Testar just nu att skriva från iPoden. Kan vara bra att ha detta när min dator krånglar ( vilket den gör ofta) så att jag kan infomera er om det :p aja, får se om jag lägger upp ett till kapitel idag:p
Vad tycker ni om designen då? Ska fixa småfel men annars är den så gott som klar:D

- Vad var det där? Frågade jag sen. Joe suckade och tog ner armarna.
- Det var inte meningen att skälla på honom men jag vill så gärna vara själv med dig sa han och kollade in i mina ögon. Jag log lätt och la mig i hans famn igen och efter en stund somnade jag.

Sophias perspektiv

Jag vaknade av att någon stod och knuffade lätt på mig. Jag öppnade ögonen sakta och fick se Joes underbara bruna ögon.

- Latis sa han och skrattade. Jag suckade bara och slöt ögonen. Han skakade lätt på mig igen och jag kollade argt på honom.

- Mr. Smith vill att alla ska vara nere i lobbyn om 10 minuter så du får ta och gå upp nu sa han och kysste min kind. Jag kollade länge på honom. Mr. Smith ville att vi skulle vara iväg hela dagen men de betydde att jag inte kunde gå runt med Joe. Om han inte hade förklädnad då, men de skulle han ändå inte kunna ha framför klassen för dom skulle ändå veta att de var han. Jag suckade ännu högre och Joe som nu var på väg ut ur rummet stannade och kollade bak på mig.

- Vad? Frågade han lite nyfiket.

- Jag vill vara med dig Joe, inte med dom andra mumlade jag surt. Joe skrattade och satte sig vid mig på sängen. Han la sin hand mot min panna och jag kollade konstigt på honom.

- Hm… jag tror du har feber sa han och tänkte efter. Denna gången kollade jag ännu konstigare på honom. Jag kände inte att jag hade feber?

- Jag tror du börjar bli sjuk sa han och tog bort sin hand.

- Joe, vad pratar du om? Frågade jag lite irriterat.

- Jag tror du måste stanna på rummet idag, och du behöver mig som tar hand om dig sa han och reste sig upp. Och de var då jag förstod. Han skulle låtsas att jag var sjuk så att jag och han skulle kunna vara själva.

- Smart sa jag och flinade.

- Jag vet, jag går och säger till Mr Smith att du är sjuk, men han kommer antagligen vilja se de själv så se sjuk ut sa han och skrattade när han gick ut ur rummet. Hur såg man sjuk ut? Jag gick mot elementet och satte på det och lutade sen huvudet mot det. De började bli otroligt varmt men jag var tvungen att lura Mr Smith. Så fort jag hörde prat utanför rummet så sprang jag mot sängen igen. Jag drog täcket ända upp till hakan och slöt ögonen. Jag hörde dom komma in i rummet och Mr Smith ställde sig bredvid mig. Jag kände hans kalla hand mot min panna och han tog genast bort den.

- Oj, herregud, du ljög inte Joe när du sa att hon var otroligt varm sa Mr Smith.

- Sa ju de hörde jag Joe säga.

- Så, Sophia. Du kanske borde stanna inne idag sa han och jag öppnade ögonen och nickade. Jag kollade på Joe som stod bakom Mr Smith och jag såg hur mycket han koncentrerade sig för att inte skratta.

- Vill du vara ensam eller ska jag be någon stanna med dig? Frågade han och jag kollade genast på Joe.

- Jag kan stanna sa Joe och log.

- Jag vet inte Joe svarade Mr Smith osäkert.

- Varför inte? Jag har ju ändå sätt hela New York så de finns inget nytt du kan visa mig.

- Okej då, sa Mr Smith efter en stunds tänkande.

- Krya på dig sa han till mig och gick ut ur rummet. Joe slängde sig bredvid mig och kände på min panna som fortfarande var varm.

- Hur lyckades du med de? frågade han och jag hörde hur nyfiken han var.

- Elementet sa jag och skrattade.

Jag kom då på att elementet fortfarande var på så jag reste mig upp och gick och stängde av det.
- Sååååå, vad ska vi hitta på? Frågade han och flinade men innan jag hann svara så kom Nick, Joey och Rebecca in i rummet.
- Vi fick också stanna sa Joey och flinade.
- Fick och fick. Joey tjatade sönder på Mr Smith sa Rebecca och skrattade. Jag kollade från dom till Joe som såg lite deprimerad ut. 
- Gå ni till vardagsrummet så kommer vi snart sa jag till dom andra som genast gick ut. Jag gick sen och satte mig gränsle över Joe och viskade.
- Vi kan ändå ha kul Joe, dom vet att vi är tillsammans så vi har inget att dölja sa jag och Joe log stort. Jag kysste honom länge men drog mig ifrån efter en stund.
- Kom dom andra väntar sa jag och reste mig upp. 
- Men jag vill ha en till kyss sa Joe grinigt. Jag skrattade lite och böjde mig för att kyssa honom. Då tar han min hand och drar ner mig i sängen över honom. Jag började skratta men avbröts när han kysste mig.
- Joe dom andra väntar sa jag mellan kyssarna.
- Dom kan vänta lite till sa han och jag kände hans flin mot mina läppar. Jag skrattade lite och reste mig upp.
- Kom nu Joe sa jag och gick ut till dom andra med en sur Joe efter mig. Jag kollade ner på mina kläder och insåg att jag fortfarande hade samma kläder som jag sov i. Jag gick fort tillbaka till rummet och började leta kläder. När jag hade hittat ett par shorts och ett rosa linne så bytte jag snabbt om. På linnet stod det ”We are young. We run free. Stay up late. We don’t sleep. Got our friends. Got the night. We’ll be alright ” Jag gick tillbaka till dom andra och märkte att det var en otroligt spänd stämning. Jag kollade på Joey och såg att han var otroligt arg.

_______________________________________________________________________________________________

Ännu ett kapitel, i detta hände det inte så mycket men det kommer ;) snart kommer helt ny design också :D

- Nu drar vi ut!! Skrek Joey som var helt taggad på att gå till times sqoure. Vi gick ut ur rummet och då hörde vi Mr Smiths röst.

- Och vart har ni tänkt gå? Frågade han allvarligt.

- Vi ska se times sqoure svarade Joey och lät helt sur.

- Nej! Vi ska gå och äta med klassen. Och ALLA ska med sa han argt och gick därifrån. Vi alla suckade och kollade på varandra. Ska vi gå ändå eller ska vi lyssna på Mr Smith?

Sophias perspektiv

Vi tänkte ta och smyga ut men när vi precis skulle gå så såg vi Mr Smith. Vi suckade och gick med honom till dom andra. Joe höll sig en bit ifrån mig men de var mest för att folk inte skulle veta att de var något mellan oss. Vi gick och satte oss i restaurangen där Mr Smith hade reserverat två långbord. Rebecca satt på min vänstra sida och Joey på den andra medans Joe satt mittemot mig och Nick mittemot Joey. På Joes andra sida satt världens jobbigaste tjej, Amanda. Och hon var kär i Joe, i min Joe! Jag suckade lite och vi beställde mat. För det mesta satt jag och pratade med Rebecca. Och de var ganska roligt att hon och Nick ska dela säng när hon faktiskt gillar honom. Vi stod och pratade om det ganska länge tills vi fick vår mat. Vi åt och pratade ganska mycket. Tills jag såg Amanda som klängde på Joe. Hon höll hans hand och med sin andra hand drog hon fingret över hans mage. Och Joe gjorde ingenting? Varför gjorde han inte de? Jag knöt mina nävar och ville verkligen slå till henne. Men jag kunde inte. Om jag gjorde de fanns det risk att alla fick reda på att jag och Joe var tillsammans. Det var inget jag kunde riskera. Jag reste mig argt upp och gick från bordet. Jag tänkte inte sitta där och titta när hon klängde på honom. Jag gick mot hissarna och tryckte på knappen. När jag stod där och väntade kände jag någon ta tag i min arm. Det var självklart Joe.

- Vad hände? Frågade han chockat.

- Jag tänker inte sitta där och se på när Amanda klänger över dig mumlade jag surt utan att ens kolla på honom. Jag kollade hela tiden på hissdörren och väntade på att den skulle öppnas.

- Sophia, jag gillar inte henne de vet du.

- Jag vet, men varför tog du inte bort hennes händer? Sa jag och jag kände genast att jag överreagerade.

- Förlåt Joe, jag vet att du försökte få bort henne. Och jag vet att du inte kunde vara alldeles för hård mot henne. Inte när paparazzin kan vara här. Förlåt sa jag och denna gången kollade jag på honom.

- De är jag som ska säga förlåt Sophia sa han och kollade sig omkring. Jag kollade mig också omkring och de var inte en enda person här. Han la sina händer mot mina kinder och böjde sig framåt. Jag kände hans läppar mot mina och kyssen var helt underbar. Han släppte mig fort när en kille gick förbi. Vi båda kollade på varandra och började skratta. Ja de var rätt jobbigt att behöva hålla allt så hemligt. Men de skulle kanske vara ännu jobbigare att gå ut med att vi var tillsammans. Hissen kom och dörrarna öppnades. Vi båda gick in och när dörrarna skulle stängas hörde vi dom andra.

