- Bli min shawty sa han och log lätt.

- Jag vet inte, jag känner dig inte så bra Joe… sa jag även om jag ville bli hans shawty. Vi hade inte känt varandra länge alls. Men jag fastnade hos Joe. Han var speciell. Nyss hatade jag honom och nu är jag kär i honom? Jag antar väl att kärlek är galet.

- Snälla… Du kan lära känna mig, men bli bara min shawty…

Joes perspektiv

Sophia sa ja! Hon var nu min shawty… Innan hon sa ja igår så såg man hur hon verkligen tänkte efter. Men hon sa ändå ja! Efter att hon hade sagt ja så pratade vi om allt möjligt. Och hon ville såklart veta allt om mig. Hon ville inte heller att vi skulle gå för fort fram. Speciellt inte nu när vi blev tillsammans så snabbt heller. Jag gick genom skolkorridoren och längre fram såg jag Joey som pratade med Nick. Jag suckade och gick fram till Joey. Jag ville inte ha hans pengar längre. Jag började få riktiga känslor för Sophia så vadet är över…

- Här har du pengarna sa Joey och sträckte fram 30 dollar.

- Behåll dom sa jag och han kollade chockat på mig.

- Ta dom, ett vad är ett vad och du vann. Du klarade dig till och med på mindre än 3 veckor. Jag suckade och tog dom och la dom i fickan. Jag orkade inte tjafsa med honom, han lyckades alltid vinna tillslut ändå.

- Nämn inte detta vadet för någon sa jag och märkte då att Joeys och Nicks blick var fäst på något bakom mig. Jag vände mig om och fick se Sophia. Hennes ögon var röda och de rann fullt med tårar. Perfekt tajming hon kom…

- Så jag var värd 30 ynka dollar? Frågade hon och jag hörde hennes röst knäckas.

- Sophia! Jag kan förklara! Sa jag fort och gick emot henne.

- NEJ! Strunt i mig! Varför ropar du inte bara att du vill ha en flickvän? För då har du en inom en sekund. Alla i hela världen vill ju ha dig. Jag menar… du är ju Joe Jonas, oj förlåt menade Josephine!!! Skrek hon och sprang iväg. Jag kollade efter henne och lutade mig mot ett av dom blåa skåpen. Inte ens en hel dag hade jag henne. Knappt en natt var jag tillsammans med henne.

- FAN skrek jag och bankade handen in i skåpet. Jag kände smärtan sprida sig över knogarna men struntade helt i det.

- Lugna dig, dude. Hon är bara en brud sa Joey och skrattade.

- Hon är inte bara en brud. Hon är en underbar tjej som ska bli min Shawty… igen. Sa jag och kollade argt på honom. Jag tog godiset han höll i handen och kastade iväg de. Jag kollade argt på dom.

Vafan var de för fel på mig. Jag hade henne, Sophia, tjejen jag börjat gilla sjukt mycket den senaste tiden. Hon var min, Sophia var min. Och hon gillade mig på dejten, den personen jag verkligen är gillade hon. Hon gick inte ut med mig bara för att jag är Joe Jonas. Då hade hon inte dissat mig från början…

Men jag var bara ute efter pengarna… vilket gjorde att jag förlorade henne… Men jag vill ha henne. Strunt i pengarna. De är henne jag vill ha… Och hon skulle bli min shawty igen. Jag ska göra allt för att de ska hända.

- Spring mumlade Nick. Han hade rätt. Jag skulle springa efter henne.

Sophias perspektiv

Jag sprang hela vägen hem vilket inte var så långt. Jag sprang genast upp till mitt lilla rum. Så tur var så var ingen hemma så ingen skulle bry sig om varför jag grät. Jag slängde mig ner på den mjuka sängen och grät ännu mer. Jag kände honom knappt men ändå hade jag såna starka känslor för honom. Jag gick ut med honom en enda gång och jag trodde de kunde bli något speciellt. Men jag fattar inte, jag hatade honom först och nu… gillade jag honom?

Jag grät mer är någonsin över den här killen. Jag kanske överreagerar… men han hade slagit vad… om mig. Såklart man blir ledsen. Jag tände TV:n och de första jag fick se var en bild på mig och Joe när vi kysstes igår. Såklart att paparazzis var där. Detta var därför jag inte ville gå ut med honom. Men de är inget han kan hjälpa, men ändå blir de jobbigt. Men jag hade kunnat stå ut med de eftersom att jag skulle ha honom. Men vad har jag nu? Inte ett piss. Jag släckte TV:n och tryckte ner ansiktet i kudden. Jag hörde en dörr stängas och jag satte mig genast upp och torkade mina ögon för att jag trodde att de var min pappa. Jag kollade upp och såg Joe som stod i mitt rum…

- Vad gör du här? Frågade jag argt samtidigt som jag torkade bort ännu fler tårar.

- Jag måste prata med dig om de som hände.

- Men jag vill inte prata med dig, inte nu, kan vi ta detta sen? När jag har lugnat mig?

- Sophia, snälla, ka-

- JOE!

Han suckade och gick mot dörren.

- De är strandfest ikväll, klockan 8, hoppas jag ser dig där sa han innan han gick ut.

Jag vet att de var omoget att inte låta honom förklara. Men jag ville inte höra just nu. Just nu ville jag vara ensam. Bara få lugna ner mig.

