Jag gick ut från badrummet och in i rummet. Jag kollade upp och fick se Sophia sitta på sängen. Hon började skratta smått när hon såg mig i bara handduk.

Vänta varför var hon i mitt rum? Och nyss var hon ju sur och nu sitter hon och skrattar? Jag märkte sen att hon kollade på min mage och jag flinade stort.

Sophias perspektiv

Damn, vilka magmuskler! Jag hade kommit till Joes rum för jag ville förlåta honom. Jag gillade inte att vara utan honom. Men han behövde inse att jag inte litade på honom. Inte än…

- Ehm… är min mage så sexig? Frågade han och flinade stort. Jag märkte då att jag hela tiden hade stirrat på hans mage. Jag harklade mig och kände att mina kinder blev heta.

- Aw! Du rodnar… Gulligt sa han och skrattade ännu mer. Jag tog en kudde och kastade på honom.

- Gå och ta på dig! Du distraherar mig! Sa jag och då skrattade han ännu mer. Han gick till sin garderob och tog fram kläder. Han gick sen in i badrummet och bytte om eftersom att jag satt i hans rum. Efter någon minut kom han ut. Men han hade bara byxor på sig, alltså ingen tröja.

- TRÖJA JOE! Sa jag och han skakade på huvudet.

- Nepp sa han och flina.

- Jag pratar inte med dig om du inte har tröja!

- Varför inte?

- För jag blir alldeles distraherad.

Han skrattade och tog på sig sin tröja och kollade sen frågandes på mig.

- Bättre? Frågade han.

- Japp sa jag och nickade.

- Så, vad ville du prata om?

- Dig… och mig

- Sophia, jag är hemskt ledsen för det jag gjorde, jag önskade att jag kunde – sa han men jag la pekfingret på hans läppar och han tystnade.

- Jag förlåter dig Joe sa jag och han sken upp.

- MEN… började jag innan han avbröt mig.

- åh nej, ”men”… är aldrig bra sa han och kollade ner.

- Men… jag har otroligt svårt att lita på dig Joe. Du får bygga upp förtroendet igen om du vill ha mig tillbaka. Sa jag och han sken upp som en sol igen. Jag log lätt, jag gillade honom verkligen. Men han behövde förstå att detta verkligen var svårt.

- Jag ska fixa allt Sophia, de ska du få se… Så ska vi mysa nu sa han och la sig halvt ner i sängen med armarna utsträckta mot mig. Jag tog en kudde och slog honom på magen.

- Så lätt går det inte sa jag och skrattade samtidigt som jag gick därifrån.

- VÄNTA! Hörde jag honom ropa.

- Vad? Frågade jag och kollade in i hans rum genom dörren.

- Bli min Shawty igen? Frågade han och log försiktigt. Jag gick fram och kysste hans kind.

- Ta det som ett ja, men du måste ändå bygga upp förtroendet igen Joe sa jag och gick ut ur hans rum. YES! Jag hade Joe igen!

Joes perspektiv

Sophia var ännu en gång min shawty, UNDERBART! Hon var min och ingen annans. Men jag förstod henne helt och hållet när hon sa att hon inte riktigt litade på mig längre. Jag förstod det verkligen. Nu gällde de bara att jag faktiskt skulle fixa de. Jag gick till spelrummet där Joey och Nick satt. Jag kollade på dom båda som var helt inne i spelet. Jag trängde mig in mellan dom och log stort.

- Vad är du så glad över? Frågade Joey.

- Hon är min shawty igen sa jag och flinade.

- Grattis dude sa Nick men var fortfarande helt inne i spelet.

Jag skakade på huvudet och satt där ett tag innan jag tröttnade och reste mig upp. Vart stack Sophia egentligen? Jag gick mot gästrummet och hörde ett snyftande ljud. Jag öppnade dörren och fick se henne ligga på sängen med huvudet nertryckt i kudden. Hon höll sin telefon i ena handen och den andra höll hårt i kudden.

- Sophia? Vad har hänt? Frågade jag oroligt och gick mot sängen. Hon satte sig upp och sträckte ut armarna. Jag gick snabbt och satte mig bredvid henne och kramade om henne. Jag kysste hennes panna och drog fingrarna genom hennes hår. Vi satt där tysta tills hon hade lugnat sig lite.

- Dom krockade Joe… sa hon efter någon halvtimme.

- Vilka? Frågade jag chockat.

- Mina föräldrar, dom åkte runt i Karibien i en taxi. Och en lastbil kom i vägen! Sa hon och började gråta ännu mer.

- Hur vet du detta?

- Dina föräldrar ringde, dom var inte i samma bil för de fick inte plats. Så dina föräldrar är okej. Men mina… sa hon och hon la sitt huvud på mitt knä. Hon fick inte fram fler ord. Jag tog hennes mobil ur hennes hand och ringde genast mina föräldrar. Jag hade inte min mobil här och jag ville inte lämna Sophia. Dom svarade efter andra signalen.

- Mamma! Vad har hänt? Frågade fort och oroligt.

- Sophias föräldrar krockade. Hennes pappa ligger i koma… och hennes mamma har förlorat mycket blod. Ingen vet om dom kommer att klara sig. Dom vågar inte heller flyga dom tillbaka till Kalifornien, inte när dom är i det här tillståndet sa hon och jag kollade genast ner på Sophia. Hennes ögon var helt röda och det fortsatte rinna tårar. Hennes smink var utspritt och hon såg helt krossad ut. Min shawty var förstörd.

- Mamma, jag måste lägga på. Jag hör av mig senare. Sa jag och la på. Jag la ner Sophias mobil på sängbordet innan jag försiktigt lyfte upp Sophia så hon låg riktigt i sängen. Jag la mig bredvid henne och höll om henne, hårt. Hon kröp upp i min famn och grät. Tills jag hörde hennes andetag bli tyngre och hon somnade.