- Oj, jag visste inte att hon sov, jag skulle bara kolla hur de var med henne men jag antar att jag kan göra det imorn sa Mr. Smith och jag hörde honom gå ut från rummet. Så fort jag hörde dörren smälla igen så började jag skratta så mycket att jag ramlade av sängen. Varför skulle jag alltid ramla av sängen?

Jag hörde Joe skratta och när jag ramlade så skrattade han ännu mer.

Sophia perspektiv

Efter ett tag somnade jag faktiskt, men jag drömde om det som hände i Florida. Varenda liten detalj. Jag satte mig rakt upp i sängen och jag märkte att jag andades fort och svettades. Jag kollade på klockan som var tre på natten. Jag kände någonting droppa på min hand. Då insåg jag att jag grät. Mycket.

- Älskling, vad händer? Frågade Joe oroligt men sömnigt. Jag kollade på honom men vände fort bort huvudet så att han inte skulle se att jag grät.

- De var inte meningen att väcka dig, sov nu älskling sa jag utan att kolla på honom. Jag kände hans hand mot min.

- Jag ser att de är något älskling. Du kan berätta allt för mig.

Jag suckade och reste mig upp. Jag gick fort in i badrummet och tvättade av mitt ansikte så att tårarna skulle sluta rinna. Men de hjälpte inte. Jag kollade mig själv i spegeln. Jag behövde prata med någon. Jag behövde berätta. Jag skulle berätta.

Jag kände Joes armar runt mig och jag såg hans ansikte i spegeln.

- Joe, jag måste berätta en sak för dig… Men sen kanske du inte kommer vilja ha mig längre. Men du måste få veta detta. Mumlade jag och kollade ner i handfatet. Jag hörde Joe ta ett djupt andetag och när jag kollade upp i spegeln och såg hans ansikte så såg han riktigt orolig ut. Jag vände mig om och kollade in i hans ögon. Jag suckade och drog mig bort från hans famn. Jag gick in i sovrummet igen och Joe slängde sig på sängen.

- Älskling, jag kommer alltid vilja ha dig sa han och log. Jag klämde fram ett svagt leende och tog ett djupt andetag.

- När jag bodde i Florida hände det en sak. Det var de som gjorde så att vi flyttade till Kalifornien. Jag var tillsammans med en kille som heter Steve. Jag gillade inte precis honom. Vi liksom bara… Blev tillsammans. Men i alla fall. Efter ett tag försökte han ligga med mig. Jag sa nej och sa att jag inte alls var redo. Jag trodde han förstod det för att han lämnade mig genast ifred. Men dagen efter var rena helvetet. Han kom hem till mig under natten. Han hade lyckats smita in. Han var riktigt läskig. Han var inte alls den personen han brukar vara. Han försökte ta på mig men jag smällde till honom. Varje gång jag försökte springa ut så drog han i mig. Ingen var hemma så ingen hörde mig skrika… sa jag och sen kollade jag upp på Joe som bara såg chockad ut. Jag tog ett djupt andetag igen innan jag fortsatte.

Joes perspektiv

Jag visste vad hon skulle säga sen. Men jag ville inte att de skulle vara sant. Att allt bara var en dröm. Att detta inte alls har hänt henne. Men sen sa hon det och tårar rann ner för hennes kinder.

- Han våldtog mig Joe mumlade hon och kollade bort. Man såg att hon skämdes, och att hon fortfarande var rädd. Hur fan kan han ha gjort så mot henne? Mot min älskling. Jag kände ilskan bubbla upp men sen kollade jag på Sophia. Jag kunde inte stå här och bli arg nu. Jag får ta hand om Steve sen. Just nu behöver Sophia mig. Jag reste mig upp och gick fram och kramade om henne. Jag märkte hennes förvånade ögon.

- Så du är inte äcklad? Frågade hon och jag hörde rädslan i hennes röst.

- Nej de är jag inte. Jag gillar det inte men de var inte ditt fel älskling. Jag älskar dig, och Steve ska få igen…

Jag stod där länge och tog hand om henne. Detta var anledningen till varför hon hade börjat gråta när jag var hos henne första gången på middag. Då hon inte ville ha mig nära.

- Du anar inte hur skönt det är att du vet de nu Joe. De har varit jobbigt att hålla det inom mig sa hon och jag kysste hennes panna. Jag drog med henne till sängen och höll henne i min famn. Jag drog fingrarna genom hennes hår och efter ett tag somnade hon.

Men jag kunde inte sova. Jag skulle få tag på Steve, och han skulle få igen riktigt mycket. Han har skadat min älskling som fortfarande är rädd.

Det var nu sista dagen i New York. Om tre dagar skulle jag iväg på turné och jag hade fortfarande inte berättat för Sophia att jag skulle försvinna i 5 månader. Jag suckade och gick in i sovrummet. Jag hittade henne ute på balkongen där hon satt med en tidning. Jag log lätt och satte mig på stolen bredvid.

- Älskling, jag måste säga en sak, och du kommer antagligen inte alls gilla det sa jag och hon la genast ifrån sig tidningen.

- Har det hänt något? Frågade hon chockat.

- Nej… Vad skulle du säga om jag sa att jag skulle iväg på turné? Sa jag och väntade på svar.

- Det skulle ju vara skitkul för dig. Jag skulle sakna dig otroligt mycket men du hade nog haft kul sa hon och log. Hur kunde hon alltid vara så positiv?

- Jag ska på turné i 5 månader… mumlade jag lågt sen. Jag såg hennes ansikte som blev helt sorgset.

- Åh, jag antar att de är så när man är tillsammans med Joe Jonas. Men vi har ju ganska lång tid tills du åker, vi får ta vara på den tiden sa hon och klämde fram ett leende. Jag kollade ner på marken och suckade.

- Eller? Sa hon oroligt.

- Nej….

Sophias perspektiv

Det var sjukt kul att Joe ska få åka på turné och göra det han älskar… Men varför sa han att vi inte hade tid?

- Vad menar du Joe? Frågade jag och jag hörde förändringen i min röst.

- Tre dagar Sophia…

Det kändes som att mitt hjärta gick sönder i flera bitar. Jag kollade ner på marken och kände hur tårarna brände bakom ögonen. Vi har tre dagar innan han är borta i fem månader? Han måste skämta… Han tog min hand och log försiktigt.

- Men jag vet hur vi löser detta sa han och mina förhoppningar blev stora.