- Vänta! Skrek Rebecca.

- Håll dörrarna hörde vi sen Joey. Joe satte foten mellan dörrarna så att det öppnades igen. Nick, Joey och Rebecca sprang in och Joey andades högt. Jag och Joe skrattade lite åt dom.

- Dålig kondis? Frågade jag och kollade på Joey. Han försökte prata men fick inte fram ett ord så han nickade bara.

- Du får lugna dig med godiset sa Nick och skrattade. Nick var inte ens det minsta andfådd. Joey kollade argt på honom. Alla visste att godis betydde allt för Joey.

Vi åkte upp och fixade oss innan vi bestämde oss för att gå ut. Mr. Smith ville att alla skulle vara tillbaka på rummen klockan elva så vi hade fyra timmar på oss. Vi gick genast till Time sqoure som inte alls låg långt bort. Det var mörkt men alla skyltar och skärmar lös upp allt. Det var otroligt mycket folk där så jag kunde inte alls gå nära Joe även om han hade förklädnad. Jag suckade lågt, jag ville bara ha en mysig kväll och det skulle jag inte alls få. Jag kollade bak på Joe som gick med Nick och Rebecca. Han såg så otroligt fin ut i sin bruna skinn jacka, sin vita t-shirt och sina svarta jeans. Jag ville till honom, och kyssa honom mjukt och länge.
- De fixar sig Sophia, de e svårt för er nu när ni inte har gått ut med erat förhållande, men det löser sig sa Joey som gick bredvid mig. Han måste märkt att jag hade kollat på Joe. Jag log lätt mot Joey och gjorde armkrok med honom. Han är liksom som den storebror jag aldrig fick.
- Jag är hungrig sa han efter ett tag och vi alla började skratta. Vi åt liksom precis innan vi gick ut. Jag såg en liten kiosk som jag drog med Joey till. Vi gick in medans dom andra väntade utanför. Joey tog ganska mycket saker som han sen betalade för. Han fyllde en hel påse med godis, chips och sånt. Vi gick ut från kiosken och ännu en gång gick vi armkrok. När vi hade varit på Times' sqoure ett tag så bestämde vi oss för att se frihetsgudinnan men när vi väl kom dit så var de ganska mörkt så istället bestämde vi oss för att gå tillbaka till hotellet. Inte en ända gång släppte jag Joeys arm och Joe verkade vara ganska sur över det. Jag släppte direkt Joeys arm när jag såg det, jag ville inte alls göra Joe sur. Vi gick in på hotellrummet och jag gick genast till sovrummet där jag och Joe skulle sova. Jag bytte om och la mig i sängen. Efter ett tag kom Joe in och flinade stort.
- Äntligen ensamma sa han och slängde sig bredvid mig på sängen. Jag la mig genast i hans famn och lutade huvudet mot hans bröstkorg. Det var inte länge vi fick vara ensamma för så fort de började blixtra så öppnades våran dörr. In kom Joey som var livrädd. Han la sig mellan mig och Joe och jag suckade lågt. Joey kunde vara ganska barnslig. Jag hade knappt fått vara själv med Joe idag. Jag kollade upp på Joe som såg otroligt arg ut, han kollade på Joey som nu låg under vårat täcke.
- Joey, ut, NU! sa han argt och jag kollade chockat på Joe. Joey reste sig genast upp och gick därifrån samtidigt som han surade. Joe la sig till rätta och sträckte ut armarna mot mig så att jag kunde lägga mig i hans famn, men jag kollade bara chockat på honom.
- Vad var det där? Frågade jag sen. Joe suckade och tog ner armarna.
- Det var inte meningen att skälla på honom men jag vill så gärna vara själv med dig sa han och kollade in i mina ögon. Jag log lätt och la mig i hans famn igen och efter en stund somnade jag.

________________________________________________________________________________________________

Förlåt att jag är så seg med kapitlena nu!! De är bara det att det händer massa saker i mitt liv nu :( men jag gör mitt bästa!

- Jag… Heter… JOE! Sa jag samtidigt som jag kittlade. Hon var otroligt kittlig.

- Okej, okej! JOE! SLUTA!!! Skrek hon och skrattade på samma gång.

- Inte förrän du säger förlåt sa jag och flinade.

- Okej! Förlåt Joe! Sa hon men jag fortsatte att kittla henne.

- Och en kyss sa jag och hon drog ner mig mot henne. Hon kysste mig mjukt och jag slutade kittla henne. Vi rullade runt så att hon nu var över mig. Hon avslutade kyssen och började istället kittla mig.

- SÅ! Vem är det nu som är i underläge! Sa hon och skrattade.

___________________________________________________________________________________

INTERNET KRÅNGLAR, BILD KOMMER SENARE

___________________________________________________________________________________

Sophias perspektiv

Tiden rusade iväg och jag hade inte ens packat, istället hade jag och Joe fortsatt med vårt lilla "krig", tills vi båda var så utmattade att vi slängde oss i sängen.
- Åh, här har vi stått och tröttat ut oss och jag har inte ens börjat packa än Joe! Vänta lite, har du packat? Frågade jag och han nickade. Han hade väl tänkt på detta. Jag reste mig upp och fortsatte att packa ner kläder. När jag nästan var klar hörde jag låga snarkningar. Jag kollade på sängen där Joe nu låg och sov. Jag skrattade lite och packade ner det sista. När jag var klar så satte jag mig bredvid Joe där han låg. Jag kollade på klockan som bara var sju. Inte ska han väl sova nu? Jag sträckte mig efter en av kuddarna som jag slog lätt på Joes ansikte. Han hoppade till och vaknade.
- Vad gör du kvinna? Frågade han och låtsades vara arg.
- De är alldeles ensamt utan någon som inte kramar om mig sa jag lite flörtigt. Han skrattade och drog mig emot sig. Han kysste mig mjukt och passionerat, sen smög han försiktigt in sin tunga i min mun. Han höll mig hårt och nära. Jag avslutade allt innan de skulle gå för långt. Jag och Joe bara låg där och kollade på varandra ett tag.
- Kan vi inte se någon film? Frågade jag efter en lång stund. Han nickade som svar.
- Vilken? Frågade han och gick fram till hyllan med filmer.
- Bestäm du.
- Okej, då tar jag någon skräckfilm så får jag verkligen hålla dig nära sa han och flinade.
- Du får hålla mig nära ändå Joe, jag är ju som sagt din shawty.
- Jag tar ändå en skräckis sa han och skrattade. Han la in skivan i dvd:n som jag faktiskt hade på rummet. Så länge gick jag och hämtade popcorn. När jag kom tillbaka så satt Joe på sängen och lutade sig mot väggen. Jag satte mig bredvid honom och han la genast armen om mig.
- Tänk så skulle vi stänga av filmen och göra något annat istället sa han och blinkade med ena ögat. Varför ska killar hela tiden tänka på sex? Jag tog en stor näve popcorn och tryckte in de i Joes mun.
- Dröm vidare grabben sa jag och han låtsades bli ledsen. Sanningen var att jag inte var redo än, inte efter allt som hände i Florida. Och någon dag skulle jag vara tvungen att berätta om de till Joe. Jag skulle vara tvungen att berätta allt som hände. Och att de var därför jag flyttade från Florida. Någon dag skulle jag vara tvungen att berätta. Men inte idag.
Filmen började och den var inte alls läskig... Till en början, i mitten av filmen så satt jag och kramade en nallebjörn och jag satt halvt över Joe. Medans jag var helt rädd så satt han och skrattade. Hur kan han tycka att de är kul när de bara är läskigt? Jag kröp ännu närmare Joe, hur det nu ens var möjligt. Han la sin hand på min rumpa och jag ryckte till. Istället för att vara elak och knuffa bort hans hand så tog jag hans hand och kysste den för att låtsas att jag tog bort hans hand bara för att jag ville kyssa den. När filmen var slut så hade Joe somnat. Hur skulle jag kunna sova efter att ha kollat på skräckfilm och Joe inte ens var vaken? Jag suckade och eftersom att jag inte kunde ta täcket för att vi låg på det så hämtade jag min filt som låg på stolen bredvid. Jag tog den och täckte både mig och Joe.
- Älskling mumlade han och jag skrek till och ramlade ur sängen. Joe började skratta så mycket att han fick ont i magen.
- Joe, vi har precis sätt skräckfilm. Du får inte göra så då! Sa jag argt och kollade på honom från golvet.
- Förlåt älskling, kom sa han skrattandes och sträckte fram sin hand och hjälpte mig upp. Jag la mig i hans famn och han la filten runt mig.
- Gick de bra? Frågade han när vi hade lagt oss till rätta. Jag nickade på huvudet och slöt ögonen. Jag kände Joes läppar mot min panna och sen somnade jag.

Joes perspektiv

Jag skulle få åka till New York med min Shawty! Jag hade ju varit där innan men inte med henne. Den här resan skulle nog bli ganska underbar. Jag kollade på Sophia som fortfarande låg och sov. Jag ville inte väcka henne för hon såg så gullig ut. Men jag var tvungen. Jag gick fram och kysste hennes kind.

- Sophia, dags att gå upp nu. Vi måste till New York!

