När jag hade packat ner allt så kom Rebecca in i mitt rum igen. Jag hade satt mig på sängkanten och jag kollade på Rebecca som hade ett busigt flin på läpparna. Hon skrattade högt innan hon hoppade på mig och kramade om mig. Jag skrattade lågt och besvarade hennes kram.

Rebeccas perspektiv

Både jag och Sophia var nu på flyplatsen. Vi höll just nu på att gå på planet och jag var otroligt glad för att åka till Mexiko. Det ända jag var rädd för var ifall Sophia skulle komma på mina planer. Eller… Joes planer. Jag suckade och vi gick och satte oss på våra platser. Sophia satt längst in vid fönstret och jag satt bredvid. Planet lyfte och vi var nu iväg. Jag kollade på Sophia som redan hade somnat. Hur lyckades hon med det? Vi satte ju oss precis. Fast vi gick ju upp mitt i natten så inte undra på att hon är trött.

Planet landade med en duns och jag skakade genast på Sophia som rykte till. Hon hade sovit i flera timmar nu. Jag hade lyckats sova några timmar. Men de var bra att vi hade fått vilat för nu skulle dom riktiga planerna köra igång. Eller ja, om 3 timmar.

Vi tog en taxi till hotellet och där satt vi och tog det lugnt ett tag. Klockan närmade sig sex och jag kollade på Sophia.

- Vi ska ut, ta på dig något fint sa jag och Sophia kollade chockat på mig. Men utan att fråga vad vi skulle göra så började hon rota i sin resväska. Hon tog fram en vit pösig tröja och ett par shorts. Hon tog sen fram ett bälte som hon skulle ha runt tröjan. Jag log lätt och visade tummen upp när hon visade mig kläderna. Hon la dom på sängen och sprang sen in i duschen. När hon kom ut en stund senare så gick jag in dit. Jag tvättade snabbt av mig och tvättade noga håret innan jag gick ut ur badrummet och in till rummet. Jag kollade på Sophia som nu var helt klar. Hon hade lockat sitt fina långa bruna hår och sminkat sig riktigt fint. Hon hade också tagit på sig kläderna som satt perfekt på henne och till det hade hon lagt till några armband. Jag log stort mot henne.

- Det där är perfekt sa jag och skrattade. Sophia flinade stort och snurrade runt.

Nu var det dags. Jag hoppades verkligen att detta skulle funka. Vi åkte till stället där konserten skulle hållas. Vi skulle också ta bakvägen in så Sophia inte visste vilka det var som skulle spela. Det ända hon visste var att vi skulle på konsert. Vi gick sakta genom korridorerna för att komma ut till scenen. När vi väl kom ut så var vi längst fram. Arenan var redan fullproppad.

- Kan jag få reda på vilka det är nu? Frågade Sophia nyfiket. Jag skrattade lite nervöst och försöka att undvika hennes blick.

- Nepp, men du kommer att älska dom.

Sophias perspektiv

Jag suckade och kollade mig omkring. Det stod en tjej bredvid mig, kanske något år äldre. Jag lutade mig lite mot hennes öra så att hon skulle höra vad jag sa överallt skrikande.

- Vilka är det som spelar? Frågade jag och hon kollade argt på mig.

- Du går på en konsert där du inte ens vet vilka som spelar? Sa hon och trängde sig sen förbi folk för att komma bort från mig. Jag hörde Rebecca skratta lätt åt mig och jag kollade konstigt på henne. Jag vände mig åt andra hållet för att fråga tjejen som stog där när jag såg att hon hade en tröja med Jonas brothers på. Jag vände fort blicken till Rebecca som nu såg livrädd ut.

- Rebecca! Tog vi den här resan bara för att komma till Joe? Du skämtar med mig va? Jag drar nu sa jag och vände mig om. Hur skulle jag komma ut? Det var över 60 000 personer här inne.

- Stanna Sophia, tro mig du kommer inte att ångra dig sa Rebecca och jag kollade på henne. Jag ville inte se Joe, men jag skulle ändå inte lyckas ta mig ut. Jag suckade och kollade upp på scenen där killarna just nu kom ut.

Joes perspektiv

När jag kom ut på scenen så letade jag genast efter Sophia. Jag visste att dom skulle stå långt fram åt det högra hållet. Den första låten började spelas och samtidigt som jag sjöng försökte jag hitta Sophia. Det tog tid men tillslut hittade jag henne. Hon såg riktigt sårad ut och hon vägrade att möta min blick. Första låten tog slut och publiken skrek.

- Nästa låt skrev jag för bara två dagar sen. Det var inte meningen att den skulle vara med under turnén men den betyder mycket för mig. Och låten handlar om en speciell person. En person som betyder hela mitt liv sa jag och kollade på Sophia som nu kollade upp och såg chockad ut.

Sophias perspektiv

Nu visste ju alla att ryktena mellan mig och Joe var sanna. Att vi är tillsammans, jag menar var tillsammans. Låten började spelas och jag kollade bara chockat på Joe.

Every night you’re gone I swear it hurts
You're the atmosphere, now you’re gone I can’t live,
Tell me what to do, I feel the pain all over my body
Was it the things I said, can I take them back?
Baby, cause without you there’s nothing left of me
We can run away, we can change our fate,
Baby, what can I do to show you I’m sorry?

Låten handlade verkligen om mig. ”What can I do to show you I’m sorry?” Den meningen ekade I mitt huvud.

Tiden gick och sen tog det slut. Jag tänkte gå ut samma väg som resten av publiken men Rebecca drog i mig och ännu en gång var vi backstage. Jag suckade och kollade på henne.

- Jag tänker inte träffa honom Rebecca sa jag och kollade allvarligt på henne.

- Varför inte? Hörde jag en röst säga bakom mig. Jag vände mig om och såg Joe. Jag kollade bak och såg att Rebecca var borta. Jag suckade och kollade på Joe igen.

- Var den om mig? Låten? Frågade jag och han nickade samtidigt som han rodnade. Jag log lätt. Fan vad gullig han var.

- Jag vet inte vad mer jag ska göra för att du ska förlåta mig, men om detta inte räckte så tänker jag fortsätta kämpa. Jag kämpar tills du är min igen sa han och kollade djupt in i mina ögon.

- Joe… detta funkar inte…