Klockan närmade sig 8 och jag bestämde mig för att gå på strandfesten. Så jag duschade, fönade håret och lockade det, sminkade mig lite lätt och bytte om. När jag var klar tog jag en extra titt i spegeln. Jag pillade lite lätt på mitt lockiga hår innan jag tog min mobil och började gå ner mot stranden. Musiken var så hög att jag knappt kunde höra vad jag själv tänkte. Jag såg Joe, Nick, Joey, Rebecca och en till kille sitta på stranden. Jag gick emot dom och satte mig bredvid Rebecca, längst bort från Joe.

- Hej sa jag och log mot henne.

- Hej Sophia, kul att du kom sa hon och log stort.

- Mjo, jag kunde inte bara sitta hemma precis.

- Nepp, kom så dansar vi sa hon och drog med mig mot stället där alla dansade. Hon började dansa och själv stod jag bara och kollade runt.

- Rebecca, jag går till dom andra sa jag och på väg ut från dans ”golvet” hoppade en kille fram framför mig. Jag hoppade till och kollade på honom.

- Oj förlåt, de var inte meningen att skrämma dig sa killen.

- De är lugnt sa jag och log.

- Vill du dansa?

Jag var egentligen här för att prata med Joe. Men en dans skadar väl inte. Jag la mina armar runt hans nacke och han la sina rumt min midja. Vi dansade till Miley cyrus låt ”When I look at you”.

- Så vad heter du? frågade han efter ett tag.

- Sophia, och du?

- Chris.

När låten var slut bytte vi nummer och jag gick och satte mig vid dom andra igen. Jag kollade fort mot Joes håll men när jag såg att han kollade på mig så vek jag direkt undan blicken.

_______________________________________________________________________________________________

Om ni kommenterar massa så blir det ett till kapitel ikväll!! :D

- Gå på dejt med mig… snälla? Sa han och kliade sig lätt i huvudet. Jag suckade och tänkte efter. Jag kunde väl ändå ge honom en chans. Han skulle aldrig sluta tjata annars. Jag antog att jag tänkte alldeles för länge för sen sa Joe:
- Du vill fortfarande inte… mumlade han.

- JO! de e såklart att jag vill sa jag och log. Han sken upp som en sol och reste sig upp.

- Idag, klockan 7! Sa han och sprang sen ut ur klassrummet. Jag kollade efter honom och suckade. Man får väl hoppas att de skulle bli en bra dag.

Sophias perspektiv

Efter skolan så gick jag hem till mig själv, ja jag bor fortfarande hos Joe men alla mina fin kläder var hemma så jag fixade mig där. Jag tog en lång skön dusch, medans håret självtorkade så sminkade jag mig. Idag fick det bli enkel brun ögonskugga och sen massa mascara. När håret väl hade torkat så började jag locka det och sen bombade jag det med hårsprej. Utan hårsprej skulle aldrig mitt hår hålla sig lockigt för vanligt vis har jag otroligt rakt hår. Jag bytte om till en enkel vit klänning utan axel band. Jag la till ett brun brett bälte och sen kollade jag mig i spegeln. Perfekt! Men varför fixade jag mig så mycket för Joe? Klockan var prick 7 när jag blev klar. Det plingade på dörren och jag började känna mig lite nervös. Varför gjorde jag de? Jag går ju bara ut med Joe för att få tyst på honom. Jag skyndade mig ner och öppnade dörren. Joe stod där och han såg riktigt bra ut i sin militär gröna skinnjacka, sin vita t-shirt och sina blåa jeans.

- Wow, vad fin du är sa han och granskade mig ett tag.
- Tack, du med sa jag och flinade. Vi gick ut och hoppade in i hans bil. Han öppnade såklart dörren för mig. Vi småpratade lite tills vi var framme. Han stannade framför en stor restaurang som jag har hört är ganska dyr. Han öppnade dörren åt mig o vi gick in.
- Varför är de tomt? Frågade jag honom när vi kom in i restaurangen och jag såg att vi var dom ända där.
- För jag hyrde hela stället sa han och flinade. Jag log lätt för mig själv. Han kanske tog detta ganska seriöst ändå. Han drog bak stolen åt mig och vi satte oss ner. Dom kom genast ut med maten. Vi började äta och de var tyst ett tag. Inte precis pinsam tystnad men ändå tyst.

- Du vet att kriget inte är över än va? Frågade jag och skrattade.

- Snart är det de Shawty sa han och skrattade också.

- Japp, för jag vinner!

- Nej du! Sa han och tog sitt glas med cola och tänkte slänga över mig.

- NEJ! Inte här! Då förstör du ju dejten direkt! Sa jag argt och oroligt ifall han nu ändå tänkte kasta. Han la fort ner glaset och flinade. Jag andades ut och suckade. Tänk så hade han kastat på mig!

- Förlåt Shawty.

Efter maten gick vi ner mot stranden som var precis bredvid, bara några meter ifrån. Jag hade insett att Joe inte alls är den personen jag trodde. Han var riktigt underbar. Vi gick vid vatten kanten och pratade.

- De tog ett tag innan du ville gå ut med mig sa han och flinade.

- Jag tänkte att jag faktiskt kunde ge dig en chans sa jag och log. Han tog försiktigt min hand och jag log stort. Jag började känna fjärilar i magen. Så de var så dom kändes… Men varför känner jag dom när jag är med Joe? Jag vill inte känna dom nu. Kanske gillade jag honom trots allt? Åh, nej. Jag kollade upp mot honom. På hans perfekta formade ansikte, hans underbara hassel bruna ögon och hans perfekta kyssvänliga läppar.

