- Jag vet inte vad mer jag ska göra för att du ska förlåta mig, men om detta inte räckte så tänker jag fortsätta kämpa. Jag kämpar tills du är min igen sa han och kollade djupt in i mina ögon.

- Joe… detta funkar inte…

Joes perspektiv

- Vi kan få det att funka Sophia, jag vet att jag gjorde fel. Om jag kunde ändra det så skulle jag gjort det. Det är dig jag älskar och det är dig jag vill ha. Demi betyder inget för mig. Om jag så behöver bevisa det för hela världen så gör jag det! Sa jag och jag hörde henne skratta lågt.

- Alla som var på konserten vet redan sa hon och flinade.

- Ja, men dom vet inte att det var dig jag menade, dom kanske tror jag menade Demi. Jag vill visa att de är dig jag menar..

- Jag vet inte Joe. Du har redan sårat mig riktigt rejält en gång sa hon och jag kom genast och tänka på vad jag hade gjort sist. Jag hade slagit vad med Joey om att jag skulle bli tillsammans med Sophia. Jag suckade lågt och kände en tår rinna ner för kinden. Jag tog ett steg närmare henne och tog hennes hand. Jag kollade in i hennes underbara ljusa ögon.

- Jag älskar dig Sophia. Jag vet att jag har gjort misstag men vem är perfekt? Jag lovar att jag ska göra allt för att inte göra fel igen. Sophia, du är hela min värld. Och om du förlåter mig så tänker jag visa upp dig för hela världen. Jag tänker visa hela världen hur mycket du betyder för mig sa jag och sen blev det tyst. Hon stog bara där och stirrade på mig. Men hon hade inte dragit bort sin hand som jag höll i, jag antar att de var ett gott tecken.

- Jag förstår om du inte vill ha mig längre, men glöm aldrig att jag alltid kommer att älska dig sa jag och släppte taget om hennes hand. Jag vände mig om och började gå när hon äntligen sa något.

- JOE! Skrek hon och jag vände mig genast om. Jag kollade på henne och nu såg jag att hon också grät.

- Lovar du att aldrig såra mig igen? Frågade hon och hoppet om att få henne igen kom tillbaks.

- Jag lovar och svär på allt jag äger! Sa jag och ett leende spreds sig över hennes läppar. Hon tog 3 långa steg fram och stannade. Hon tog tag i min hand och kramade om den.

- Jag älskar dig sa hon och i just det ögonblicket förstod jag att hon nu var min igen.

Sophias perspektiv

Jag hade precis kommit hem efter den lilla resan. Klockan var mycket och jag skulle till skolan dagen efter. Jag släpade min trötta kropp upp för trappan. Jag slängde mig på sängen och kände ett leende sprida sig över läpparna. Jag hade Joe igen. Vi hade pratat länge den kvällen och vi hade löst allt. Och om tre dagar så var det sommarlov och då skulle jag få träffa Joe igen. Jag skulle åka med på resten av hans turné. Vilket jag tror kommer att bli super kul!

Jag vaknade av att alarmet ringde. Jag suckade högt och drog kudden över huvudet. Men alarmet började bara låta högre så tillslut stängde jag av det och gick upp ur sängen. Jag gick långsamt in i badrummet och tvättade av ansiktet. Jag gick sen ner till köket där mamma satt och åt. Jag tog fram en skål och flingor och fil innan jag satte mig mittemot henne.

- God morgon gumman, sovit gott? Frågade hon med ett stort leende.

- mm, mumlade jag och hon började skratta.

Så fort jag hade ätit klart gick jag upp till rummet och bytte om. Jag tog på mig ett par enkla svarta jeans och ett vitt linne. Sen tog jag på mig min skinnjacka och mina vita converse. Jag tog min svarta väska och gick ut genom dörren.

Joes perspektiv

Jag satt just nu på turné bussen med mina bröder. Jag hade haft ett stort flin på läpparna hela tiden bara för att Sophia var min igen. Men jag hade precis fått dom dåliga nyheterna. Eller ja, dom kunde ha varit bra om jag inte hade dummat mig. Men nu var det riktiga dåliga nyheter och Sophia skulle hata det…