag ska på turné i 5 månader… mumlade jag lågt sen. Jag såg hennes ansikte som blev helt sorgset.

- Åh, jag antar att de är så när man är tillsammans med Joe Jonas. Men vi har ju ganska lång tid tills du åker, vi får ta vara på den tiden sa hon och klämde fram ett leende. Jag kollade ner på marken och suckade.

- Eller? Sa hon oroligt.

- Nej….

Sophias perspektiv

Det var sjukt kul att Joe ska få åka på turné och göra det han älskar… Men varför sa han att vi inte hade tid?

- Vad menar du Joe? Frågade jag och jag hörde förändringen i min röst.

- Tre dagar Sophia…

Det kändes som att mitt hjärta gick sönder i flera bitar. Jag kollade ner på marken och kände hur tårarna brände bakom ögonen. Vi har tre dagar innan han är borta i fem månader? Han måste skämta… Han tog min hand och log försiktigt.

- Men jag vet hur vi löser detta sa han och mina förhoppningar blev stora.

När jag hade hittat ett par shorts och ett rosa linne så bytte jag snabbt om. På linnet stod det ”We are young. We run free. Stay up late. We don’t sleep. Got our friends. Got the night. We’ll be alright ” Jag gick tillbaka till dom andra och märkte att det var en otroligt spänd stämning. Jag kollade på Joey och såg att han var otroligt arg.

___________________________________________________________________________________

Bild kommer senare kanske.

___________________________________________________________________________________

Sophias perspektiv

- Vad har hänt? Frågade jag allvarligt. Han kollade inte ens upp på mig utan han kollade på golvet. Jag suckade och kollade på Joe.
- Joey skämtade med Rebecca som tog åt sig ganska mycket sa han och kollade på mig. Jag kollade runt i rummet och märkte då att Rebecca inte var där. Jag suckade högt och kollade allvarligt på Joey som nu mötte min blick.
- Joey! De var meningen att vi skulle ha kul här. Du vet att Rebecca tar åt sig sa jag argt. Joey kollade på mig och hans såg inte längre arg ut. Han såg ångerfull ut. Just då kom Rebecca ut ur ett av rummen och hon såg... Glad ut? Hon skrattade och satte sig bredvid Joey.
- Sorry för att jag reagerade så sa hon och pussade han på kinden. Jag kollade konstigt på dom och märkte sen att Joe och Nick var lika förvånade som mig.
- Kom nu så gör vi något kul sa hon och reste sig upp. Jag kollade chockat på henne.
- Eh... Rebecca, vad är de med dig? Frågade jag och hon bara log stort.
- Vi ska ha kul sa hon och sträckte ut sina armar. Jag kollade på dom andra som bara ryckte på axlarna.
- Okej, vad ska vi hitta på? Frågade jag och satte mig ner vid Joe.
- Vi kan kolla frihetsgudinnan eftersom att de inte gick att se den igår, eller så kan vi kolla andra ställen sa Nick som hade varit tyst hela tiden.
- Eller äta sa Joey och flinade. Vi alla skrattade lågt åt honom men han hade rätt. Vi hade inte ens ätit frukost. 
- Eller bio! Fyllde Rebecca i. Jag kollade runt på alla som nu stod och tjafsa. Joe flinade och lutade sig mot mig.
- Jag vet vad vi kan göra viskade han busigt i mitt öra och blinkade med ena ögat.
- Dröm vidare babe sa jag och skrattade. Jag kollade på dom andra som fortfarande stod och tjafsade. Jag suckade lågt, hur svårt kan de vara?
- Vi kan väl göra så här: först går vi och äter, sen går vi runt och kollar på saker och sen bio, sa jag och alla blev tysta och började tänka efter.
- Det låter bra sa Joe som satt bredvid. Dom andra gillade också iden så vi gick genast ner för att äta frukost. Vi tog det vi ville ha och sen gick vi och satte oss vid ett runt bord. Vi åt under tystnad, för det mesta i alla fall. Joey satt såklart och pratade med massa mat i munnen

När vi var klara så åkte vi direkt iväg för att se frihetsgudinnan. Ännu en gång kunde jag inte vara nära Joe, vilket var riktigt jobbigt. Jag ville gå till honom och kyssa honom och hålla hans hand. Men det gick inte. Vi kollade bara på några få saker och hela tiden gick jag med Jessica. Efter det åkte vi till bion. De tog ett tag innan vi bestämde vilken film vi skulle se. Vi tog en romantisk film och nu var jag jätteglad för det var inte alls många i salongen så jag kunde sitta vid Joe. Okej, det var jag och Rebecca som valde film. Vi fick tjata ganska mycket på killarna men vi lyckades. Så fort dom släkte alla lampor i salongen så tog Joe min hand. Jag log stort och lutade mitt huvud mot hans axel. Filmen var faktiskt otroligt bra, men den slutade sorgligt. Den handlade om ett par som älskade varandra otroligt mycket. Mathias och Danielle hette dom. Men dom var tvungen att hålla förhållandet hemligt pågrund av deras föräldrar. Det kändes nästan som mig och Joe som var tvungen att hålla vårat förhållande hemligt för alla. I mitten av filmen kom deras föräldrar på dom. Danielles föräldrar blev genast arga över att hon inte hade lyssnat på dom och hennes pappa började att misshandla henne. En dag rymde hon då hemifrån och skulle springa hela vägen till Mathias. Det var mörkt ute och hon sprang mot vägen. På andra sidan vägen stod Mathias, Danielle sprang över vägen men såg inte bilen som kom. Mathias skrek och hon stannade upp. Hon blev påkörd med en smäll och flög flera meter. Mathias sprang gråtandes fram till henne. Ambulansen kom och hon hade förlorat mycket blod. I slutet dog hon med sin älskade som höll hennes hand.