- Vad tänker du på? Frågade han och log stort. Jag skakade på huvudet för att komma bort från mina tankar. Okej, vad ska jag säga att jag tänkte på? Jag kan inte säga att jag tänkte på honom för då kommer han bara skryta massa.

- Dig sa jag och log. Åh! Varför kan jag inte tänka efter innan jag pratar.

- Tänkte väl de sa han och flinade. Jag suckade och flätade ihop mina fingrar med hans. Vi gick där under tystnad samtidigt som vi kollade mot stjärnorna. Efter ett tag stannade vi upp och vände oss helt mot havet och kollade sen mot månen som lös otroligt mycket ikväll.

- Så… jag tycker du är skyldig mig en kyss sa han och flinade ännu mer.

- Varför? Frågade jag chockat. Om jag ska vara ärlig så skulle jag faktiskt vilja kyssa honom.

- För du sa att du skulle ge mig en puss i klassrummet men istället knuffade du bort mig från stolen. Så du är skyldig mig en kyss sa han och kollade på mig. Jag tänkte på när jag knuffade ner honom för stolen och jag skrattade lågt.

- Hmm…. Nepp sa jag och flinade men istället för att kolla på honom så kollade jag rakt fram. Jag ville inte kolla på honom för jag skulle fastna i hans otroliga ögon. Jag började gå sakta igen men han stannade och drog i min arm. Jag drogs åt honom och han la fort en hand på min nacke och den andra på min midja. Han drog mitt ansikte närmare och jag kände hans andedräkt mot mina läppar. Till och med hans andedräkt luktade gott. Jag kände hans läppar formas efter mina och han kysste mig mjukt. Mina ben blev svaga och fjärilarna blev galnare i magen. Började jag verkligen gilla honom? Han av slutade kyssen och hans hand vilade nu på min kind. Vi stod där och kollade in i varandras ögon.

- Bli min shawty sa han och log lätt.

- Jag vet inte, jag känner dig inte så bra Joe… sa jag även om jag ville bli hans shawty. Vi hade inte känt varandra länge alls. Men jag fastnade hos Joe. Han var speciell. Nyss hatade jag honom och nu är jag kär i honom? Jag antar väl att kärlek är galet.

- Snälla… Du kan lära känna mig, men bli bara min shawty…

_______________________________________________________________________________________________

Somsagt så är jag sjuk, men jag gör det bästa för att ni ska ha något att läsa ändå. Nu är det så att statistiken fortfarande sjunker :( varför???? :( Kommentera!

Vi stod och tjafsade länge och Joe slängde i mig i vattnet tillslut. Jag hade blivit otroligt sur och jagat honom över hela stranden. Efter flera timmar åkte vi hem och duschade och åt. Jag gick sen upp till gästrummet och satte mig på sängen, men jag fick inte vara ifred länge förrän Joey kom inspringandes.

Sophias perspektiv

- SKRÄCKFILM! Skrek han och drog med mig ner till vardagsrummet. Jag satte mig ner mellan Joe och Joey. Men så fort dom hade startat filmen så pausade Joey igen.

- Naw, vågar inte lilla godis grisen se? Sa jag med sorgsen röst. Joey ”lipade” mot mig och startade filmen igen. Efter halva filmen satt jag och gömde mig bakom en kudde och skrek.

- Vem är rädd nu va? Sa Joey och blinkade med ena ögat. Joe kollade ner på mig och la en arm om mig. Jag ville ta bort hans arm, men jag var otroligt rädd för filmen och jag kände mig säker med hans arm runt mig så jag lät den vara kvar. När filmen var slut så var bara jag och Joe vakna.

- Jag antar att jag går och lägger mig nu sa han och reste sig upp.

- Mm mumlade jag.

- Om inte du ska med? Sa han och blinkade med ena ögat. Jag gav honom en allvarlig blick.

- NEJ!

- Okej, god natt shawty sa han och gick upp för trappan. Efter en stund så gick jag också upp för trappan och in i ”mitt rum”. Jag la mig ner i sängen under täcket och kollade runt i det mörka rummet. Tänk så var mödaren från filmen i mitt rum! Åh nej, jag kommer aldrig kunna sova nu. Jag reste mig upp och gick sakta mot Joes rum. Jag kollade in i hans rum och de såg ut som att han sov. Jag smög försiktigt in och la mig bredvid honom. Jag ville verkligen inte vara här men jag var för rädd för att sova själv.

När jag vaknade dagen därpå var Joes ansikte 2 centimeter från mitt. Jag skrek till och Joe vaknade fort. Han skrattade när han såg mig i hans säng och han la sin arm om mig.

- Varför skriker du? Sa han sen samtidigt som jag putte bort hans arm.

- Ditt….. mitt….. 2 centi….. sa jag och fick inte fram hela ord.

- Mjo, jag förstår precis.

Under den dagen gjorde vi inte så mycket. Men jag höll mig mest för mig själv uppe på rummet. Efter flera timmar kom Joe in och stängde dörren efter sig. Han satte sig bredvid mig på sängen.

- Gå på dejt med mig shawty? Sa han och flinade
- Nej har jag sagt Joe!