Så fort jag hade sagt det flög hon upp ur sängen. Hon sprang in i badrummet och fixade sig. När hon var klar så väntade vi på Joey och Nick som fortfarande var hemma. Sen åkte vi alla till flygplatsen tillsammans där vi skulle träffa resten av klassen. Vi checkade in våra väskor innan vi fick gå på flyget. Sophia satte sig vid fönstret och jag i mitten och Nick längst ut. Joey satt framför Sophia med två andra. När vi skulle flyga så tog jag Sophias hand. Jag var försiktig med så att ingen såg det. Hon gillade inte att flyga, men hon blev lätt åksjuk och därför behövde hon sitta vid ett fönster.

Jag kollade länge på Sophia, jag borde berätta att jag ska på turné. Jag skulle åka bara några dagar efter att vi kom tillbaka till Kalifornien. Jag skulle vara borta i 5 månader. Skulle jag klara mig den tiden utan henne? Åh, jag får berätta senare. Just nu vill jag bara att vi ska ha kul i New York. Vi var snart framme och Sophia låg och sov.

- Älskling, vakna viskade jag tyst eftersom att vi fortfarande inte hade gått ut med att vi var tillsammans. Ingen visste om mig och Sophia, förutom Joey, Nick och Jessica. Och våra föräldrar såklart. Dom hade blivit otroligt glada när vi berättade. Men vi berättade genom telefon eftersom att dom fortfarande var i Karibien. Alla andra tror att vi är väldigt nära vänner. När Sophia ändå inte vaknade så kollade Joey bakåt. Han tog sitt glas med vatten och slängde över Sophia. Hon skrek till och började sparka på stolen där Joey satt.

- JOEY! Du är sån tönt! Skrek hon och Joey skrattade bara. Jag suckade åt dom båda och vi gick ut ur flyget. Vi gick och hämtade våra väskor innan vi hoppade på en stor buss som Mr Smith hade hyrt. Jag tycker synd om honom som var den enda som skulle ta hand om 23 jobbiga elever. Vi åkte till hotellet och där vi fick rumsindelningen.

- Joe, Nick, Sophia och Rebecca delar rum sa han och innan han hann fortsätta avbröt Joey honom.

- Jag också sa han.

- Joey, jag sa ju att jag bestämde detta.

- Men kom igen Mr Smith!

- Jaja, Joey du delar med dom också.

Joey flinade stort och var stolt över att han faktiskt fick dela rum med oss. Vi tog hissen upp till tredje våningen där vi hade vårat rum. Vi öppnade dörren och såg att det var otroligt stort. Det såg mer ut som en stor lägenhet än ett hotell. De fanns 3 stycken sovrum med dubbelsängar. Så jag och Sophia delade på ett, Jessica och Nick i ett annat och Joey hade ett eget rum. Det var inte så att Rebecca och Nick var ihop. Ingen ville bara dela rum med Joey eftersom att han snarkar.

- Nu drar vi ut!! Skrek Joey som var helt taggad på att gå till times sqoure. Vi gick ut ur rummet och då hörde vi Mr Smiths röst.

- Och vart har ni tänkt gå? Frågade han allvarligt.

- Vi ska se times sqoure svarade Joey och lät helt sur.

- Nej! Vi ska gå och äta med klassen. Och ALLA ska med sa han argt och gick därifrån. Vi alla suckade och kollade på varandra. Ska vi gå ändå eller ska vi lyssna på Mr Smith?

Hennes ögon var helt röda och det fortsatte rinna tårar. Hennes smink var utspritt och hon såg helt krossad ut. Min shawty var förstörd.

- Mamma, jag måste lägga på. Jag hör av mig senare. Sa jag och la på. Jag la ner Sophias mobil på sängbordet innan jag försiktigt lyfte upp Sophia så hon låg riktigt i sängen. Jag la mig bredvid henne och höll om henne, hårt. Hon kröp upp i min famn och grät. Tills jag hörde hennes andetag bli tyngre och hon somnade.

Sophias perspektiv

Joe gick tidigt på morgonen ut från mitt rum för att fixa frukost. Han ville inte lämna mig men jag kunde inte låta honom vara kvar här och ha tråkigt bara för att jag mådde dåligt. Jag låg där i flera timmar. Joe kom in då och då, men jag ville vara själv just nu. Dagen efter var likadan. Jag åt inte ens. Det ända jag ville var att mina föräldrar skulle bli okej. Jag behövde dom, även om jag var 17 och skulle kunna klara mig själv så behövde jag dom ändå. Vem vill leva utan sina föräldrar egentligen… Det knackade på dörren och jag avbröts från mina tankar. Joe kom in på rummet och han såg orolig ut. Han satte sig ner i kanten av sängen och kollade på mig.

- Sophia, du måste äta. Du kan inte ligga här och svälta ihjäl…

- Vad spelar de för roll…

- JAG vill inte förlora dig bara för att du inte äter. Sophia, dina föräldrar skulle inte vilja att du låg här och inte gjorde något. Ät i alla fall. Det är det ända jag ber dig om sa han och jag kollade på honom. Han hade rätt. Jag behövde äta.

- Tack Joe…

- För vadå?

- För att du finns hos mig sa jag och han log lätt och kysste min kind.

- Kom nu sa han och tog min hand. Jag reste mig upp och vi gick mot trappan. Just då ringde min mobil och jag sprang in i rummet och slängde mig på sängen där min mobil låg.

- Hallå? Sa jag fort.

- Hej gumman… sa den svaga rösten som bara lät som en viskning.

- Mamma! Hur mår du? Hur mår pappa? Kommer ni bli okej?

- Gumman, bomba mig inte med frågor. Jag kommer bli okej. Jag måste vara kvar här ett tag. Jag måste vila och bli bättre. Joe kan säkert ta hand om dig till dess sa hon och jag reagerade på att hon inte sa något om pappa.

- Pappa då?

- Gumman, jag är ledsen… Han ligger fortfarande i koma sa hon och jag hörde en snyftning från henne.

Vi pratade ett tag innan vi la på. Jag märkte att Joe stod i dörröppningen och kollade på mig.

- Går de bra att jag stannar några dagar extra? Frågade jag och han log sitt urgulliga leende.

- Såklart! Du kan stanna hur länge du vill. Kom nu så äter vi.

Han sträckte fram sin hand som jag tog tag i och vi båda gick ner.

Joes perspektiv

Vi satt vid matbordet och pratade. Eller i alla fall gjorde jag, Joey och Nick det. Sophia satt helt tyst och bara petade i maten. Jag kollade på henne där hon satt bredvid mig.

- Sophia, allt kommer bli bra. Din mamma börjar bli bättre och din pappa kommer nog vakna snart. Ät nu älskling, pilla inte bara i maten sa jag och jag märkte hur hon reagerade när jag kallade henne för älskling. Hon åt faktiskt lite, inte mycket men det är bättre än inget. Så fort hon var klar gick hon till rummet igen. Jag suckade lågt för mig själv. Jag gillade inte att se henne sån här. Jag mådde själv dåligt av det.

Det hade nu gått 4 dagar och Sophia kom bara ut från rummet när hon skulle äta eller duscha men det var allt. Hon gick inte ens till skolan, men de förstår jag. Men idag skulle det ändras, jag hade fått ett samtal från mamma som sa att hennes pappa började bli bättre och antagligen skulle vakna närsomhelst. Jag gick upp till hennes rum tidigt på morgonen.

- Älskling? Frågade jag och kysste hennes kind. Hon kollade på mig och tvingade fram ett leende.

- Jag har väldigt bra nyheter! Sa jag och hon satte sig genast upp.

- Vadå??? Frågade hon och väntade på svar.

- Din pappa har blivit bättre, dom tror han vaknar närsomhelst sa jag och log stort. Hon skrattade och slängde sig över mig. Vi båda ramlade från sängen och hamnade på golvet med en smäll. Jag skrattade lite och kramade om henne. Vi hörde någon springa i trappan och sen kom Nick in i rummet.

- Åh! Jag trodde något hade hänt Sophia men så är det ni som står och myser… på golvet? Sa han och såg frågandes på oss. Sophia reste sig upp och sprang till Nick och kramade honom med.

- DOM KOMMER BLI BRA!!! Skrek hon och skrattade samtidigt. Nick skrattade också och kramade om Sophia.

- De är ju väldigt bra nyheter sa han och log. Sophia släppte taget om honom och kollade på mig.

- Kom nu Joe! Vi kan inte vara här hela dagen sa hon och jag kollade chockat på henne. Äntligen kom hon ut från rummet. Och äntligen var hon glad igen! Jag sprang efter och tog hennes varma hand.

- Så… vad ska vi hitta på? Frågade hon.

- Jag vet inte, har du allt till imorgon? Frågade jag och hon kollade frågandes på mig.

- Vad händer imorgon?

- Vi ska till New York Sophia…

- OJ! De hade jag glömt, men jag tror jag har allt.

- Du borde nog gå över till dig och packa, så hittar vi på något efter?