Jag hörde en snyftning från Joe och insåg att han grät.

- Om de där någonsin hade hänt dig så hade jag tagit livet av mig sa han och kollade in i mina ögon.

- Ta aldrig livet av dig bara för mig Joe sa jag och kysste hans kind. Han la sin arm om mig och gav mig en snabb kyss på halsen.

- Jag älskar dig Sophia, och jag skulle aldrig vilja leva utan dig.

Jag tog hans hand och kramade om den. Jag måste ha den underbaraste killen i hela världen. Så fort filmen var slut så skyndade vi oss till hotellet för Mr. Smith och dom andra skulle vara tillbaka närsomhelst och vi visste inte om Mr. Smith kanske skulle kolla om jag blivit bättre. När vi var vid hotellet så såg vi klassen lite längre bort. Vi sprang in mot hissarna och skyndade oss till rummet. Efter bara några minuter knackade det på dörren. Vi hade rätt, han kom hit. Jag gick genast och la mig i sängen, Joe satte sig bredvid med en tidning i handen och dom andra satte sig och spelade kort. Förutom Joey då som gick och öppnade. Jag hörde Mr. Smiths röst och den kom närmare sovrummet. Jag drog upp täcket till hakan och var tvungen att hålla mig för skratt. Jag slöt ögonen och låtsades sova. Jag hörde nu att Mr. Smith var i rummet.

- Schhh…. Hörde jag någon säga. Antagligen Joe som satt bredvid mig.

- Oj, jag visste inte att hon sov, jag skulle bara kolla hur de var med henne men jag antar att jag kan göra det imorn sa Mr. Smith och jag hörde honom gå ut från rummet. Så fort jag hörde dörren smälla igen så började jag skratta så mycket att jag ramlade av sängen. Varför skulle jag alltid ramla av sängen?

Jag hörde Joe skratta och när jag ramlade så skrattade han ännu mer.

Testar just nu att skriva från iPoden. Kan vara bra att ha detta när min dator krånglar ( vilket den gör ofta) så att jag kan infomera er om det :p aja, får se om jag lägger upp ett till kapitel idag:p
Vad tycker ni om designen då? Ska fixa småfel men annars är den så gott som klar:D

- Vad var det där? Frågade jag sen. Joe suckade och tog ner armarna.
- Det var inte meningen att skälla på honom men jag vill så gärna vara själv med dig sa han och kollade in i mina ögon. Jag log lätt och la mig i hans famn igen och efter en stund somnade jag.

Sophias perspektiv

Jag vaknade av att någon stod och knuffade lätt på mig. Jag öppnade ögonen sakta och fick se Joes underbara bruna ögon.

- Latis sa han och skrattade. Jag suckade bara och slöt ögonen. Han skakade lätt på mig igen och jag kollade argt på honom.

- Mr. Smith vill att alla ska vara nere i lobbyn om 10 minuter så du får ta och gå upp nu sa han och kysste min kind. Jag kollade länge på honom. Mr. Smith ville att vi skulle vara iväg hela dagen men de betydde att jag inte kunde gå runt med Joe. Om han inte hade förklädnad då, men de skulle han ändå inte kunna ha framför klassen för dom skulle ändå veta att de var han. Jag suckade ännu högre och Joe som nu var på väg ut ur rummet stannade och kollade bak på mig.

- Vad? Frågade han lite nyfiket.

- Jag vill vara med dig Joe, inte med dom andra mumlade jag surt. Joe skrattade och satte sig vid mig på sängen. Han la sin hand mot min panna och jag kollade konstigt på honom.

- Hm… jag tror du har feber sa han och tänkte efter. Denna gången kollade jag ännu konstigare på honom. Jag kände inte att jag hade feber?

- Jag tror du börjar bli sjuk sa han och tog bort sin hand.

- Joe, vad pratar du om? Frågade jag lite irriterat.

- Jag tror du måste stanna på rummet idag, och du behöver mig som tar hand om dig sa han och reste sig upp. Och de var då jag förstod. Han skulle låtsas att jag var sjuk så att jag och han skulle kunna vara själva.

- Smart sa jag och flinade.

- Jag vet, jag går och säger till Mr Smith att du är sjuk, men han kommer antagligen vilja se de själv så se sjuk ut sa han och skrattade när han gick ut ur rummet. Hur såg man sjuk ut? Jag gick mot elementet och satte på det och lutade sen huvudet mot det. De började bli otroligt varmt men jag var tvungen att lura Mr Smith. Så fort jag hörde prat utanför rummet så sprang jag mot sängen igen. Jag drog täcket ända upp till hakan och slöt ögonen. Jag hörde dom komma in i rummet och Mr Smith ställde sig bredvid mig. Jag kände hans kalla hand mot min panna och han tog genast bort den.

- Oj, herregud, du ljög inte Joe när du sa att hon var otroligt varm sa Mr Smith.

- Sa ju de hörde jag Joe säga.

- Så, Sophia. Du kanske borde stanna inne idag sa han och jag öppnade ögonen och nickade. Jag kollade på Joe som stod bakom Mr Smith och jag såg hur mycket han koncentrerade sig för att inte skratta.