Jag vaknade ganska sent morgonen därpå och sprang runt för att hinna fixa mig inför skolan. Joe stod och skrattade åt mig hela tiden.

- VARFÖR VÄCKTE DU MIG INTE? Frågade jag argt samtidigt som jag letade efter kläder.

- För att detta är roligare sa Joe och flinade. Jag stannade upp och kollade argt på honom. Jag tog upp min kudde och började slå honom hårt. Han gick då skrattandes ut från rummet. Jag hittade sen ett par jeans shorts och en svart långarmad tröja som jag tog på mig.

När jag kom till skolan så var jag tvungen att springa till klassrummet. Joe, Nick och Joey var också tvungna att göra det. Dom var så dumma att när dom kollade på mig som sprang omkring som en idiot så hade dom också glömt tiden. Vi gick in i klassrummet och vi fick en arg blick från Mrs. Smith. Vi log ursäktande och gick till våra platser.

Under lunchen satt jag med Rebecca och pratade om allt möjligt. Jag berättade också om vad som hade hänt dom senaste dagarna och vi pratade om hur mycket jag hatade Joe. Rebecca hade jag träffat första dagen jag var här. Hon hade visat mig runt på skolan. Jag hörde att någon drog ut stolen bredvid mig och när jag vände huvudet så satt Joe där. Jag suckade och kollade allvarligt på honom.

- Kan jag seriöst inte ens få vara fred i skolan? Frågade jag argt. Han skakade på huvudet och flinade. Jag kollade ner på hans mat och snodde en köttbulle.

- Och vem har sagt att du får ta av min mat? Sa han och låtsades vara arg.

- Jag mumlade jag utan att möta hans blick.

- De är alltid Joe som tar andras mat, ingen brukar ta hans sa Rebecca och skrattade. Jag kollade på Joes tallrik igen och snodde en till köttbulle men denna åt jag inte, istället så tog jag massa ketchup på den och tryckte in den i Joes mun. Jag reste mig sedan upp, tog min bricka och stack där ifrån. Jag gick förbi Joey och Nick som stod och kollade mot Joes håll. Dom båda skrattade och jag gav dom varsin allvarlig blick så att dom skulle bli tysta. Dom tystnade faktiskt direkt.

Nu var de tisdag och det var dags för skola. Skoldagen gick fort och de vanliga hände. Jag tjafsade med Joe, Joey åt massa och Nick var... Nick. Jag gick till mitt skåp och lämnade mina böcker och tog min väska som jag hade slängt in där.

- Ah! Vad händer? Hörde jag Joe skrika. Jag skrattade lågt för mig själv. Sen tog jag ett djupt andetag för att jag skulle sluta skratta. Jag vände mig om och gick mot Joe.

- Joe? Vad händer? Frågade jag och låtsades vara orolig.

- Jag sitter fast i skåpet! Någon har limmat det!!!! Sa han argt och försökte få loss sin hand.

- oj, vad synd….

- Du… DU! De var du!!!!!

- Jag? Pff…pssh… varför tror du de? sa jag och sen började jag skratta. Jag gick iväg för att gå på sista lektionen. Joe kom alldels för sent och hans hand var helt röd. Jag skrattade och han gick argt förbi mig. Han satte sig bakom mig och sa inte ett ord förrän lektionen tog slut. Jag packade ihop mina saker och hörde sen Joes röst.

- Shawty… sa han efter en stund och jag vände mig om.

- Vad? Sa jag argt.

- Gå på dejt med mig… snälla? Sa han och kliade sig lätt i huvudet. Jag suckade och tänkte efter. Jag kunde väl ändå ge honom en chans. Han skulle aldrig sluta tjata annars. Jag antog att jag tänkte alldeles för länge för sen sa Joe:
- Du vill fortfarande inte… mumlade han.

- JO! de e såklart att jag vill sa jag och log. Han sken upp som en sol och reste sig upp.

- Idag, klockan 7! Sa han och sprang sen ut ur klassrummet. Jag kollade efter honom och suckade. Man får väl hoppas att de skulle bli en bra dag.

_______________________________________________________________________________________________

Statistiken har sänkts igen :/ är novellen så dålig?

- Eftersom att jag fick kvarsittning bara för dig… så måste du gå på dejt med mig sa han och flinade stort.

- Du bestämmer inte vad jag måste göra Josephine, och dessutom har du några miljoner andra tjejer som gärna vill gå ut med dig. Och jag är verkligen inte en av dom sa jag och gick ifrån honom. När skoldagen var slut så var de dags för kvarsittning. Jag gick in i rummet och där satt inte bara Joe, utan även Nick och deras kompis som jag har fått reda på heter Joey.

(Bild 1: Joe, Bild 2: Joey, Bild 3: stranden)

Sophias perspektiv

- Awesome! Jag måste tillbringa timmen med Josephine, en godis gris och en arrogant bror sa jag när jag gick och satte mig långt ifrån dom.

- JAG ÄR INGEN GODIS GRIS sa Joey argt. Jag kollade på honom och han åt faktiskt godis just nu.

- Yeah right, vi säger så sa jag och kollade runt.

- Vart är läraren? Frågade jag sen.

- Mr. Cross? Han är väl på toa. Han kan bli kvar där länge sa Joe och skrattade.

- Om han nu blir kvar där länge, varför sitter ni då kvar här? Frågade jag samtidigt som jag reste mig upp och gick ut ur klassrummet. Jag hörde stolar som drogs ut och bakom mig gick dom andra.