- Aa, men följ med mig till mig så länge? Jag har varit ensam tillräkligt dom här dagarna sa hon och log. Ja hon hade varit för det mesta ensam men de var för att hon ville. Men jag är bara glad för att hon ville ha med mig nu. Även om de bara var till huset bredvid. Vi gick över till henne och då tog hon fram sin andra resväska eftersom att den andra hon har är hos mig. Hon gick fram till garderoben och såg fundersam ut. Jag flinade lite och gick fram till henne. Jag tog fram en kort och ganska avslöjande klänning.

- Den här tycker jag att du kan ha sa jag och flinade. Hon slog mig löst på armen och skrattade.

- Det vill du allt va sa hon och tog klänningen.

- JA!

- Men jag kan inte visa mig ute i den här klänningen. Jag skulle se ut som någon som står vid gatan och säljer sig sa hon och skrattade.

- Ha den när du och jag är helt själva då sa jag och kysste henne mjukt. Hon avbröt snabbt kyssen och satte sig på golvet för att packa ner klänningen.

- För din skull Joe, eller jag menar Josephine sa hon och log busigt mot mig. Jag satte mig över henne på golvet och började kittla henne.

- Jag… Heter… JOE! Sa jag samtidigt som jag kittlade. Hon var otroligt kittlig.

- Okej, okej! JOE! SLUTA!!! Skrek hon och skrattade på samma gång.

- Inte förrän du säger förlåt sa jag och flinade.

- Okej! Förlåt Joe! Sa hon men jag fortsatte att kittla henne.

- Och en kyss sa jag och hon drog ner mig mot henne. Hon kysste mig mjukt och jag slutade kittla henne. Vi rullade runt så att hon nu var över mig. Hon avslutade kyssen och började istället kittla mig.

- SÅ! Vem är det nu som är i underläge! Sa hon och skrattade.

- Så vad heter du? frågade han efter ett tag.

- Sophia, och du?

- Chris.

När låten var slut bytte vi nummer och jag gick och satte mig vid dom andra igen. Jag kollade fort mot Joes håll men när jag såg att han kollade på mig så vek jag direkt undan blicken.

Joes perspektiv

Jag kollade på Sophia hela tiden när hon dansade med den killen och ja, jag var svartsjuk. Jag ville ha tillbaka henne. Hon kom och skulle precis sätta sig när jag pratade.
- Får jag prata med dig nu Sophia? Frågade jag och hon kollade på mig ett tag innan hon nickade. Vi gick lite längre bort från allt folk och från den höga musiken.
- Sophia, jag vet att jag och Joey gjorde en deal men när jag lärde känna dig så ångrade jag mig… och jag… sa jag innan hon avbröt mig.

- Så du råkade bara säga ja till dealen? Frågade hon och jag kollade ner på sanden. Hon lät inte arg. Bara sårad.

- Jag tar det som ett ja sa hon och började gå. Jag sprang efter henne och tog hennes hand.

- Sophia, låt mig förklara då sa jag och hon drog snabbt bort sin hand.

- GÖR DET DÅ skrek hon och kollade argt men sårat på mig. De gjorde ont att se henne ledsen.

- Första dagen, då du dissade mig, så sa jag att jag skulle få dig att bli min shawty. Då föreslog Joey att vi skulle slå vad. Men om jag hade känt dig innan dess så hade jag aldrig gjort de. Och om jag ska säga sanningen så var de kärlek vid första ögonkastet. Du är speciell Sophia. Du gillar mig inte för att jag är Joe Jonas, då hade du inte dissat mig från början.

- Joe… jag är rädd för att de är alldeles för sent nu. Du skulle inte tagit emot pengarna från början sa hon. Hon hade rätt, jag hade tagit emot pengarna, även om jag sa nej så tog jag emot pengarna. Hon började sakta försvinna bort från mig. Tjejen som betydde allt efter så kort tid, gick nu iväg från mig.

Jag gjorde ett hjärta i sanden, men vågarna sköljde direkt bort det.

Vad har jag gjort?

Sophias perspektiv

Åh, varför sa jag att de var alldeles för sent. Jag ville ju ha honom. Men han hade slagit vad om mig... jag gillar inte de. Jag bodde fortfarande hos Joe eftersom att jag hade lovat mamma det. Men jag höll mig borta från honom. Jag kollade ner på min vita spets tröja och jeans shortsen som jag hade haft på mig. De var ganska kallt för att gå så här.

Nästa dag kom jag alldeles försent. Jag gick in i klassrummet och Mr Smith var där.

- Kul att du kunde komma sa han och han lät inte det minsta arg.

- Förlåt, jag försov mig svarade jag.

- De är lugnt. Vi pratar om klassresan.

- Ehm… vilken? Och vart?

- Till New York. Nästa vecka på Fredagen. Vi blir borta i en vecka.

- Oj, juste!

Jag gick och satte mig bredvid Rebeccaa som kollade oroligt på mig. Hon måste veta vad som hände igår. Sen log hon ett stort leende. Men varför?

- Du vet väl att de var min storebror du dansade med igår va? Viskade hon och skrattade lågt. Jag kollade chockat på henne, var det hennes bror?

- Oj, förlåt jag visste inte, de gör inget va? Frågade jag och hon började skratta.

- Såklart det inte gör något.

- Sophia och Rebecca, Lyssnar ni? Frågade Mr Smith. Både jag och Rebecca nickade och var tvungna att hålla oss för skratt. Jag kollade mot Joe som kollade på mig. Jag mötte hans blick i några sekunder men var tvungen att kolla bort när mina ögon fylldes med tårar.

- Så, går de bra om vi blandar killar och tjejer i rummen i New York? Frågade Mr Smith. Alla blev tydligen väldigt glada över det och svarade ja.

- MEN… Jag bestämmer vilka som delar rum sa han och alla blev deprimerade.

- Men kom igen Mr Smith, du kommer bara göra de dåligt sa William, en kille i klassen som alltid hade något att säga.

- Nej, jag tar såna ni brukar vara med sa han och log. Alla blev genast på bättre humör och började snacka om resan.

Efter skolan gick jag till hem till Joe igen. Jag hade tagit en omväg för att slippa gå med dom så dom var antagligen redan där. Jag öppnade dörren och gick in. Joe satt där på trappan, de såg ut som att han hade väntat på mig. Han reste sig upp och gick emot mig. Jag sprang fort förbi honom och upp till gästrummet. Jag la mig på sängen och kollade upp på det vita blanka taket. Efter ett tag kom Joey, godis grisen, in med godis i handen, ovanligt? Nej.

- Hej babe sa han och satte sig på mina ben. Jag gav honom en konstig blick och han började skratta.

- Babe? Frågade jag chockat.

- Ditt nya smeknamn. Kom igen nu, vi ska ut och äta.

- Jag har ingen lust, gå utan mig.

- Kom nu Sophia.

- Vad hände med Babe? Sa jag lite retsamt.

- Kom nu Babe sa han och skrattade.

- Jag har ingen lust Joey. Om du inte hade slagit vad med Joe så hade detta aldrig hänt! Sa jag argt och kollade bort.

- Sophia, det med Joe. Allt var mitt fel. Skyll inte på honom.

- Men han tog ändå emot pengarna så han var med på det.

Joes perspektiv

När jag gick förbi Sophias rum så hörde jag Joey och Sophia pratade. ”Han tog ändå emot pengarna”. Dom orden fastande i mitt huvud. Än en gång så kände jag ångest. Jag gick in i Sophias rum och både hon och Joey blev helt tysta. Efter ett tag reste sig Joey och gick ut från hennes rum.

- Sophia, jag är så ledsen för det jag gjorde…

- 30 dollar mumlade Sophia och reste sig upp.

- va?

- Jag är värd 30 dollar sa hon och gick ut. Hon var inte alls värd 30 dollar. Hon var värd mycket mer än de. Mer än vad som finns. Men ändå slog jag vad om 30 ynka dollar. Jag suckade och gick ut ur hennes rum. Jag gick in i mitt rum och gick sen in i duschen. När jag var klar tog jag den vita handduken och virade den runt midjan. Jag gick ut från badrummet och in i rummet. Jag kollade upp och fick se Sophia sitta på sängen. Hon började skratta smått när hon såg mig i bara handduk.

Vänta varför var hon i mitt rum? Och nyss var hon ju sur och nu sitter hon och skrattar? Jag märkte sen att hon kollade på min mage och jag flinade stort.

- Bli min shawty sa han och log lätt.

- Jag vet inte, jag känner dig inte så bra Joe… sa jag även om jag ville bli hans shawty. Vi hade inte känt varandra länge alls. Men jag fastnade hos Joe. Han var speciell. Nyss hatade jag honom och nu är jag kär i honom? Jag antar väl att kärlek är galet.

- Snälla… Du kan lära känna mig, men bli bara min shawty…

Joes perspektiv

Sophia sa ja! Hon var nu min shawty… Innan hon sa ja igår så såg man hur hon verkligen tänkte efter. Men hon sa ändå ja! Efter att hon hade sagt ja så pratade vi om allt möjligt. Och hon ville såklart veta allt om mig. Hon ville inte heller att vi skulle gå för fort fram. Speciellt inte nu när vi blev tillsammans så snabbt heller. Jag gick genom skolkorridoren och längre fram såg jag Joey som pratade med Nick. Jag suckade och gick fram till Joey. Jag ville inte ha hans pengar längre. Jag började få riktiga känslor för Sophia så vadet är över…

- Här har du pengarna sa Joey och sträckte fram 30 dollar.