- Vill du vara ensam eller ska jag be någon stanna med dig? Frågade han och jag kollade genast på Joe.

- Jag kan stanna sa Joe och log.

- Jag vet inte Joe svarade Mr Smith osäkert.

- Varför inte? Jag har ju ändå sätt hela New York så de finns inget nytt du kan visa mig.

- Okej då, sa Mr Smith efter en stunds tänkande.

- Krya på dig sa han till mig och gick ut ur rummet. Joe slängde sig bredvid mig och kände på min panna som fortfarande var varm.

- Hur lyckades du med de? frågade han och jag hörde hur nyfiken han var.

- Elementet sa jag och skrattade.

Jag kom då på att elementet fortfarande var på så jag reste mig upp och gick och stängde av det.
- Sååååå, vad ska vi hitta på? Frågade han och flinade men innan jag hann svara så kom Nick, Joey och Rebecca in i rummet.
- Vi fick också stanna sa Joey och flinade.
- Fick och fick. Joey tjatade sönder på Mr Smith sa Rebecca och skrattade. Jag kollade från dom till Joe som såg lite deprimerad ut. 
- Gå ni till vardagsrummet så kommer vi snart sa jag till dom andra som genast gick ut. Jag gick sen och satte mig gränsle över Joe och viskade.
- Vi kan ändå ha kul Joe, dom vet att vi är tillsammans så vi har inget att dölja sa jag och Joe log stort. Jag kysste honom länge men drog mig ifrån efter en stund.
- Kom dom andra väntar sa jag och reste mig upp. 
- Men jag vill ha en till kyss sa Joe grinigt. Jag skrattade lite och böjde mig för att kyssa honom. Då tar han min hand och drar ner mig i sängen över honom. Jag började skratta men avbröts när han kysste mig.
- Joe dom andra väntar sa jag mellan kyssarna.
- Dom kan vänta lite till sa han och jag kände hans flin mot mina läppar. Jag skrattade lite och reste mig upp.
- Kom nu Joe sa jag och gick ut till dom andra med en sur Joe efter mig. Jag kollade ner på mina kläder och insåg att jag fortfarande hade samma kläder som jag sov i. Jag gick fort tillbaka till rummet och började leta kläder. När jag hade hittat ett par shorts och ett rosa linne så bytte jag snabbt om. På linnet stod det ”We are young. We run free. Stay up late. We don’t sleep. Got our friends. Got the night. We’ll be alright ” Jag gick tillbaka till dom andra och märkte att det var en otroligt spänd stämning. Jag kollade på Joey och såg att han var otroligt arg.

_______________________________________________________________________________________________

Ännu ett kapitel, i detta hände det inte så mycket men det kommer ;) snart kommer helt ny design också :D

- Nu drar vi ut!! Skrek Joey som var helt taggad på att gå till times sqoure. Vi gick ut ur rummet och då hörde vi Mr Smiths röst.

- Och vart har ni tänkt gå? Frågade han allvarligt.

- Vi ska se times sqoure svarade Joey och lät helt sur.

- Nej! Vi ska gå och äta med klassen. Och ALLA ska med sa han argt och gick därifrån. Vi alla suckade och kollade på varandra. Ska vi gå ändå eller ska vi lyssna på Mr Smith?

Sophias perspektiv

Vi tänkte ta och smyga ut men när vi precis skulle gå så såg vi Mr Smith. Vi suckade och gick med honom till dom andra. Joe höll sig en bit ifrån mig men de var mest för att folk inte skulle veta att de var något mellan oss. Vi gick och satte oss i restaurangen där Mr Smith hade reserverat två långbord. Rebecca satt på min vänstra sida och Joey på den andra medans Joe satt mittemot mig och Nick mittemot Joey. På Joes andra sida satt världens jobbigaste tjej, Amanda. Och hon var kär i Joe, i min Joe! Jag suckade lite och vi beställde mat. För det mesta satt jag och pratade med Rebecca. Och de var ganska roligt att hon och Nick ska dela säng när hon faktiskt gillar honom. Vi stod och pratade om det ganska länge tills vi fick vår mat. Vi åt och pratade ganska mycket. Tills jag såg Amanda som klängde på Joe. Hon höll hans hand och med sin andra hand drog hon fingret över hans mage. Och Joe gjorde ingenting? Varför gjorde han inte de? Jag knöt mina nävar och ville verkligen slå till henne. Men jag kunde inte. Om jag gjorde de fanns det risk att alla fick reda på att jag och Joe var tillsammans. Det var inget jag kunde riskera. Jag reste mig argt upp och gick från bordet. Jag tänkte inte sitta där och titta när hon klängde på honom. Jag gick mot hissarna och tryckte på knappen. När jag stod där och väntade kände jag någon ta tag i min arm. Det var självklart Joe.

- Vad hände? Frågade han chockat.

- Jag tänker inte sitta där och se på när Amanda klänger över dig mumlade jag surt utan att ens kolla på honom. Jag kollade hela tiden på hissdörren och väntade på att den skulle öppnas.

- Sophia, jag gillar inte henne de vet du.

- Jag vet, men varför tog du inte bort hennes händer? Sa jag och jag kände genast att jag överreagerade.

- Förlåt Joe, jag vet att du försökte få bort henne. Och jag vet att du inte kunde vara alldeles för hård mot henne. Inte när paparazzin kan vara här. Förlåt sa jag och denna gången kollade jag på honom.