- Så nu stack ni för att jag gjorde det? Sa jag och suckade högt men fick inget svar.

När jag kom hem hittade jag inte mina föräldrar någonstans så jag tog telefonen och ringde mamma.

- Hej mamma, vart är ni? Frågade jag när hon svarade.

- Hej gumman, förlåt att vi inte är hemma sa hon.

- Vart är ni då?

- Vi har åkt bort med Joes föräldrar.

- Vart?

- Karibien.

- VÄNTA VA?

- Semester gumman. Vi letade resor idag. Och de fanns inget speciellt förrän om två månader. Men så hittade vi en resa som var idag så vi tog den.

- Jaja, okej, finns de pengar så jag kan köpa mat och så då?

- Aa de gör du, men eftersom att Joes föräldrar också är med oss så får du bo hos honom i en vecka sa hon och jag blev helt tyst. Var hon seriös? Jag kan inte bo hos honom!

- NEJ! Jag klarar mig själv sa jag efter ett tag.

- Sophia, du ska bo hos dom. Och där slutar den diskussionen sa hon strängt.

- Du är skyldig mig pengar! Sa jag argt men hon skrattade bara.

- Älskar dig gumman.

- Älskar dig med sa jag och la på. Så nu skulle jag bo hos honom också! Åh! Och i en hel vecka! Jag kände honom knappt, lämnar hon mig hos personer jag inte ens känner? Mina föräldrar har känt dom i något år men jag har ju inte gjort det! De är inte alls samma sak. Och ofta dom bara stack så där? Jag var på väg mot mitt rum när det knackade på dörren och jag gick och öppna.

- Så, är det inte Joe och hans… .eh… grisar! Sa jag när jag såg dom.

- Packa dina saker och kom med oss. Nu! Sa Joe och flinade.

- Nej. Jag kommer över ikväll mumlade jag och stängde dörren. Men innan jag hann stänga helt la Joe sin fot i vägen. Han tryckte upp dörren igen.

- Nej! Du följer med oss NU! Sa Joe och kollade mig djupt i ögonen.

- Bara för att du är känd så betyder det inte att du bestämmer över mig! Sa jag argt.

- Sophia. NU! Sa han allvarligt och jag suckade.

- Jaja.

Jag sprang upp till mig rum och tog en väska. Jag packade ner det jag behövde innan jag sprang ner igen.

- Lämna mig ifred bara sa jag samtidigt som jag låste dörren.

- De är fredag, vi gör något kul sa Nick och log stort.

- NEJ!

När vi kom till Joes hus visade han mig till gästrummet. Sedan åt vi pizza och de var sista gången någonsin som jag åt med Joey! Gud vad matgalen man kan vara och ändå var han smal! Jag gick upp till gästrummet där jag skulle sova och tog fram en tidning. Då insåg jag hur mycket det faktiskt står om Joe. Jag suckade och kastade bort tidningen. Jag gick ut från rummet och allt var helt släckt.

- Killar?

Jag gick runt men hittade dom ingenstans. Kanske ute? Jag gick ut men då halkade jag på någonting och ramlade i lera.

- HAHA, VI LYCKADES! Sa Joe högt. Jag kollade upp på honom. Var de han som gjorde det här?

- JOSEPHINE! Skrek jag och reste mig upp och började springa efter Joe. Jag slängde mig på honom och vi föll till marken. Jag satte mig på honom och kollade allvarligt på honom.

- Varför gjorde du så? Frågade jag argt.

- Jag sa ju att de var krig! Sa han och jag reste mig upp.

- Hjälp mig upp sa han och sträckte fram sin hand. Jag tog tag i hans hand och hjälpte honom upp. När han stod upp kramade jag om honom.

- Jasså, så du har ångrat dig nu? Frågade han och flinade. Jag släppte honom och kollade på hans kläder.

- Ne, jag ville bara att du skulle få lera på dig sa jag och skrattade.

Jag gick upp till rummet och duschade och bytte om innan jag la mig. Jag somnade otroligt fort.

Jag satt vid den stora parken när jag hörde någon gå bakom mig. Jag vände mig om och såg Joe. Han stod där och såg helt vacker ut.

- Hej sa jag och log stort.

- Hej Shawty sa han och satte sig vid mig på bänken. Han la ena handen på min kind och den andra på mitt lår. Han lutade sig fram och kysste mig länge.

- AHHHH! Skrek jag och satte mig rakt upp! Åh, de var bara en madröm. Tack och lov! Det där skulle aldrig kunna hända på riktigt. Killarna kom inspringandes i rummet och de såg ut som om dom var redo att slå någon.

- Vad händer? Frågade dom oroligt.

- Mardröm mumlade jag.

- om vad? Frågade Joey.
- ehm... Jag minns inte ljög jag och dom kollade konstigt på mig.
- Du är riktigt konstig sa Joey och dom alla gick ut. Jag suckade och vred på mig och somnade om.
Dagen efter låg jag i sängen till klockan tre, jag hade varit vaken sen elva jag ville bara inte vara med dom andra. Jag önskade bara att mina föräldrar kom hem. Just då kom Joe in i mitt rum och avbröt mina tankar.
- Dags att gå upp sa han och drog av mig täcket.
- Nej låt mig vara sa jag argt. Han tog tag i mina ben och drog ner mig från sängen.
- Josephine! Låt mig vara! Sa jag ännu en gång.
- Nej du sa han och bar upp mig. Jag skrek och han gick ut ur rummet och ner till vardagsrummet där dom andra var. Jag skrek och slog Joe så att han skulle släppa ner mig. Han la tillslut ner mig i soffan och både Nick och Joey skrattade. Jag reste mig upp och hoppade på Joe. Jag hamnade uppe på hans rygg och försökte dra ner honom. Istället knuffade han lätt ner mig så att jag ramlade på golvet och dom började skratta ännu mer.