- Behåll dom sa jag och han kollade chockat på mig.

- Ta dom, ett vad är ett vad och du vann. Du klarade dig till och med på mindre än 3 veckor. Jag suckade och tog dom och la dom i fickan. Jag orkade inte tjafsa med honom, han lyckades alltid vinna tillslut ändå.

- Nämn inte detta vadet för någon sa jag och märkte då att Joeys och Nicks blick var fäst på något bakom mig. Jag vände mig om och fick se Sophia. Hennes ögon var röda och de rann fullt med tårar. Perfekt tajming hon kom…

- Så jag var värd 30 ynka dollar? Frågade hon och jag hörde hennes röst knäckas.

- Sophia! Jag kan förklara! Sa jag fort och gick emot henne.

- NEJ! Strunt i mig! Varför ropar du inte bara att du vill ha en flickvän? För då har du en inom en sekund. Alla i hela världen vill ju ha dig. Jag menar… du är ju Joe Jonas, oj förlåt menade Josephine!!! Skrek hon och sprang iväg. Jag kollade efter henne och lutade mig mot ett av dom blåa skåpen. Inte ens en hel dag hade jag henne. Knappt en natt var jag tillsammans med henne.

- FAN skrek jag och bankade handen in i skåpet. Jag kände smärtan sprida sig över knogarna men struntade helt i det.

- Lugna dig, dude. Hon är bara en brud sa Joey och skrattade.

- Hon är inte bara en brud. Hon är en underbar tjej som ska bli min Shawty… igen. Sa jag och kollade argt på honom. Jag tog godiset han höll i handen och kastade iväg de. Jag kollade argt på dom.

Vafan var de för fel på mig. Jag hade henne, Sophia, tjejen jag börjat gilla sjukt mycket den senaste tiden. Hon var min, Sophia var min. Och hon gillade mig på dejten, den personen jag verkligen är gillade hon. Hon gick inte ut med mig bara för att jag är Joe Jonas. Då hade hon inte dissat mig från början…

Men jag var bara ute efter pengarna… vilket gjorde att jag förlorade henne… Men jag vill ha henne. Strunt i pengarna. De är henne jag vill ha… Och hon skulle bli min shawty igen. Jag ska göra allt för att de ska hända.

- Spring mumlade Nick. Han hade rätt. Jag skulle springa efter henne.

Sophias perspektiv

Jag sprang hela vägen hem vilket inte var så långt. Jag sprang genast upp till mitt lilla rum. Så tur var så var ingen hemma så ingen skulle bry sig om varför jag grät. Jag slängde mig ner på den mjuka sängen och grät ännu mer. Jag kände honom knappt men ändå hade jag såna starka känslor för honom. Jag gick ut med honom en enda gång och jag trodde de kunde bli något speciellt. Men jag fattar inte, jag hatade honom först och nu… gillade jag honom?

Jag grät mer är någonsin över den här killen. Jag kanske överreagerar… men han hade slagit vad… om mig. Såklart man blir ledsen. Jag tände TV:n och de första jag fick se var en bild på mig och Joe när vi kysstes igår. Såklart att paparazzis var där. Detta var därför jag inte ville gå ut med honom. Men de är inget han kan hjälpa, men ändå blir de jobbigt. Men jag hade kunnat stå ut med de eftersom att jag skulle ha honom. Men vad har jag nu? Inte ett piss. Jag släckte TV:n och tryckte ner ansiktet i kudden. Jag hörde en dörr stängas och jag satte mig genast upp och torkade mina ögon för att jag trodde att de var min pappa. Jag kollade upp och såg Joe som stod i mitt rum…

- Vad gör du här? Frågade jag argt samtidigt som jag torkade bort ännu fler tårar.

- Jag måste prata med dig om de som hände.

- Men jag vill inte prata med dig, inte nu, kan vi ta detta sen? När jag har lugnat mig?

- Sophia, snälla, ka-

- JOE!

Han suckade och gick mot dörren.

- De är strandfest ikväll, klockan 8, hoppas jag ser dig där sa han innan han gick ut.

Jag vet att de var omoget att inte låta honom förklara. Men jag ville inte höra just nu. Just nu ville jag vara ensam. Bara få lugna ner mig.

Klockan närmade sig 8 och jag bestämde mig för att gå på strandfesten. Så jag duschade, fönade håret och lockade det, sminkade mig lite lätt och bytte om. När jag var klar tog jag en extra titt i spegeln. Jag pillade lite lätt på mitt lockiga hår innan jag tog min mobil och började gå ner mot stranden. Musiken var så hög att jag knappt kunde höra vad jag själv tänkte. Jag såg Joe, Nick, Joey, Rebecca och en till kille sitta på stranden. Jag gick emot dom och satte mig bredvid Rebecca, längst bort från Joe.

- Hej sa jag och log mot henne.

- Hej Sophia, kul att du kom sa hon och log stort.

- Mjo, jag kunde inte bara sitta hemma precis.

- Nepp, kom så dansar vi sa hon och drog med mig mot stället där alla dansade. Hon började dansa och själv stod jag bara och kollade runt.

- Rebecca, jag går till dom andra sa jag och på väg ut från dans ”golvet” hoppade en kille fram framför mig. Jag hoppade till och kollade på honom.

- Oj förlåt, de var inte meningen att skrämma dig sa killen.

- De är lugnt sa jag och log.

- Vill du dansa?

Jag var egentligen här för att prata med Joe. Men en dans skadar väl inte. Jag la mina armar runt hans nacke och han la sina rumt min midja. Vi dansade till Miley cyrus låt ”When I look at you”.

- Så vad heter du? frågade han efter ett tag.

- Sophia, och du?

- Chris.

När låten var slut bytte vi nummer och jag gick och satte mig vid dom andra igen. Jag kollade fort mot Joes håll men när jag såg att han kollade på mig så vek jag direkt undan blicken.

_______________________________________________________________________________________________

Om ni kommenterar massa så blir det ett till kapitel ikväll!! :D

- Gå på dejt med mig… snälla? Sa han och kliade sig lätt i huvudet. Jag suckade och tänkte efter. Jag kunde väl ändå ge honom en chans. Han skulle aldrig sluta tjata annars. Jag antog att jag tänkte alldeles för länge för sen sa Joe:
- Du vill fortfarande inte… mumlade han.

- JO! de e såklart att jag vill sa jag och log. Han sken upp som en sol och reste sig upp.

- Idag, klockan 7! Sa han och sprang sen ut ur klassrummet. Jag kollade efter honom och suckade. Man får väl hoppas att de skulle bli en bra dag.

Sophias perspektiv

Efter skolan så gick jag hem till mig själv, ja jag bor fortfarande hos Joe men alla mina fin kläder var hemma så jag fixade mig där. Jag tog en lång skön dusch, medans håret självtorkade så sminkade jag mig. Idag fick det bli enkel brun ögonskugga och sen massa mascara. När håret väl hade torkat så började jag locka det och sen bombade jag det med hårsprej. Utan hårsprej skulle aldrig mitt hår hålla sig lockigt för vanligt vis har jag otroligt rakt hår. Jag bytte om till en enkel vit klänning utan axel band. Jag la till ett brun brett bälte och sen kollade jag mig i spegeln. Perfekt! Men varför fixade jag mig så mycket för Joe? Klockan var prick 7 när jag blev klar. Det plingade på dörren och jag började känna mig lite nervös. Varför gjorde jag de? Jag går ju bara ut med Joe för att få tyst på honom. Jag skyndade mig ner och öppnade dörren. Joe stod där och han såg riktigt bra ut i sin militär gröna skinnjacka, sin vita t-shirt och sina blåa jeans.

- Wow, vad fin du är sa han och granskade mig ett tag.
- Tack, du med sa jag och flinade. Vi gick ut och hoppade in i hans bil. Han öppnade såklart dörren för mig. Vi småpratade lite tills vi var framme. Han stannade framför en stor restaurang som jag har hört är ganska dyr. Han öppnade dörren åt mig o vi gick in.
- Varför är de tomt? Frågade jag honom när vi kom in i restaurangen och jag såg att vi var dom ända där.
- För jag hyrde hela stället sa han och flinade. Jag log lätt för mig själv. Han kanske tog detta ganska seriöst ändå. Han drog bak stolen åt mig och vi satte oss ner. Dom kom genast ut med maten. Vi började äta och de var tyst ett tag. Inte precis pinsam tystnad men ändå tyst.

- Du vet att kriget inte är över än va? Frågade jag och skrattade.

- Snart är det de Shawty sa han och skrattade också.

- Japp, för jag vinner!

- Nej du! Sa han och tog sitt glas med cola och tänkte slänga över mig.

- NEJ! Inte här! Då förstör du ju dejten direkt! Sa jag argt och oroligt ifall han nu ändå tänkte kasta. Han la fort ner glaset och flinade. Jag andades ut och suckade. Tänk så hade han kastat på mig!

- Förlåt Shawty.

Efter maten gick vi ner mot stranden som var precis bredvid, bara några meter ifrån. Jag hade insett att Joe inte alls är den personen jag trodde. Han var riktigt underbar. Vi gick vid vatten kanten och pratade.