- De är jag som ska säga förlåt Sophia sa han och kollade sig omkring. Jag kollade mig också omkring och de var inte en enda person här. Han la sina händer mot mina kinder och böjde sig framåt. Jag kände hans läppar mot mina och kyssen var helt underbar. Han släppte mig fort när en kille gick förbi. Vi båda kollade på varandra och började skratta. Ja de var rätt jobbigt att behöva hålla allt så hemligt. Men de skulle kanske vara ännu jobbigare att gå ut med att vi var tillsammans. Hissen kom och dörrarna öppnades. Vi båda gick in och när dörrarna skulle stängas hörde vi dom andra.

- Vänta! Skrek Rebecca.

- Håll dörrarna hörde vi sen Joey. Joe satte foten mellan dörrarna så att det öppnades igen. Nick, Joey och Rebecca sprang in och Joey andades högt. Jag och Joe skrattade lite åt dom.

- Dålig kondis? Frågade jag och kollade på Joey. Han försökte prata men fick inte fram ett ord så han nickade bara.

- Du får lugna dig med godiset sa Nick och skrattade. Nick var inte ens det minsta andfådd. Joey kollade argt på honom. Alla visste att godis betydde allt för Joey.

Vi åkte upp och fixade oss innan vi bestämde oss för att gå ut. Mr. Smith ville att alla skulle vara tillbaka på rummen klockan elva så vi hade fyra timmar på oss. Vi gick genast till Time sqoure som inte alls låg långt bort. Det var mörkt men alla skyltar och skärmar lös upp allt. Det var otroligt mycket folk där så jag kunde inte alls gå nära Joe även om han hade förklädnad. Jag suckade lågt, jag ville bara ha en mysig kväll och det skulle jag inte alls få. Jag kollade bak på Joe som gick med Nick och Rebecca. Han såg så otroligt fin ut i sin bruna skinn jacka, sin vita t-shirt och sina svarta jeans. Jag ville till honom, och kyssa honom mjukt och länge.
- De fixar sig Sophia, de e svårt för er nu när ni inte har gått ut med erat förhållande, men det löser sig sa Joey som gick bredvid mig. Han måste märkt att jag hade kollat på Joe. Jag log lätt mot Joey och gjorde armkrok med honom. Han är liksom som den storebror jag aldrig fick.
- Jag är hungrig sa han efter ett tag och vi alla började skratta. Vi åt liksom precis innan vi gick ut. Jag såg en liten kiosk som jag drog med Joey till. Vi gick in medans dom andra väntade utanför. Joey tog ganska mycket saker som han sen betalade för. Han fyllde en hel påse med godis, chips och sånt. Vi gick ut från kiosken och ännu en gång gick vi armkrok. När vi hade varit på Times' sqoure ett tag så bestämde vi oss för att se frihetsgudinnan men när vi väl kom dit så var de ganska mörkt så istället bestämde vi oss för att gå tillbaka till hotellet. Inte en ända gång släppte jag Joeys arm och Joe verkade vara ganska sur över det. Jag släppte direkt Joeys arm när jag såg det, jag ville inte alls göra Joe sur. Vi gick in på hotellrummet och jag gick genast till sovrummet där jag och Joe skulle sova. Jag bytte om och la mig i sängen. Efter ett tag kom Joe in och flinade stort.
- Äntligen ensamma sa han och slängde sig bredvid mig på sängen. Jag la mig genast i hans famn och lutade huvudet mot hans bröstkorg. Det var inte länge vi fick vara ensamma för så fort de började blixtra så öppnades våran dörr. In kom Joey som var livrädd. Han la sig mellan mig och Joe och jag suckade lågt. Joey kunde vara ganska barnslig. Jag hade knappt fått vara själv med Joe idag. Jag kollade upp på Joe som såg otroligt arg ut, han kollade på Joey som nu låg under vårat täcke.
- Joey, ut, NU! sa han argt och jag kollade chockat på Joe. Joey reste sig genast upp och gick därifrån samtidigt som han surade. Joe la sig till rätta och sträckte ut armarna mot mig så att jag kunde lägga mig i hans famn, men jag kollade bara chockat på honom.
- Vad var det där? Frågade jag sen. Joe suckade och tog ner armarna.
- Det var inte meningen att skälla på honom men jag vill så gärna vara själv med dig sa han och kollade in i mina ögon. Jag log lätt och la mig i hans famn igen och efter en stund somnade jag.

________________________________________________________________________________________________

Förlåt att jag är så seg med kapitlena nu!! De är bara det att det händer massa saker i mitt liv nu :( men jag gör mitt bästa!

- Jag… Heter… JOE! Sa jag samtidigt som jag kittlade. Hon var otroligt kittlig.

- Okej, okej! JOE! SLUTA!!! Skrek hon och skrattade på samma gång.

- Inte förrän du säger förlåt sa jag och flinade.

- Okej! Förlåt Joe! Sa hon men jag fortsatte att kittla henne.

- Och en kyss sa jag och hon drog ner mig mot henne. Hon kysste mig mjukt och jag slutade kittla henne. Vi rullade runt så att hon nu var över mig. Hon avslutade kyssen och började istället kittla mig.

- SÅ! Vem är det nu som är i underläge! Sa hon och skrattade.