- Förlåt sa han och sträckte fram sin hand. Jag tog den och han drog mig upp men släppte mig direkt så att jag ramlade igen.

- JOSEPHINE! Skrek jag högt. Dom skrattade fortfarande och jag slängde varsin kudde på Nick och Joey.

- Kom, nu drar vi till stranden sa dom efter ett tag. Jag hade ingen lust att vara med dom men det skulle vara härligt att dra till stranden. Jag gick fort och bytte om och följde sen med dom. Så fort vi kom dit la jag min handduk en bit från dom och la mig ner.

- Nej, inte sola sa Joe och lyfte upp mig… igen… Han började gå mot vattnet så jag la mina armar om honom för att hålla fast mig.

- NEJ! Du vågar inte..!

- JO! de gör jag verkligen sa han och flinade. Han började gå ut i vattnet men jag lyckades ta mig ur hans grepp och jag började springa. Men Joe var mycket snabbare så han slängde sig över mig så vi båda ramlade ner i sanden. Wow, vilka underbara hassel bruna ögon… Dom liksom glänser. NEJ! Så kan jag inte tänka. Jag skakade på huvudet och märkte sen att Joe var lika borta som jag var. Jag smällde till han på kinden och han kom tillbaka till verkligheten.

- Oj ehm… Just de… DU SKA NER I VATTNET!!!

Vi stod och tjafsade länge och Joe slängde i mig i vattnet tillslut. Jag hade blivit otroligt sur och jagat honom över hela stranden. Efter flera timmar åkte vi hem och duschade och åt. Jag gick sen upp till gästrummet och satte mig på sängen, men jag fick inte vara ifred länge förrän Joey kom inspringandes.

_______________________________________________________________________________________________

Kommentera och sprid! och vad tycker ni om kapitlet?

Det blev ett långt kapitel eftersom att ni inte har fått något på hela helgen :)

- Ehm… vad hände? Frågade jag och kollade på Nick och sen på Joey.

- Hon dissade dig Dude! Sa Joey med massa godis i munnen. Jag kollade irriterat på honom.

- Hon kommer bli min, du ska få se.

- 30 dollar sa Joey.

- Vad menar du?

- Om du blir ihop med Sophia inom… 3 veckor så får du 30 dollar… om inte så får jag 30 dollar av dig sa han och jag tänkte efter. Skulle jag såra henne om jag gjorde detta? Nej! Hon skulle inte bry sig så mycket. Och så var ju hon en vanlig tjej.

- Deal sa jag och skakade Joeys hand. Låt uppdraget börja!

Sophias perspektiv

Jag var underbart glad när skoldagen var slut. Inget mer stirrande från Joe och inget mer av hans tjat. Jag kom hem och gick genom dörren och sprang upp till rummet. Jag slängde väskan på golvet och satte mig på fönsterkanten som ledde till grannen. Jag tog min laptop och loggade in på twitter. En ny följare… Joe… såklart. Hur har han ens lyckat hitta mig på twitter? Jag följde honom tillbaka och så fort jag gjorde det skrev han ”kolla ut”. Jag kollade ut genom fönstret och såg in i deras hus. Där stod Joe. Så HAN är min granne! Jag öppnade fönstret och de gjorde han med.

- Ångrat dig shawty? Frågade han och flinade.

- You wish! Vad gör du där!? Du får inte bo där! Sa jag och han började skratta. Jag smällde igen fönstret och gick surt ut från mitt rum. Jag gick ner till köket där mamma var.

- Du får hjälpa mig städa lite nu Sophia, pappa är inte här så jag behöver din hjälp sa hon.

- Varför? Mumlade jag surt.

- Jag har bjudit hit våra grannar på middag.

- Jonas eller dom andra?

SNÄLLA INTE JONAS! Snälla...

- Jonas sa hon och log.

- NEJ! VARFÖR DOM!? Sa jag argt och stampade med foten på golvet som man alltid gjorde när man var liten.

- Skärp dig nu Sophia, de är våra grannar och vi kan väl lära känna dom då. Hjälp till nu.

- Jaja, jag ska muttrade jag och började städa. Mamma kände Joes föräldrar redan. Dom har tydligen känt varandra i något år, och jag fick reda på det idag. Då plingade det till i mobilen som störde mina tankar. Jag tog upp den ut fickan och jag kände inte igen numret men öppnade ändå meddelandet. ”Hoppas du är redo för ikväll/ Joe”. Jag stampade ännu en gång i golvet. Hur hade han ens fått mitt nummer? Är han en stalker eller vad?

När vi hade städat klart gick jag upp till mitt rum och duschade, sminkade mig och tog på mig en svart klänning, ett halsband och ett par ballerina skor.

- Sophia, dom är här nu! Hörde jag mamma ropa. Jag kollade mig i spegeln och tog ett djupt andetag.