- De tog ett tag innan du ville gå ut med mig sa han och flinade.

- Jag tänkte att jag faktiskt kunde ge dig en chans sa jag och log. Han tog försiktigt min hand och jag log stort. Jag började känna fjärilar i magen. Så de var så dom kändes… Men varför känner jag dom när jag är med Joe? Jag vill inte känna dom nu. Kanske gillade jag honom trots allt? Åh, nej. Jag kollade upp mot honom. På hans perfekta formade ansikte, hans underbara hassel bruna ögon och hans perfekta kyssvänliga läppar.

- Vad tänker du på? Frågade han och log stort. Jag skakade på huvudet för att komma bort från mina tankar. Okej, vad ska jag säga att jag tänkte på? Jag kan inte säga att jag tänkte på honom för då kommer han bara skryta massa.

- Dig sa jag och log. Åh! Varför kan jag inte tänka efter innan jag pratar.

- Tänkte väl de sa han och flinade. Jag suckade och flätade ihop mina fingrar med hans. Vi gick där under tystnad samtidigt som vi kollade mot stjärnorna. Efter ett tag stannade vi upp och vände oss helt mot havet och kollade sen mot månen som lös otroligt mycket ikväll.

- Så… jag tycker du är skyldig mig en kyss sa han och flinade ännu mer.

- Varför? Frågade jag chockat. Om jag ska vara ärlig så skulle jag faktiskt vilja kyssa honom.

- För du sa att du skulle ge mig en puss i klassrummet men istället knuffade du bort mig från stolen. Så du är skyldig mig en kyss sa han och kollade på mig. Jag tänkte på när jag knuffade ner honom för stolen och jag skrattade lågt.

- Hmm…. Nepp sa jag och flinade men istället för att kolla på honom så kollade jag rakt fram. Jag ville inte kolla på honom för jag skulle fastna i hans otroliga ögon. Jag började gå sakta igen men han stannade och drog i min arm. Jag drogs åt honom och han la fort en hand på min nacke och den andra på min midja. Han drog mitt ansikte närmare och jag kände hans andedräkt mot mina läppar. Till och med hans andedräkt luktade gott. Jag kände hans läppar formas efter mina och han kysste mig mjukt. Mina ben blev svaga och fjärilarna blev galnare i magen. Började jag verkligen gilla honom? Han av slutade kyssen och hans hand vilade nu på min kind. Vi stod där och kollade in i varandras ögon.

- Bli min shawty sa han och log lätt.

- Jag vet inte, jag känner dig inte så bra Joe… sa jag även om jag ville bli hans shawty. Vi hade inte känt varandra länge alls. Men jag fastnade hos Joe. Han var speciell. Nyss hatade jag honom och nu är jag kär i honom? Jag antar väl att kärlek är galet.

- Snälla… Du kan lära känna mig, men bli bara min shawty…

_______________________________________________________________________________________________

Somsagt så är jag sjuk, men jag gör det bästa för att ni ska ha något att läsa ändå. Nu är det så att statistiken fortfarande sjunker :( varför???? :( Kommentera!

Vi stod och tjafsade länge och Joe slängde i mig i vattnet tillslut. Jag hade blivit otroligt sur och jagat honom över hela stranden. Efter flera timmar åkte vi hem och duschade och åt. Jag gick sen upp till gästrummet och satte mig på sängen, men jag fick inte vara ifred länge förrän Joey kom inspringandes.

Sophias perspektiv

- SKRÄCKFILM! Skrek han och drog med mig ner till vardagsrummet. Jag satte mig ner mellan Joe och Joey. Men så fort dom hade startat filmen så pausade Joey igen.

- Naw, vågar inte lilla godis grisen se? Sa jag med sorgsen röst. Joey ”lipade” mot mig och startade filmen igen. Efter halva filmen satt jag och gömde mig bakom en kudde och skrek.

- Vem är rädd nu va? Sa Joey och blinkade med ena ögat. Joe kollade ner på mig och la en arm om mig. Jag ville ta bort hans arm, men jag var otroligt rädd för filmen och jag kände mig säker med hans arm runt mig så jag lät den vara kvar. När filmen var slut så var bara jag och Joe vakna.

- Jag antar att jag går och lägger mig nu sa han och reste sig upp.

- Mm mumlade jag.

- Om inte du ska med? Sa han och blinkade med ena ögat. Jag gav honom en allvarlig blick.

- NEJ!

- Okej, god natt shawty sa han och gick upp för trappan. Efter en stund så gick jag också upp för trappan och in i ”mitt rum”. Jag la mig ner i sängen under täcket och kollade runt i det mörka rummet. Tänk så var mödaren från filmen i mitt rum! Åh nej, jag kommer aldrig kunna sova nu. Jag reste mig upp och gick sakta mot Joes rum. Jag kollade in i hans rum och de såg ut som att han sov. Jag smög försiktigt in och la mig bredvid honom. Jag ville verkligen inte vara här men jag var för rädd för att sova själv.

När jag vaknade dagen därpå var Joes ansikte 2 centimeter från mitt. Jag skrek till och Joe vaknade fort. Han skrattade när han såg mig i hans säng och han la sin arm om mig.

- Varför skriker du? Sa han sen samtidigt som jag putte bort hans arm.

- Ditt….. mitt….. 2 centi….. sa jag och fick inte fram hela ord.

- Mjo, jag förstår precis.

Under den dagen gjorde vi inte så mycket. Men jag höll mig mest för mig själv uppe på rummet. Efter flera timmar kom Joe in och stängde dörren efter sig. Han satte sig bredvid mig på sängen.

- Gå på dejt med mig shawty? Sa han och flinade
- Nej har jag sagt Joe!

Jag vaknade ganska sent morgonen därpå och sprang runt för att hinna fixa mig inför skolan. Joe stod och skrattade åt mig hela tiden.

- VARFÖR VÄCKTE DU MIG INTE? Frågade jag argt samtidigt som jag letade efter kläder.

- För att detta är roligare sa Joe och flinade. Jag stannade upp och kollade argt på honom. Jag tog upp min kudde och började slå honom hårt. Han gick då skrattandes ut från rummet. Jag hittade sen ett par jeans shorts och en svart långarmad tröja som jag tog på mig.

När jag kom till skolan så var jag tvungen att springa till klassrummet. Joe, Nick och Joey var också tvungna att göra det. Dom var så dumma att när dom kollade på mig som sprang omkring som en idiot så hade dom också glömt tiden. Vi gick in i klassrummet och vi fick en arg blick från Mrs. Smith. Vi log ursäktande och gick till våra platser.

Under lunchen satt jag med Rebecca och pratade om allt möjligt. Jag berättade också om vad som hade hänt dom senaste dagarna och vi pratade om hur mycket jag hatade Joe. Rebecca hade jag träffat första dagen jag var här. Hon hade visat mig runt på skolan. Jag hörde att någon drog ut stolen bredvid mig och när jag vände huvudet så satt Joe där. Jag suckade och kollade allvarligt på honom.

- Kan jag seriöst inte ens få vara fred i skolan? Frågade jag argt. Han skakade på huvudet och flinade. Jag kollade ner på hans mat och snodde en köttbulle.

- Och vem har sagt att du får ta av min mat? Sa han och låtsades vara arg.

- Jag mumlade jag utan att möta hans blick.

- De är alltid Joe som tar andras mat, ingen brukar ta hans sa Rebecca och skrattade. Jag kollade på Joes tallrik igen och snodde en till köttbulle men denna åt jag inte, istället så tog jag massa ketchup på den och tryckte in den i Joes mun. Jag reste mig sedan upp, tog min bricka och stack där ifrån. Jag gick förbi Joey och Nick som stod och kollade mot Joes håll. Dom båda skrattade och jag gav dom varsin allvarlig blick så att dom skulle bli tysta. Dom tystnade faktiskt direkt.

Nu var de tisdag och det var dags för skola. Skoldagen gick fort och de vanliga hände. Jag tjafsade med Joe, Joey åt massa och Nick var... Nick. Jag gick till mitt skåp och lämnade mina böcker och tog min väska som jag hade slängt in där.

- Ah! Vad händer? Hörde jag Joe skrika. Jag skrattade lågt för mig själv. Sen tog jag ett djupt andetag för att jag skulle sluta skratta. Jag vände mig om och gick mot Joe.

- Joe? Vad händer? Frågade jag och låtsades vara orolig.

- Jag sitter fast i skåpet! Någon har limmat det!!!! Sa han argt och försökte få loss sin hand.

- oj, vad synd….

- Du… DU! De var du!!!!!

- Jag? Pff…pssh… varför tror du de? sa jag och sen började jag skratta. Jag gick iväg för att gå på sista lektionen. Joe kom alldels för sent och hans hand var helt röd. Jag skrattade och han gick argt förbi mig. Han satte sig bakom mig och sa inte ett ord förrän lektionen tog slut. Jag packade ihop mina saker och hörde sen Joes röst.

- Shawty… sa han efter en stund och jag vände mig om.

- Vad? Sa jag argt.