___________________________________________________________________________________

INTERNET KRÅNGLAR, BILD KOMMER SENARE

___________________________________________________________________________________

Sophias perspektiv

Tiden rusade iväg och jag hade inte ens packat, istället hade jag och Joe fortsatt med vårt lilla "krig", tills vi båda var så utmattade att vi slängde oss i sängen.
- Åh, här har vi stått och tröttat ut oss och jag har inte ens börjat packa än Joe! Vänta lite, har du packat? Frågade jag och han nickade. Han hade väl tänkt på detta. Jag reste mig upp och fortsatte att packa ner kläder. När jag nästan var klar hörde jag låga snarkningar. Jag kollade på sängen där Joe nu låg och sov. Jag skrattade lite och packade ner det sista. När jag var klar så satte jag mig bredvid Joe där han låg. Jag kollade på klockan som bara var sju. Inte ska han väl sova nu? Jag sträckte mig efter en av kuddarna som jag slog lätt på Joes ansikte. Han hoppade till och vaknade.
- Vad gör du kvinna? Frågade han och låtsades vara arg.
- De är alldeles ensamt utan någon som inte kramar om mig sa jag lite flörtigt. Han skrattade och drog mig emot sig. Han kysste mig mjukt och passionerat, sen smög han försiktigt in sin tunga i min mun. Han höll mig hårt och nära. Jag avslutade allt innan de skulle gå för långt. Jag och Joe bara låg där och kollade på varandra ett tag.
- Kan vi inte se någon film? Frågade jag efter en lång stund. Han nickade som svar.
- Vilken? Frågade han och gick fram till hyllan med filmer.
- Bestäm du.
- Okej, då tar jag någon skräckfilm så får jag verkligen hålla dig nära sa han och flinade.
- Du får hålla mig nära ändå Joe, jag är ju som sagt din shawty.
- Jag tar ändå en skräckis sa han och skrattade. Han la in skivan i dvd:n som jag faktiskt hade på rummet. Så länge gick jag och hämtade popcorn. När jag kom tillbaka så satt Joe på sängen och lutade sig mot väggen. Jag satte mig bredvid honom och han la genast armen om mig.
- Tänk så skulle vi stänga av filmen och göra något annat istället sa han och blinkade med ena ögat. Varför ska killar hela tiden tänka på sex? Jag tog en stor näve popcorn och tryckte in de i Joes mun.
- Dröm vidare grabben sa jag och han låtsades bli ledsen. Sanningen var att jag inte var redo än, inte efter allt som hände i Florida. Och någon dag skulle jag vara tvungen att berätta om de till Joe. Jag skulle vara tvungen att berätta allt som hände. Och att de var därför jag flyttade från Florida. Någon dag skulle jag vara tvungen att berätta. Men inte idag.
Filmen började och den var inte alls läskig... Till en början, i mitten av filmen så satt jag och kramade en nallebjörn och jag satt halvt över Joe. Medans jag var helt rädd så satt han och skrattade. Hur kan han tycka att de är kul när de bara är läskigt? Jag kröp ännu närmare Joe, hur det nu ens var möjligt. Han la sin hand på min rumpa och jag ryckte till. Istället för att vara elak och knuffa bort hans hand så tog jag hans hand och kysste den för att låtsas att jag tog bort hans hand bara för att jag ville kyssa den. När filmen var slut så hade Joe somnat. Hur skulle jag kunna sova efter att ha kollat på skräckfilm och Joe inte ens var vaken? Jag suckade och eftersom att jag inte kunde ta täcket för att vi låg på det så hämtade jag min filt som låg på stolen bredvid. Jag tog den och täckte både mig och Joe.
- Älskling mumlade han och jag skrek till och ramlade ur sängen. Joe började skratta så mycket att han fick ont i magen.
- Joe, vi har precis sätt skräckfilm. Du får inte göra så då! Sa jag argt och kollade på honom från golvet.
- Förlåt älskling, kom sa han skrattandes och sträckte fram sin hand och hjälpte mig upp. Jag la mig i hans famn och han la filten runt mig.
- Gick de bra? Frågade han när vi hade lagt oss till rätta. Jag nickade på huvudet och slöt ögonen. Jag kände Joes läppar mot min panna och sen somnade jag.

Joes perspektiv

Jag skulle få åka till New York med min Shawty! Jag hade ju varit där innan men inte med henne. Den här resan skulle nog bli ganska underbar. Jag kollade på Sophia som fortfarande låg och sov. Jag ville inte väcka henne för hon såg så gullig ut. Men jag var tvungen. Jag gick fram och kysste hennes kind.

- Sophia, dags att gå upp nu. Vi måste till New York!

Så fort jag hade sagt det flög hon upp ur sängen. Hon sprang in i badrummet och fixade sig. När hon var klar så väntade vi på Joey och Nick som fortfarande var hemma. Sen åkte vi alla till flygplatsen tillsammans där vi skulle träffa resten av klassen. Vi checkade in våra väskor innan vi fick gå på flyget. Sophia satte sig vid fönstret och jag i mitten och Nick längst ut. Joey satt framför Sophia med två andra. När vi skulle flyga så tog jag Sophias hand. Jag var försiktig med så att ingen såg det. Hon gillade inte att flyga, men hon blev lätt åksjuk och därför behövde hon sitta vid ett fönster.

Jag kollade länge på Sophia, jag borde berätta att jag ska på turné. Jag skulle åka bara några dagar efter att vi kom tillbaka till Kalifornien. Jag skulle vara borta i 5 månader. Skulle jag klara mig den tiden utan henne? Åh, jag får berätta senare. Just nu vill jag bara att vi ska ha kul i New York. Vi var snart framme och Sophia låg och sov.