- Okej Sophia, du klarar det här. Du behöver bara äta och sen gå till ditt rum. De går fort sa jag till mig själv i spegeln. Jag gick ner för trappan och när Joe såg mig såg det ut som att han tappade hakan. Han såg också bra ut men de sa jag ju såklart inte. Jag suckade och gick och hälsade på hans föräldrar. När hans föräldrar och hans bror hade gått in gick jag fram till Joe, tog tag i hans tröja och tryckte upp honom i väggen.

- Försök ingenting! Sa jag och han började att flina.

- Kaxigt, jag gillar de sa han och jag suckade högt och släppte honom. Jag kollade efter hans äldre bror men han var inte här. Jag gick in och satte mig vid bordet och Joe satte sig mittemot.

Vi satt och åt och Joes blick var hela tiden mot mig. Inte bara en liten stund utan HELA tiden. Jag suckade och sjönk ner lite på stolen så att jag kunde nå Joe. Jag sparkade honom hårt i smal benet.

- Ajjjj skrek han och hans ansikte blev rött. Jag bet mig i läppen för att inte skratta.

- Vad hände? frågade Denise, Joes mamma, oroligt.

- Inget svarade Joe och gav mig en ond blick. Jag åt snabbt upp resten av min mat innan jag stack upp till mitt rum för att slippa Joe men de funkade verkligen inte för efter en stund kom han in genom min dörr.

- Snyggt rum sa han och kollade runt.

- Vad vill du? Sa jag argt.

- Ha en dejt… med dig sa han och fäste blicken vid mig.

- Josephine sa vad?

- De är Joseph… fast kalla mig Joe sa han och tog ett steg mot mig samtidigt som jag backade ett steg.

- Kom inte nära mig! Sa jag argt.

- Jag ska inte skada dig sa han och skrattade. Men jag brydde mig inte. Jag ville inte ha honom nära mig. Sen den saken i Florida hände så gillade jag inte när killar höll på så här.

- Kan du gå? Nu? Snälla? Frågade jag och jag hörde själv sorgen i min röst.

- Vad har hänt? Har jag gjort något? Sa han och stannade upp. Jag kände tårar rinna ner för kiden.

- Snälla Joe, gå bara sa jag. Han kollade på mig ett tag innan han vände sig om och gick ut ur mitt rum med tunga steg.

Okej, de i Florida kommer inte hända igen. Han kommer inte hitta mig här sa jag för att lugna mig själv. Jag hörde mina föräldrar säga hejdå till dom andra så jag bytte direkt om till pyjamas och gick och la mig.

När jag vaknade nästa morgon fixade jag mig fort. Jag gick sen till skolan där jag såg Joe, han hade fullt med skrikande tjejer runt sig. Patetiskt säger jag bara. Jag tog mina saker i skåpet innan jag gick till klassrummet. Joe satt på platsen som jag satt på igår. Och hur kom han dit så fort?

- Flytta dig mumlade jag när jag gick fram till honom.

- Nepp, bara om jag får en puss sa han och plutade med läpparna. Jag funderade ett tag och visste precis vad jag skulle göra.

- Okej då sa jag och han såg chockad ut.

- Verkligen?

- Japp, men du måste blunda sa jag och flinade. Han stängde ögonen och jag tog kraft och knuffade bort honom från stolen. Han flög till golvet och alla skrattade.

- Nästa gång… FLYTTA PÅ DIG! Sa jag argt och satte mig

- The war is on! Sa han argt och gick där ifrån.

När de var lunch så tog jag bara lite pasta. Jag letade efter ett tomt borde eftersom att jag inte kände så många vänner här än. Jag såg ett bord och gick förbi Joes bord och några sekunder senare låg jag på golvet med pasta över hela mig.

- JOSEPHINE! Skrek jag och alla skrattade.

- Nästa gång… SÄG INTE ÅT MIG ATT FLYTTA MIG sa han och skrattade. Jag reste mig upp och sprang mot toaletterna. Nu var de verkligen krig! Josephine ska få igen! Jag skrattade lite åt mig själv. Jag hade gett Joe ett tjej namn. Jag tog bort det som gick och sedan gick jag ut från toaletterna och då fick jag en plan. Jag smög in i klassrummet när ingen var där och fixade det. Lektionen började och jag satte mig på min plats. Joe satte sig på sin och jag var på väg att börja skratta.

- Joe… Kom lite sa jag och han flinade stort. Han skulle resa sig upp men när han gjorde det så följde stolen med. Jag bet mig hårt i läppen för att inte börja skratta. Jag hade limmat fast stolen på hans rumpa. Och det krävdes mycket starkt lim.

- Men vafan är de som händer!! Sa han och försökte dra bort stolen.

- Joe, vad gör du? Frågade Mrs. Smith.

- HON LIMMADE FAST MIG PÅ STOLEN! Sa Joe och pekade på mig.

- Jag? Nej, jag skulle aldrig göra något sånt mot dig Joe sa jag och försökte se oskyldig ut.

- Hon gjorde det! Sa Joe argt.

- Kvarsittning för dig Joe sa Mrs. Smith. Jag började skratta och Mrs. Smith kollade allvarligt på mig.

- Kvarsittning för dig med Sophia sa hon och nu var det Joe som skrattade. Jag suckade och när lektionen var slut skyndade jag mig ut. Joe hade kommit loss från stolen vilket var synd.