- Gå på dejt med mig… snälla? Sa han och kliade sig lätt i huvudet. Jag suckade och tänkte efter. Jag kunde väl ändå ge honom en chans. Han skulle aldrig sluta tjata annars. Jag antog att jag tänkte alldeles för länge för sen sa Joe:
- Du vill fortfarande inte… mumlade han.

- JO! de e såklart att jag vill sa jag och log. Han sken upp som en sol och reste sig upp.

- Idag, klockan 7! Sa han och sprang sen ut ur klassrummet. Jag kollade efter honom och suckade. Man får väl hoppas att de skulle bli en bra dag.

_______________________________________________________________________________________________

Statistiken har sänkts igen :/ är novellen så dålig?

- Eftersom att jag fick kvarsittning bara för dig… så måste du gå på dejt med mig sa han och flinade stort.

- Du bestämmer inte vad jag måste göra Josephine, och dessutom har du några miljoner andra tjejer som gärna vill gå ut med dig. Och jag är verkligen inte en av dom sa jag och gick ifrån honom. När skoldagen var slut så var de dags för kvarsittning. Jag gick in i rummet och där satt inte bara Joe, utan även Nick och deras kompis som jag har fått reda på heter Joey.

(Bild 1: Joe, Bild 2: Joey, Bild 3: stranden)

Sophias perspektiv

- Awesome! Jag måste tillbringa timmen med Josephine, en godis gris och en arrogant bror sa jag när jag gick och satte mig långt ifrån dom.

- JAG ÄR INGEN GODIS GRIS sa Joey argt. Jag kollade på honom och han åt faktiskt godis just nu.

- Yeah right, vi säger så sa jag och kollade runt.

- Vart är läraren? Frågade jag sen.

- Mr. Cross? Han är väl på toa. Han kan bli kvar där länge sa Joe och skrattade.

- Om han nu blir kvar där länge, varför sitter ni då kvar här? Frågade jag samtidigt som jag reste mig upp och gick ut ur klassrummet. Jag hörde stolar som drogs ut och bakom mig gick dom andra.

- Så nu stack ni för att jag gjorde det? Sa jag och suckade högt men fick inget svar.

När jag kom hem hittade jag inte mina föräldrar någonstans så jag tog telefonen och ringde mamma.

- Hej mamma, vart är ni? Frågade jag när hon svarade.

- Hej gumman, förlåt att vi inte är hemma sa hon.

- Vart är ni då?

- Vi har åkt bort med Joes föräldrar.

- Vart?

- Karibien.

- VÄNTA VA?

- Semester gumman. Vi letade resor idag. Och de fanns inget speciellt förrän om två månader. Men så hittade vi en resa som var idag så vi tog den.

- Jaja, okej, finns de pengar så jag kan köpa mat och så då?

- Aa de gör du, men eftersom att Joes föräldrar också är med oss så får du bo hos honom i en vecka sa hon och jag blev helt tyst. Var hon seriös? Jag kan inte bo hos honom!

- NEJ! Jag klarar mig själv sa jag efter ett tag.

- Sophia, du ska bo hos dom. Och där slutar den diskussionen sa hon strängt.

- Du är skyldig mig pengar! Sa jag argt men hon skrattade bara.

- Älskar dig gumman.

- Älskar dig med sa jag och la på. Så nu skulle jag bo hos honom också! Åh! Och i en hel vecka! Jag kände honom knappt, lämnar hon mig hos personer jag inte ens känner? Mina föräldrar har känt dom i något år men jag har ju inte gjort det! De är inte alls samma sak. Och ofta dom bara stack så där? Jag var på väg mot mitt rum när det knackade på dörren och jag gick och öppna.

- Så, är det inte Joe och hans… .eh… grisar! Sa jag när jag såg dom.

- Packa dina saker och kom med oss. Nu! Sa Joe och flinade.

- Nej. Jag kommer över ikväll mumlade jag och stängde dörren. Men innan jag hann stänga helt la Joe sin fot i vägen. Han tryckte upp dörren igen.

- Nej! Du följer med oss NU! Sa Joe och kollade mig djupt i ögonen.

- Bara för att du är känd så betyder det inte att du bestämmer över mig! Sa jag argt.

- Sophia. NU! Sa han allvarligt och jag suckade.

- Jaja.

Jag sprang upp till mig rum och tog en väska. Jag packade ner det jag behövde innan jag sprang ner igen.

- Lämna mig ifred bara sa jag samtidigt som jag låste dörren.

- De är fredag, vi gör något kul sa Nick och log stort.

- NEJ!

När vi kom till Joes hus visade han mig till gästrummet. Sedan åt vi pizza och de var sista gången någonsin som jag åt med Joey! Gud vad matgalen man kan vara och ändå var han smal! Jag gick upp till gästrummet där jag skulle sova och tog fram en tidning. Då insåg jag hur mycket det faktiskt står om Joe. Jag suckade och kastade bort tidningen. Jag gick ut från rummet och allt var helt släckt.

- Killar?

Jag gick runt men hittade dom ingenstans. Kanske ute? Jag gick ut men då halkade jag på någonting och ramlade i lera.

- HAHA, VI LYCKADES! Sa Joe högt. Jag kollade upp på honom. Var de han som gjorde det här?

- JOSEPHINE! Skrek jag och reste mig upp och började springa efter Joe. Jag slängde mig på honom och vi föll till marken. Jag satte mig på honom och kollade allvarligt på honom.

- Varför gjorde du så? Frågade jag argt.

- Jag sa ju att de var krig! Sa han och jag reste mig upp.

- Hjälp mig upp sa han och sträckte fram sin hand. Jag tog tag i hans hand och hjälpte honom upp. När han stod upp kramade jag om honom.

- Jasså, så du har ångrat dig nu? Frågade han och flinade. Jag släppte honom och kollade på hans kläder.

- Ne, jag ville bara att du skulle få lera på dig sa jag och skrattade.

Jag gick upp till rummet och duschade och bytte om innan jag la mig. Jag somnade otroligt fort.

Jag satt vid den stora parken när jag hörde någon gå bakom mig. Jag vände mig om och såg Joe. Han stod där och såg helt vacker ut.

- Hej sa jag och log stort.

- Hej Shawty sa han och satte sig vid mig på bänken. Han la ena handen på min kind och den andra på mitt lår. Han lutade sig fram och kysste mig länge.

- AHHHH! Skrek jag och satte mig rakt upp! Åh, de var bara en madröm. Tack och lov! Det där skulle aldrig kunna hända på riktigt. Killarna kom inspringandes i rummet och de såg ut som om dom var redo att slå någon.

- Vad händer? Frågade dom oroligt.

- Mardröm mumlade jag.

- om vad? Frågade Joey.
- ehm... Jag minns inte ljög jag och dom kollade konstigt på mig.
- Du är riktigt konstig sa Joey och dom alla gick ut. Jag suckade och vred på mig och somnade om.
Dagen efter låg jag i sängen till klockan tre, jag hade varit vaken sen elva jag ville bara inte vara med dom andra. Jag önskade bara att mina föräldrar kom hem. Just då kom Joe in i mitt rum och avbröt mina tankar.
- Dags att gå upp sa han och drog av mig täcket.
- Nej låt mig vara sa jag argt. Han tog tag i mina ben och drog ner mig från sängen.
- Josephine! Låt mig vara! Sa jag ännu en gång.
- Nej du sa han och bar upp mig. Jag skrek och han gick ut ur rummet och ner till vardagsrummet där dom andra var. Jag skrek och slog Joe så att han skulle släppa ner mig. Han la tillslut ner mig i soffan och både Nick och Joey skrattade. Jag reste mig upp och hoppade på Joe. Jag hamnade uppe på hans rygg och försökte dra ner honom. Istället knuffade han lätt ner mig så att jag ramlade på golvet och dom började skratta ännu mer.

- Förlåt sa han och sträckte fram sin hand. Jag tog den och han drog mig upp men släppte mig direkt så att jag ramlade igen.

- JOSEPHINE! Skrek jag högt. Dom skrattade fortfarande och jag slängde varsin kudde på Nick och Joey.

- Kom, nu drar vi till stranden sa dom efter ett tag. Jag hade ingen lust att vara med dom men det skulle vara härligt att dra till stranden. Jag gick fort och bytte om och följde sen med dom. Så fort vi kom dit la jag min handduk en bit från dom och la mig ner.

- Nej, inte sola sa Joe och lyfte upp mig… igen… Han började gå mot vattnet så jag la mina armar om honom för att hålla fast mig.

- NEJ! Du vågar inte..!

- JO! de gör jag verkligen sa han och flinade. Han började gå ut i vattnet men jag lyckades ta mig ur hans grepp och jag började springa. Men Joe var mycket snabbare så han slängde sig över mig så vi båda ramlade ner i sanden. Wow, vilka underbara hassel bruna ögon… Dom liksom glänser. NEJ! Så kan jag inte tänka. Jag skakade på huvudet och märkte sen att Joe var lika borta som jag var. Jag smällde till han på kinden och han kom tillbaka till verkligheten.

- Oj ehm… Just de… DU SKA NER I VATTNET!!!

Vi stod och tjafsade länge och Joe slängde i mig i vattnet tillslut. Jag hade blivit otroligt sur och jagat honom över hela stranden. Efter flera timmar åkte vi hem och duschade och åt. Jag gick sen upp till gästrummet och satte mig på sängen, men jag fick inte vara ifred länge förrän Joey kom inspringandes.

