- Eftersom att jag fick kvarsittning bara för dig… så måste du gå på dejt med mig sa han och flinade stort.

- Du bestämmer inte vad jag måste göra Josephine, och dessutom har du några miljoner andra tjejer som gärna vill gå ut med dig. Och jag är verkligen inte en av dom sa jag och gick ifrån honom. När skoldagen var slut så var de dags för kvarsittning. Jag gick in i rummet och där satt inte bara Joe, utan även Nick och deras kompis som jag har fått reda på heter Joey.

(Bild 1: Joe, Bild 2: Joey, Bild 3: stranden)

Sophias perspektiv

- Awesome! Jag måste tillbringa timmen med Josephine, en godis gris och en arrogant bror sa jag när jag gick och satte mig långt ifrån dom.

- JAG ÄR INGEN GODIS GRIS sa Joey argt. Jag kollade på honom och han åt faktiskt godis just nu.

- Yeah right, vi säger så sa jag och kollade runt.

- Vart är läraren? Frågade jag sen.

- Mr. Cross? Han är väl på toa. Han kan bli kvar där länge sa Joe och skrattade.

- Om han nu blir kvar där länge, varför sitter ni då kvar här? Frågade jag samtidigt som jag reste mig upp och gick ut ur klassrummet. Jag hörde stolar som drogs ut och bakom mig gick dom andra.

- Så nu stack ni för att jag gjorde det? Sa jag och suckade högt men fick inget svar.

När jag kom hem hittade jag inte mina föräldrar någonstans så jag tog telefonen och ringde mamma.

- Hej mamma, vart är ni? Frågade jag när hon svarade.

- Hej gumman, förlåt att vi inte är hemma sa hon.

- Vart är ni då?

- Vi har åkt bort med Joes föräldrar.

- Vart?

- Karibien.

- VÄNTA VA?

- Semester gumman. Vi letade resor idag. Och de fanns inget speciellt förrän om två månader. Men så hittade vi en resa som var idag så vi tog den.

- Jaja, okej, finns de pengar så jag kan köpa mat och så då?

- Aa de gör du, men eftersom att Joes föräldrar också är med oss så får du bo hos honom i en vecka sa hon och jag blev helt tyst. Var hon seriös? Jag kan inte bo hos honom!

- NEJ! Jag klarar mig själv sa jag efter ett tag.

- Sophia, du ska bo hos dom. Och där slutar den diskussionen sa hon strängt.

- Du är skyldig mig pengar! Sa jag argt men hon skrattade bara.

- Älskar dig gumman.

- Älskar dig med sa jag och la på. Så nu skulle jag bo hos honom också! Åh! Och i en hel vecka! Jag kände honom knappt, lämnar hon mig hos personer jag inte ens känner? Mina föräldrar har känt dom i något år men jag har ju inte gjort det! De är inte alls samma sak. Och ofta dom bara stack så där? Jag var på väg mot mitt rum när det knackade på dörren och jag gick och öppna.

- Så, är det inte Joe och hans… .eh… grisar! Sa jag när jag såg dom.

- Packa dina saker och kom med oss. Nu! Sa Joe och flinade.

- Nej. Jag kommer över ikväll mumlade jag och stängde dörren. Men innan jag hann stänga helt la Joe sin fot i vägen. Han tryckte upp dörren igen.

- Nej! Du följer med oss NU! Sa Joe och kollade mig djupt i ögonen.

- Bara för att du är känd så betyder det inte att du bestämmer över mig! Sa jag argt.

- Sophia. NU! Sa han allvarligt och jag suckade.

- Jaja.

Jag sprang upp till mig rum och tog en väska. Jag packade ner det jag behövde innan jag sprang ner igen.

- Lämna mig ifred bara sa jag samtidigt som jag låste dörren.

- De är fredag, vi gör något kul sa Nick och log stort.

- NEJ!

När vi kom till Joes hus visade han mig till gästrummet. Sedan åt vi pizza och de var sista gången någonsin som jag åt med Joey! Gud vad matgalen man kan vara och ändå var han smal! Jag gick upp till gästrummet där jag skulle sova och tog fram en tidning. Då insåg jag hur mycket det faktiskt står om Joe. Jag suckade och kastade bort tidningen. Jag gick ut från rummet och allt var helt släckt.

- Killar?

Jag gick runt men hittade dom ingenstans. Kanske ute? Jag gick ut men då halkade jag på någonting och ramlade i lera.

- HAHA, VI LYCKADES! Sa Joe högt. Jag kollade upp på honom. Var de han som gjorde det här?