- Sophia! Ropade han bakom mig. Jag stannade och vände mig om.

- VAD?! Frågade jag argt.

- Eftersom att jag fick kvarsittning bara för dig… så måste du gå på dejt med mig sa han och flinade stort.

- Du bestämmer inte vad jag måste göra Josephine, och dessutom har du några miljoner andra tjejer som gärna vill gå ut med dig. Och jag är verkligen inte en av dom sa jag och gick ifrån honom. När skoldagen var slut så var de dags för kvarsittning. Jag gick in i rummet och där satt inte bara Joe, utan även Nick och deras kompis som jag har fått reda på heter Joey.

Sophias perspektiv

- Sophia! Vi måste åka! Sa min mamma. Jag stod just nu i mitt tomma rum. Jag skulle flytta från Florida till Kalifornien. Jag skulle lämna alla mina vänner här. Men på ett sätt kändes det ändå bra eftersom att jag får lämna allt de dåliga bakom mig. Men jag skulle sakna detta stället. Jag suckade och gick ut från mitt rum, eller mitt gamla rum blir de ju nu. Jag stängde den vita dörren och gick ner för trappan. Jag tog min svarta väska och gick ut. Jag skulle åka i vår vanliga bil. Flyttbilen skulle komma efter. Jag hoppade in i bilen och kollade bak på huset tills jag inte längre kunde se det. Jag suckade lätt.

- Hej då mumlade jag lågt när vi kom utanför Florida.

Jag måste ha somnat för när jag vaknade var vi framme. Jag kollade ut och det var ett otroligt stort hus, och de verkar som om vi var vid det ”rikare” området.

- Det bor en kändis där sa mamma glatt och pekade på grannhuset. Och hon verkade vara otroligt glad över det. Ibland kunde hon låta som en tonåring.

- Vem? Frågade jag och kollade mot det stora tegel huset.

- Jag vet inte sa hon och rykte på axlarna innan hon gick in i huset. Hon var konstig men jag älskade henne ändå. Vi gick in i huset och jag fick välja rum först. Jag hittade ett stort rum med balkongen mot havet. Och ett av fönstren va mot grannhuset men de gjorde inte så mycket. Bara det inte var någon jobbig person som bodde där. Jag kollade ner för balkongen och såg en stor fin pool. Åh! Jag kommer älska detta huset.

Helgen gick och vi hade fått ordning på det mesta. Mitt rum var redan klart och jag gillade det verkligen. Nu var de måndag och det var dags för skola. Jag låg i sängen och ringklockan hade ringt flera gånger.

- Upp nu Sophia! Sa mamma med arg röst.

- Nej jag är sjuk sa jag. De var jag ju inte. Jag ville bara inte börja i en ny skola med folk som stirrar på en som om man var något konstverk som alla ville ha.

- NU SOPHIA!

- Jaja suckade jag och reste mig upp. Jag gick in i mitt badrum och duschade fort. Sen sminkade jag mig fort och bytte om. Jag borstade tänderna och kammade håret. Sen var de dags att gå. Eftersom att de inte var så långt så gick jag vägen till skolan istället för att ta bussen. Tänk om jag inte får några vänner? Eller tänk om jag blir den nya nörden? Eller den personen som precis alla hatar?
När jag kom fram till skolan så gick jag till rektorns kontor för att få mitt skåpsnummer, kod och böcker. 
Jag fick det jag behövde och sedan gick jag till mitt skåp. 
- Hur är läget shawty? frågade någon bakom mig. Jag vände mig om och fick en chock när jag såg Joe Jonas. Jag kunde inte tro mina ögon och jag gillade inte alls det jag såg. Eller han såg ju bra ut men jag gillade inte hans personlighet. Han var en ung kändis som trodde att han kunde göra precis vad han ville.

- Åh, nej, du måste skämta mumlade jag lågt. Joe stod där med sin yngre bror Nick och någon annan som antagligen var hans kompis.

- Vad heter du? Frågade Joe och flinade.

- Sophia sa jag och suckade samtidigt som jag rullade mina ögon. Nick kollade på den andra personen som såg chockad ut.

- Vet du inte vem han är? Frågade personen.

- Jo, han är ju på varenda tidning man köper och på tv hela tiden, och vad gör du här? Borde inte ha konsert? Eller intervju?

- Jag har uppehåll nu, jag håller inte på varje dag. Så vill du göra något någon dag?

- Nej tack sa jag och stängde mitt skåp och gick därifrån.

Joes perspektiv

- Ehm… vad hände? Frågade jag och kollade på Nick och sen på Joey.

- Hon dissade dig Dude! Sa Joey med massa godis i munnen. Jag kollade irriterat på honom.

- Hon kommer bli min, du ska få se.

- 30 dollar sa Joey.

- Vad menar du?

- Om du blir ihop med Sophia inom… 3 veckor så får du 30 dollar… om inte så får jag 30 dollar av dig sa han och jag tänkte efter. Skulle jag såra henne om jag gjorde detta? Nej! Hon skulle inte bry sig så mycket. Och så var ju hon en vanlig tjej.

- Deal sa jag och skakade Joeys hand. Låt uppdraget börja!

________________________________________________________________________________________________

Detta är då första kapitel! Hoppas ni gillar det! och de är underbart att jag har fått så många fler läsare!! L.A Baby tar jag bort senare!