_______________________________________________________________________________________________

Kommentera och sprid! och vad tycker ni om kapitlet?

Det blev ett långt kapitel eftersom att ni inte har fått något på hela helgen :)

- Ehm… vad hände? Frågade jag och kollade på Nick och sen på Joey.

- Hon dissade dig Dude! Sa Joey med massa godis i munnen. Jag kollade irriterat på honom.

- Hon kommer bli min, du ska få se.

- 30 dollar sa Joey.

- Vad menar du?

- Om du blir ihop med Sophia inom… 3 veckor så får du 30 dollar… om inte så får jag 30 dollar av dig sa han och jag tänkte efter. Skulle jag såra henne om jag gjorde detta? Nej! Hon skulle inte bry sig så mycket. Och så var ju hon en vanlig tjej.

- Deal sa jag och skakade Joeys hand. Låt uppdraget börja!

Sophias perspektiv

Jag var underbart glad när skoldagen var slut. Inget mer stirrande från Joe och inget mer av hans tjat. Jag kom hem och gick genom dörren och sprang upp till rummet. Jag slängde väskan på golvet och satte mig på fönsterkanten som ledde till grannen. Jag tog min laptop och loggade in på twitter. En ny följare… Joe… såklart. Hur har han ens lyckat hitta mig på twitter? Jag följde honom tillbaka och så fort jag gjorde det skrev han ”kolla ut”. Jag kollade ut genom fönstret och såg in i deras hus. Där stod Joe. Så HAN är min granne! Jag öppnade fönstret och de gjorde han med.

- Ångrat dig shawty? Frågade han och flinade.

- You wish! Vad gör du där!? Du får inte bo där! Sa jag och han började skratta. Jag smällde igen fönstret och gick surt ut från mitt rum. Jag gick ner till köket där mamma var.

- Du får hjälpa mig städa lite nu Sophia, pappa är inte här så jag behöver din hjälp sa hon.

- Varför? Mumlade jag surt.

- Jag har bjudit hit våra grannar på middag.

- Jonas eller dom andra?

SNÄLLA INTE JONAS! Snälla...

- Jonas sa hon och log.

- NEJ! VARFÖR DOM!? Sa jag argt och stampade med foten på golvet som man alltid gjorde när man var liten.

- Skärp dig nu Sophia, de är våra grannar och vi kan väl lära känna dom då. Hjälp till nu.

- Jaja, jag ska muttrade jag och började städa. Mamma kände Joes föräldrar redan. Dom har tydligen känt varandra i något år, och jag fick reda på det idag. Då plingade det till i mobilen som störde mina tankar. Jag tog upp den ut fickan och jag kände inte igen numret men öppnade ändå meddelandet. ”Hoppas du är redo för ikväll/ Joe”. Jag stampade ännu en gång i golvet. Hur hade han ens fått mitt nummer? Är han en stalker eller vad?

När vi hade städat klart gick jag upp till mitt rum och duschade, sminkade mig och tog på mig en svart klänning, ett halsband och ett par ballerina skor.

- Sophia, dom är här nu! Hörde jag mamma ropa. Jag kollade mig i spegeln och tog ett djupt andetag.

- Okej Sophia, du klarar det här. Du behöver bara äta och sen gå till ditt rum. De går fort sa jag till mig själv i spegeln. Jag gick ner för trappan och när Joe såg mig såg det ut som att han tappade hakan. Han såg också bra ut men de sa jag ju såklart inte. Jag suckade och gick och hälsade på hans föräldrar. När hans föräldrar och hans bror hade gått in gick jag fram till Joe, tog tag i hans tröja och tryckte upp honom i väggen.

- Försök ingenting! Sa jag och han började att flina.

- Kaxigt, jag gillar de sa han och jag suckade högt och släppte honom. Jag kollade efter hans äldre bror men han var inte här. Jag gick in och satte mig vid bordet och Joe satte sig mittemot.

Vi satt och åt och Joes blick var hela tiden mot mig. Inte bara en liten stund utan HELA tiden. Jag suckade och sjönk ner lite på stolen så att jag kunde nå Joe. Jag sparkade honom hårt i smal benet.

- Ajjjj skrek han och hans ansikte blev rött. Jag bet mig i läppen för att inte skratta.

- Vad hände? frågade Denise, Joes mamma, oroligt.

- Inget svarade Joe och gav mig en ond blick. Jag åt snabbt upp resten av min mat innan jag stack upp till mitt rum för att slippa Joe men de funkade verkligen inte för efter en stund kom han in genom min dörr.

- Snyggt rum sa han och kollade runt.

- Vad vill du? Sa jag argt.

- Ha en dejt… med dig sa han och fäste blicken vid mig.

- Josephine sa vad?

- De är Joseph… fast kalla mig Joe sa han och tog ett steg mot mig samtidigt som jag backade ett steg.

- Kom inte nära mig! Sa jag argt.

- Jag ska inte skada dig sa han och skrattade. Men jag brydde mig inte. Jag ville inte ha honom nära mig. Sen den saken i Florida hände så gillade jag inte när killar höll på så här.

- Kan du gå? Nu? Snälla? Frågade jag och jag hörde själv sorgen i min röst.

- Vad har hänt? Har jag gjort något? Sa han och stannade upp. Jag kände tårar rinna ner för kiden.

- Snälla Joe, gå bara sa jag. Han kollade på mig ett tag innan han vände sig om och gick ut ur mitt rum med tunga steg.

Okej, de i Florida kommer inte hända igen. Han kommer inte hitta mig här sa jag för att lugna mig själv. Jag hörde mina föräldrar säga hejdå till dom andra så jag bytte direkt om till pyjamas och gick och la mig.

När jag vaknade nästa morgon fixade jag mig fort. Jag gick sen till skolan där jag såg Joe, han hade fullt med skrikande tjejer runt sig. Patetiskt säger jag bara. Jag tog mina saker i skåpet innan jag gick till klassrummet. Joe satt på platsen som jag satt på igår. Och hur kom han dit så fort?

- Flytta dig mumlade jag när jag gick fram till honom.

- Nepp, bara om jag får en puss sa han och plutade med läpparna. Jag funderade ett tag och visste precis vad jag skulle göra.

- Okej då sa jag och han såg chockad ut.

- Verkligen?

- Japp, men du måste blunda sa jag och flinade. Han stängde ögonen och jag tog kraft och knuffade bort honom från stolen. Han flög till golvet och alla skrattade.

- Nästa gång… FLYTTA PÅ DIG! Sa jag argt och satte mig

- The war is on! Sa han argt och gick där ifrån.

När de var lunch så tog jag bara lite pasta. Jag letade efter ett tomt borde eftersom att jag inte kände så många vänner här än. Jag såg ett bord och gick förbi Joes bord och några sekunder senare låg jag på golvet med pasta över hela mig.

- JOSEPHINE! Skrek jag och alla skrattade.

- Nästa gång… SÄG INTE ÅT MIG ATT FLYTTA MIG sa han och skrattade. Jag reste mig upp och sprang mot toaletterna. Nu var de verkligen krig! Josephine ska få igen! Jag skrattade lite åt mig själv. Jag hade gett Joe ett tjej namn. Jag tog bort det som gick och sedan gick jag ut från toaletterna och då fick jag en plan. Jag smög in i klassrummet när ingen var där och fixade det. Lektionen började och jag satte mig på min plats. Joe satte sig på sin och jag var på väg att börja skratta.

- Joe… Kom lite sa jag och han flinade stort. Han skulle resa sig upp men när han gjorde det så följde stolen med. Jag bet mig hårt i läppen för att inte börja skratta. Jag hade limmat fast stolen på hans rumpa. Och det krävdes mycket starkt lim.

- Men vafan är de som händer!! Sa han och försökte dra bort stolen.

- Joe, vad gör du? Frågade Mrs. Smith.

- HON LIMMADE FAST MIG PÅ STOLEN! Sa Joe och pekade på mig.

- Jag? Nej, jag skulle aldrig göra något sånt mot dig Joe sa jag och försökte se oskyldig ut.

- Hon gjorde det! Sa Joe argt.

- Kvarsittning för dig Joe sa Mrs. Smith. Jag började skratta och Mrs. Smith kollade allvarligt på mig.

- Kvarsittning för dig med Sophia sa hon och nu var det Joe som skrattade. Jag suckade och när lektionen var slut skyndade jag mig ut. Joe hade kommit loss från stolen vilket var synd.

- Sophia! Ropade han bakom mig. Jag stannade och vände mig om.

- VAD?! Frågade jag argt.

- Eftersom att jag fick kvarsittning bara för dig… så måste du gå på dejt med mig sa han och flinade stort.

- Du bestämmer inte vad jag måste göra Josephine, och dessutom har du några miljoner andra tjejer som gärna vill gå ut med dig. Och jag är verkligen inte en av dom sa jag och gick ifrån honom. När skoldagen var slut så var de dags för kvarsittning. Jag gick in i rummet och där satt inte bara Joe, utan även Nick och deras kompis som jag har fått reda på heter Joey.