Jag vet inte hur hon hade fått reda på allting men de bryr jag mig inte om. Jag hade sårat henne. Jag skrek högt och slog in handen i väggen. Jag skrek till av smärtan som spred sig över fingrarna.

Joes perspektiv

Jag kollade mot Kevin och Nick som satt i soffan mitt emot och tjafsade om något som jag inte ens orkade bry mig om. Vi var just nu på vårt privat flyg och vi var på väg mot Mexiko. Det hade gått fem dagar sen jag pratade med Sophia. Jag hade ångrat allt jag gjorde. Precis allt… Varför var jag ens med Demi? Ja, Demi var en riktigt snäll tjej och ja, hon ser bra ut. Men det är Sophia jag älskar. Varför gjorde jag så här? Jag suckade högt och då kollade Kevin och Nick genast på mig.

- Snacka med henne sa Nick. Läste han mina tankar eller vad? Hur kan han veta att de var Sophia jag tänkte på? Fast det kanske inte är så svårt att lista ut.

- Vi ser att du blir helt nere utan henne och vi vet hur mycket du älskar henne så mycket som du pratar om henne, men du måste få henne att förstå det sa Kevin och jag kollade länge på honom. Men hur ska jag få henne att förstå de? Jag satt och tänkte en lång stund innan jag reste mig fort.

- Vi har tre lediga dagar innan konserten va? Sa jag fort och kollade på både Nick och Kevin som bara såg på mig med frågande miner.

- Eh… ja? Sa Kevin efter ett tag.

- YES! Jag kommer snart sa jag högt innan jag sprang in till piloten. Jag skulle få tillbaka Sophia. Eller i alla fall göra mitt bästa tills hon vill ha mig.

Sophias perspektiv

I fem dagar hade jag bara legat i min säng. Mina föräldrar var fortfarande på sjukhuset även om dom båda mådde bättre så ingen av dom såg mig gråta. Ingen visste att jag mådde dåligt. Förutom Rebecca som hade sätt bilderna. Hon har varit hos mig flera gånger varje dag för att få mig på bättre humör men de gick ju inte alls. Hon var på väg hit just nu och snart skulle hon tjata på mig igen. Jag vet att hon gjorde de för att hjälpa mig men de blev lite jobbigt.

Rebeccas perspektiv

Jag gick in i Sophias rum och ännu en gång fick jag se det jag inte ville. En alldeles förstörd Sophia. Jag har aldrig i hela mitt liv sett en tjej bli så här ledsen över en kille. Det måste ha varit äkta kärlek. Jag kollade på hennes ansikte som brukade ha en vacker solbrun färg men som just nu är alldeles blek och vit, hon hade stora påsar under ögonen och det märktes att hon inte hade ätit någonting. Jag suckade och tog upp min telefon samtidigt som jag gick ut ur rummet. Jag letade efter Joes nummer och sen ringde jag honom. Han svarade ganska fort och jag började genast prata.

- Joe, du har sårat sönder henne, du anar inte hur galen hon har blivit. Hon ser ut som en död människa och hon beter sig som en död människa också. Vad är det du gör!

- Rebecca lugna dig, jag ska försöka fixa allt. Jag ångrar att jag träffa Demi och allt… sa han men innan han fortsatte så avbröt jag honom.

- Du behöver inte förklara något för mig, det är Sophia du ska prata med.

- Jag vet, men jag behöver din hjälp om jag ska fixa detta. Tror du att du kan hjälpa mig? Sa han och jag tänkte efter. Just nu ville jag inte göra något för honom men Sophia älskade honom, även om han gjorde fel så älskar hon honom, och jag kan inte se henne så här förstörd.

- Vad ska jag göra? Frågade jag sen.

Sophias perspektiv

Rebecca hade varit i mitt rum i bara någon minut innan hon försvann ut igen. Jag hörde att hon pratade med någon men jag orkade inte bry mig. Varför skulle jag ens bry mig om något just nu? Efter ett tag öppnades min dörr och Rebecca kom in. Hon satte sig på min sängkant och kollade på mig.

- Kan vi inte ha en tjejkväll? Frågade hon efter att hon har stirrat på mig ett tag.

- Jag har ingen lust det vet du svarade jag och jag hörde själv hur konstig min röst lät.