- Älskling, vakna viskade jag tyst eftersom att vi fortfarande inte hade gått ut med att vi var tillsammans. Ingen visste om mig och Sophia, förutom Joey, Nick och Jessica. Och våra föräldrar såklart. Dom hade blivit otroligt glada när vi berättade. Men vi berättade genom telefon eftersom att dom fortfarande var i Karibien. Alla andra tror att vi är väldigt nära vänner. När Sophia ändå inte vaknade så kollade Joey bakåt. Han tog sitt glas med vatten och slängde över Sophia. Hon skrek till och började sparka på stolen där Joey satt.

- JOEY! Du är sån tönt! Skrek hon och Joey skrattade bara. Jag suckade åt dom båda och vi gick ut ur flyget. Vi gick och hämtade våra väskor innan vi hoppade på en stor buss som Mr Smith hade hyrt. Jag tycker synd om honom som var den enda som skulle ta hand om 23 jobbiga elever. Vi åkte till hotellet och där vi fick rumsindelningen.

- Joe, Nick, Sophia och Rebecca delar rum sa han och innan han hann fortsätta avbröt Joey honom.

- Jag också sa han.

- Joey, jag sa ju att jag bestämde detta.

- Men kom igen Mr Smith!

- Jaja, Joey du delar med dom också.

Joey flinade stort och var stolt över att han faktiskt fick dela rum med oss. Vi tog hissen upp till tredje våningen där vi hade vårat rum. Vi öppnade dörren och såg att det var otroligt stort. Det såg mer ut som en stor lägenhet än ett hotell. De fanns 3 stycken sovrum med dubbelsängar. Så jag och Sophia delade på ett, Jessica och Nick i ett annat och Joey hade ett eget rum. Det var inte så att Rebecca och Nick var ihop. Ingen ville bara dela rum med Joey eftersom att han snarkar.

- Nu drar vi ut!! Skrek Joey som var helt taggad på att gå till times sqoure. Vi gick ut ur rummet och då hörde vi Mr Smiths röst.

- Och vart har ni tänkt gå? Frågade han allvarligt.

- Vi ska se times sqoure svarade Joey och lät helt sur.

- Nej! Vi ska gå och äta med klassen. Och ALLA ska med sa han argt och gick därifrån. Vi alla suckade och kollade på varandra. Ska vi gå ändå eller ska vi lyssna på Mr Smith?

Hennes ögon var helt röda och det fortsatte rinna tårar. Hennes smink var utspritt och hon såg helt krossad ut. Min shawty var förstörd.

- Mamma, jag måste lägga på. Jag hör av mig senare. Sa jag och la på. Jag la ner Sophias mobil på sängbordet innan jag försiktigt lyfte upp Sophia så hon låg riktigt i sängen. Jag la mig bredvid henne och höll om henne, hårt. Hon kröp upp i min famn och grät. Tills jag hörde hennes andetag bli tyngre och hon somnade.

Sophias perspektiv

Joe gick tidigt på morgonen ut från mitt rum för att fixa frukost. Han ville inte lämna mig men jag kunde inte låta honom vara kvar här och ha tråkigt bara för att jag mådde dåligt. Jag låg där i flera timmar. Joe kom in då och då, men jag ville vara själv just nu. Dagen efter var likadan. Jag åt inte ens. Det ända jag ville var att mina föräldrar skulle bli okej. Jag behövde dom, även om jag var 17 och skulle kunna klara mig själv så behövde jag dom ändå. Vem vill leva utan sina föräldrar egentligen… Det knackade på dörren och jag avbröts från mina tankar. Joe kom in på rummet och han såg orolig ut. Han satte sig ner i kanten av sängen och kollade på mig.

- Sophia, du måste äta. Du kan inte ligga här och svälta ihjäl…

- Vad spelar de för roll…

- JAG vill inte förlora dig bara för att du inte äter. Sophia, dina föräldrar skulle inte vilja att du låg här och inte gjorde något. Ät i alla fall. Det är det ända jag ber dig om sa han och jag kollade på honom. Han hade rätt. Jag behövde äta.

- Tack Joe…

- För vadå?

- För att du finns hos mig sa jag och han log lätt och kysste min kind.

- Kom nu sa han och tog min hand. Jag reste mig upp och vi gick mot trappan. Just då ringde min mobil och jag sprang in i rummet och slängde mig på sängen där min mobil låg.

- Hallå? Sa jag fort.

- Hej gumman… sa den svaga rösten som bara lät som en viskning.

- Mamma! Hur mår du? Hur mår pappa? Kommer ni bli okej?

- Gumman, bomba mig inte med frågor. Jag kommer bli okej. Jag måste vara kvar här ett tag. Jag måste vila och bli bättre. Joe kan säkert ta hand om dig till dess sa hon och jag reagerade på att hon inte sa något om pappa.

- Pappa då?

- Gumman, jag är ledsen… Han ligger fortfarande i koma sa hon och jag hörde en snyftning från henne.

Vi pratade ett tag innan vi la på. Jag märkte att Joe stod i dörröppningen och kollade på mig.

- Går de bra att jag stannar några dagar extra? Frågade jag och han log sitt urgulliga leende.

- Såklart! Du kan stanna hur länge du vill. Kom nu så äter vi.

Han sträckte fram sin hand som jag tog tag i och vi båda gick ner.

Joes perspektiv

Vi satt vid matbordet och pratade. Eller i alla fall gjorde jag, Joey och Nick det. Sophia satt helt tyst och bara petade i maten. Jag kollade på henne där hon satt bredvid mig.