- JOSEPHINE! Skrek jag och reste mig upp och började springa efter Joe. Jag slängde mig på honom och vi föll till marken. Jag satte mig på honom och kollade allvarligt på honom.

- Varför gjorde du så? Frågade jag argt.

- Jag sa ju att de var krig! Sa han och jag reste mig upp.

- Hjälp mig upp sa han och sträckte fram sin hand. Jag tog tag i hans hand och hjälpte honom upp. När han stod upp kramade jag om honom.

- Jasså, så du har ångrat dig nu? Frågade han och flinade. Jag släppte honom och kollade på hans kläder.

- Ne, jag ville bara att du skulle få lera på dig sa jag och skrattade.

Jag gick upp till rummet och duschade och bytte om innan jag la mig. Jag somnade otroligt fort.

Jag satt vid den stora parken när jag hörde någon gå bakom mig. Jag vände mig om och såg Joe. Han stod där och såg helt vacker ut.

- Hej sa jag och log stort.

- Hej Shawty sa han och satte sig vid mig på bänken. Han la ena handen på min kind och den andra på mitt lår. Han lutade sig fram och kysste mig länge.

- AHHHH! Skrek jag och satte mig rakt upp! Åh, de var bara en madröm. Tack och lov! Det där skulle aldrig kunna hända på riktigt. Killarna kom inspringandes i rummet och de såg ut som om dom var redo att slå någon.

- Vad händer? Frågade dom oroligt.

- Mardröm mumlade jag.

- om vad? Frågade Joey.
- ehm... Jag minns inte ljög jag och dom kollade konstigt på mig.
- Du är riktigt konstig sa Joey och dom alla gick ut. Jag suckade och vred på mig och somnade om.
Dagen efter låg jag i sängen till klockan tre, jag hade varit vaken sen elva jag ville bara inte vara med dom andra. Jag önskade bara att mina föräldrar kom hem. Just då kom Joe in i mitt rum och avbröt mina tankar.
- Dags att gå upp sa han och drog av mig täcket.
- Nej låt mig vara sa jag argt. Han tog tag i mina ben och drog ner mig från sängen.
- Josephine! Låt mig vara! Sa jag ännu en gång.
- Nej du sa han och bar upp mig. Jag skrek och han gick ut ur rummet och ner till vardagsrummet där dom andra var. Jag skrek och slog Joe så att han skulle släppa ner mig. Han la tillslut ner mig i soffan och både Nick och Joey skrattade. Jag reste mig upp och hoppade på Joe. Jag hamnade uppe på hans rygg och försökte dra ner honom. Istället knuffade han lätt ner mig så att jag ramlade på golvet och dom började skratta ännu mer.

- Förlåt sa han och sträckte fram sin hand. Jag tog den och han drog mig upp men släppte mig direkt så att jag ramlade igen.

- JOSEPHINE! Skrek jag högt. Dom skrattade fortfarande och jag slängde varsin kudde på Nick och Joey.

- Kom, nu drar vi till stranden sa dom efter ett tag. Jag hade ingen lust att vara med dom men det skulle vara härligt att dra till stranden. Jag gick fort och bytte om och följde sen med dom. Så fort vi kom dit la jag min handduk en bit från dom och la mig ner.

- Nej, inte sola sa Joe och lyfte upp mig… igen… Han började gå mot vattnet så jag la mina armar om honom för att hålla fast mig.

- NEJ! Du vågar inte..!

- JO! de gör jag verkligen sa han och flinade. Han började gå ut i vattnet men jag lyckades ta mig ur hans grepp och jag började springa. Men Joe var mycket snabbare så han slängde sig över mig så vi båda ramlade ner i sanden. Wow, vilka underbara hassel bruna ögon… Dom liksom glänser. NEJ! Så kan jag inte tänka. Jag skakade på huvudet och märkte sen att Joe var lika borta som jag var. Jag smällde till han på kinden och han kom tillbaka till verkligheten.

- Oj ehm… Just de… DU SKA NER I VATTNET!!!

Vi stod och tjafsade länge och Joe slängde i mig i vattnet tillslut. Jag hade blivit otroligt sur och jagat honom över hela stranden. Efter flera timmar åkte vi hem och duschade och åt. Jag gick sen upp till gästrummet och satte mig på sängen, men jag fick inte vara ifred länge förrän Joey kom inspringandes.

_______________________________________________________________________________________________

Kommentera och sprid! och vad tycker ni om kapitlet?

Det blev ett långt kapitel eftersom att ni inte har fått något på hela helgen :)