- Snälla! Jag vill inte se dig sån här, jag mår själv dåligt. Kan vi inte hitta på något, bara du och jag? Så att du kommer på andra tankar.

Jag kollade på henne länge. Hon hade rätt. Jag kan inte bara ligga här och gråta över Joe, jag behöver komma på andra tankar. Jag suckade och kollade på henne.

- Jaja, vad ska vi hitta på?

- Jag vet inte, men sätt på dig något fint och fixa dig sa hon och hoppade upp ur sängen.

- okej?

- Eller! Jag fixar det!

Jag kollade på henne när hon sprang fram till min garderob. Hon rotade ett tag tills hon fick fram en vit klänning med lila mönster på. Jag älskade den klänningen men hade aldrig hittat ett bra tillfälle till att använda den.

- Vänta… varför ska jag vara så fin? Vi ska väl bara ha tjejkväll? Frågade jag och det syntes att hon verkligen tänkte efter.

- Jo men för skojs skull. Du vet när man var liten så klädde man ju alltid ut sig till prinsessa? Och vi ska ”klä” ut oss igen fast denna gången ska de bli fint och inte prinsessor sa hon och började skratta. Jag log lätt mot henne och sen sprang hon iväg och rotade bland mitt smink. Jag skrattade lågt åt henne.

- Rebecca jag fixar mig sa jag och log.

Jag sprang fort in i duschen och duschade ett tag. Jag gick sen och tog på mig underkläder och min klänning. Medans håret självtorkade letade jag efter smink som passade. Det fick bli enkel brun ögonskugga, mycket mascara och ljusa läppar. Och lite rouge förstås. Jag gick fram till spegeln och lockade mitt hår lite lätt. Jag kollade sen på Rebecca som hade lånat kläder av mig och fixat sig. Hon log ett stort leende och kollade på mig.

- Perfekt sa hon och flinade.

- Jag fattar fortfarande inte varför vi gör det här, mumlade jag lågt. Hon struntade helt i vad jag sa och reste sig upp.

- Glöm inte ett par skor.

En timme senare satt vi i bilen. Jag hade fixat mig mycket precis som Rebecca ville men hon var knappt fixad. Hon hade bara tagit på sig en klänning och lite smink. Hon körde iväg mot stranden där hon stannade. Hon hoppade ut ur bilen och jag gjorde samma sak.

- Varför är vi på stranden? Frågade jag men hon sa inget, hon fortsatte bara att gå längs med stranden. Jag följde med henne under tystnad men det var riktigt svårt att gå med klackar i sanden så jag kollade hela tiden ner för att koncentrera mig. När jag väl kollade upp så såg jag en stor brasa och bredvid stod det ett bord dukat för två personer.

- Inget illa menat men bara för att jag inte har Joe längre så betyder det inte att jag tänker dejta dig sa jag och hon började genast skratta. Jag kollade bara konstigt på henne.

- Nej jag glömde min mobil i bilen! Jag kommer snart sa hon och innan jag hann säga något så var hon borta. Jag suckade och gick fram mot den stora brasan och kollade ner på den. Jag älskade brasor på stranden. Det var så romantiskt. Men varför hade Rebecca tagit med mig hit? Just då fick jag svar på min fråga. Och jag gillade inte alls det svaret. När jag kollade upp såg jag honom på andra sidan brasan. Killen jag älskade, killen som hade sårat mig, killen jag just nu hatade. Och vad gjorde han här? Borde inte han vara på turné? Nej, Sophia skärp dig. Gå bara här ifrån. Plåga dig inte genom att kolla på honom. Gå bara. Jag vände mig om och började gå åt håller jag kom ifrån. Jag kände en ensam tår rinna ner för min kind. Visste Rebecca om detta? Åh, de är klart hon gjorde. Detta var därför jag hade fixat mig så mycket, och hon hade antagligen fixat sig lite så inte jag skulle fatta.

- Sophia vänta

Rösten, jag hade inte hört den rösten sen han sårade mig. Och de skärde rakt in i hjärtat. Skulle jag stanna? Nej, han skulle bara såra mig mer…

_______________________________________________________________________________________________

Vad kommer hända? kommer hon att lyssna på honom, eller kommer hon att gå vidare? Kommer Joe få komma på något annat? Vad kommer att hända? vad tror ni? lämna gärna en söt kommentar