- Sophia, allt kommer bli bra. Din mamma börjar bli bättre och din pappa kommer nog vakna snart. Ät nu älskling, pilla inte bara i maten sa jag och jag märkte hur hon reagerade när jag kallade henne för älskling. Hon åt faktiskt lite, inte mycket men det är bättre än inget. Så fort hon var klar gick hon till rummet igen. Jag suckade lågt för mig själv. Jag gillade inte att se henne sån här. Jag mådde själv dåligt av det.

Det hade nu gått 4 dagar och Sophia kom bara ut från rummet när hon skulle äta eller duscha men det var allt. Hon gick inte ens till skolan, men de förstår jag. Men idag skulle det ändras, jag hade fått ett samtal från mamma som sa att hennes pappa började bli bättre och antagligen skulle vakna närsomhelst. Jag gick upp till hennes rum tidigt på morgonen.

- Älskling? Frågade jag och kysste hennes kind. Hon kollade på mig och tvingade fram ett leende.

- Jag har väldigt bra nyheter! Sa jag och hon satte sig genast upp.

- Vadå??? Frågade hon och väntade på svar.

- Din pappa har blivit bättre, dom tror han vaknar närsomhelst sa jag och log stort. Hon skrattade och slängde sig över mig. Vi båda ramlade från sängen och hamnade på golvet med en smäll. Jag skrattade lite och kramade om henne. Vi hörde någon springa i trappan och sen kom Nick in i rummet.

- Åh! Jag trodde något hade hänt Sophia men så är det ni som står och myser… på golvet? Sa han och såg frågandes på oss. Sophia reste sig upp och sprang till Nick och kramade honom med.

- DOM KOMMER BLI BRA!!! Skrek hon och skrattade samtidigt. Nick skrattade också och kramade om Sophia.

- De är ju väldigt bra nyheter sa han och log. Sophia släppte taget om honom och kollade på mig.

- Kom nu Joe! Vi kan inte vara här hela dagen sa hon och jag kollade chockat på henne. Äntligen kom hon ut från rummet. Och äntligen var hon glad igen! Jag sprang efter och tog hennes varma hand.

- Så… vad ska vi hitta på? Frågade hon.

- Jag vet inte, har du allt till imorgon? Frågade jag och hon kollade frågandes på mig.

- Vad händer imorgon?

- Vi ska till New York Sophia…

- OJ! De hade jag glömt, men jag tror jag har allt.

- Du borde nog gå över till dig och packa, så hittar vi på något efter?

- Aa, men följ med mig till mig så länge? Jag har varit ensam tillräkligt dom här dagarna sa hon och log. Ja hon hade varit för det mesta ensam men de var för att hon ville. Men jag är bara glad för att hon ville ha med mig nu. Även om de bara var till huset bredvid. Vi gick över till henne och då tog hon fram sin andra resväska eftersom att den andra hon har är hos mig. Hon gick fram till garderoben och såg fundersam ut. Jag flinade lite och gick fram till henne. Jag tog fram en kort och ganska avslöjande klänning.

- Den här tycker jag att du kan ha sa jag och flinade. Hon slog mig löst på armen och skrattade.

- Det vill du allt va sa hon och tog klänningen.

- JA!

- Men jag kan inte visa mig ute i den här klänningen. Jag skulle se ut som någon som står vid gatan och säljer sig sa hon och skrattade.

- Ha den när du och jag är helt själva då sa jag och kysste henne mjukt. Hon avbröt snabbt kyssen och satte sig på golvet för att packa ner klänningen.

- För din skull Joe, eller jag menar Josephine sa hon och log busigt mot mig. Jag satte mig över henne på golvet och började kittla henne.

- Jag… Heter… JOE! Sa jag samtidigt som jag kittlade. Hon var otroligt kittlig.

- Okej, okej! JOE! SLUTA!!! Skrek hon och skrattade på samma gång.

- Inte förrän du säger förlåt sa jag och flinade.

- Okej! Förlåt Joe! Sa hon men jag fortsatte att kittla henne.

- Och en kyss sa jag och hon drog ner mig mot henne. Hon kysste mig mjukt och jag slutade kittla henne. Vi rullade runt så att hon nu var över mig. Hon avslutade kyssen och började istället kittla mig.

- SÅ! Vem är det nu som är i underläge! Sa hon och skrattade.

- Så vad heter du? frågade han efter ett tag.

- Sophia, och du?

- Chris.

När låten var slut bytte vi nummer och jag gick och satte mig vid dom andra igen. Jag kollade fort mot Joes håll men när jag såg att han kollade på mig så vek jag direkt undan blicken.

Joes perspektiv

Jag kollade på Sophia hela tiden när hon dansade med den killen och ja, jag var svartsjuk. Jag ville ha tillbaka henne. Hon kom och skulle precis sätta sig när jag pratade.
- Får jag prata med dig nu Sophia? Frågade jag och hon kollade på mig ett tag innan hon nickade. Vi gick lite längre bort från allt folk och från den höga musiken.
- Sophia, jag vet att jag och Joey gjorde en deal men när jag lärde känna dig så ångrade jag mig… och jag… sa jag innan hon avbröt mig.

- Så du råkade bara säga ja till dealen? Frågade hon och jag kollade ner på sanden. Hon lät inte arg. Bara sårad.

- Jag tar det som ett ja sa hon och började gå. Jag sprang efter henne och tog hennes hand.

- Sophia, låt mig förklara då sa jag och hon drog snabbt bort sin hand.

- GÖR DET DÅ skrek hon och kollade argt men sårat på mig. De gjorde ont att se henne ledsen.

- Första dagen, då du dissade mig, så sa jag att jag skulle få dig att bli min shawty. Då föreslog Joey att vi skulle slå vad. Men om jag hade känt dig innan dess så hade jag aldrig gjort de. Och om jag ska säga sanningen så var de kärlek vid första ögonkastet. Du är speciell Sophia. Du gillar mig inte för att jag är Joe Jonas, då hade du inte dissat mig från början.

- Joe… jag är rädd för att de är alldeles för sent nu. Du skulle inte tagit emot pengarna från början sa hon. Hon hade rätt, jag hade tagit emot pengarna, även om jag sa nej så tog jag emot pengarna. Hon började sakta försvinna bort från mig. Tjejen som betydde allt efter så kort tid, gick nu iväg från mig.

Jag gjorde ett hjärta i sanden, men vågarna sköljde direkt bort det.

Vad har jag gjort?

Sophias perspektiv

Åh, varför sa jag att de var alldeles för sent. Jag ville ju ha honom. Men han hade slagit vad om mig... jag gillar inte de. Jag bodde fortfarande hos Joe eftersom att jag hade lovat mamma det. Men jag höll mig borta från honom. Jag kollade ner på min vita spets tröja och jeans shortsen som jag hade haft på mig. De var ganska kallt för att gå så här.

Nästa dag kom jag alldeles försent. Jag gick in i klassrummet och Mr Smith var där.

- Kul att du kunde komma sa han och han lät inte det minsta arg.

- Förlåt, jag försov mig svarade jag.

- De är lugnt. Vi pratar om klassresan.

- Ehm… vilken? Och vart?

- Till New York. Nästa vecka på Fredagen. Vi blir borta i en vecka.

- Oj, juste!

Jag gick och satte mig bredvid Rebeccaa som kollade oroligt på mig. Hon måste veta vad som hände igår. Sen log hon ett stort leende. Men varför?

- Du vet väl att de var min storebror du dansade med igår va? Viskade hon och skrattade lågt. Jag kollade chockat på henne, var det hennes bror?

- Oj, förlåt jag visste inte, de gör inget va? Frågade jag och hon började skratta.

- Såklart det inte gör något.

- Sophia och Rebecca, Lyssnar ni? Frågade Mr Smith. Både jag och Rebecca nickade och var tvungna att hålla oss för skratt. Jag kollade mot Joe som kollade på mig. Jag mötte hans blick i några sekunder men var tvungen att kolla bort när mina ögon fylldes med tårar.

- Så, går de bra om vi blandar killar och tjejer i rummen i New York? Frågade Mr Smith. Alla blev tydligen väldigt glada över det och svarade ja.

- MEN… Jag bestämmer vilka som delar rum sa han och alla blev deprimerade.

- Men kom igen Mr Smith, du kommer bara göra de dåligt sa William, en kille i klassen som alltid hade något att säga.

- Nej, jag tar såna ni brukar vara med sa han och log. Alla blev genast på bättre humör och började snacka om resan.

Efter skolan gick jag till hem till Joe igen. Jag hade tagit en omväg för att slippa gå med dom så dom var antagligen redan där. Jag öppnade dörren och gick in. Joe satt där på trappan, de såg ut som att han hade väntat på mig. Han reste sig upp och gick emot mig. Jag sprang fort förbi honom och upp till gästrummet. Jag la mig på sängen och kollade upp på det vita blanka taket. Efter ett tag kom Joey, godis grisen, in med godis i handen, ovanligt? Nej.

- Hej babe sa han och satte sig på mina ben. Jag gav honom en konstig blick och han började skratta.

- Babe? Frågade jag chockat.

- Ditt nya smeknamn. Kom igen nu, vi ska ut och äta.

- Jag har ingen lust, gå utan mig.

- Kom nu Sophia.

- Vad hände med Babe? Sa jag lite retsamt.

- Kom nu Babe sa han och skrattade.

- Jag har ingen lust Joey. Om du inte hade slagit vad med Joe så hade detta aldrig hänt! Sa jag argt och kollade bort.

- Sophia, det med Joe. Allt var mitt fel. Skyll inte på honom.

- Men han tog ändå emot pengarna så han var med på det.

Joes perspektiv

När jag gick förbi Sophias rum så hörde jag Joey och Sophia pratade. ”Han tog ändå emot pengarna”. Dom orden fastande i mitt huvud. Än en gång så kände jag ångest. Jag gick in i Sophias rum och både hon och Joey blev helt tysta. Efter ett tag reste sig Joey och gick ut från hennes rum.

- Sophia, jag är så ledsen för det jag gjorde…

- 30 dollar mumlade Sophia och reste sig upp.

- va?

- Jag är värd 30 dollar sa hon och gick ut. Hon var inte alls värd 30 dollar. Hon var värd mycket mer än de. Mer än vad som finns. Men ändå slog jag vad om 30 ynka dollar. Jag suckade och gick ut ur hennes rum. Jag gick in i mitt rum och gick sen in i duschen. När jag var klar tog jag den vita handduken och virade den runt midjan. Jag gick ut från badrummet och in i rummet. Jag kollade upp och fick se Sophia sitta på sängen. Hon började skratta smått när hon såg mig i bara handduk.

Vänta varför var hon i mitt rum? Och nyss var hon ju sur och nu sitter hon och skrattar? Jag märkte sen att hon kollade på min mage och jag flinade stort.