- Jag vet inte vad mer jag ska göra för att du ska förlåta mig, men om detta inte räckte så tänker jag fortsätta kämpa. Jag kämpar tills du är min igen sa han och kollade djupt in i mina ögon.

- Joe… detta funkar inte…

Joes perspektiv

- Vi kan få det att funka Sophia, jag vet att jag gjorde fel. Om jag kunde ändra det så skulle jag gjort det. Det är dig jag älskar och det är dig jag vill ha. Demi betyder inget för mig. Om jag så behöver bevisa det för hela världen så gör jag det! Sa jag och jag hörde henne skratta lågt.

- Alla som var på konserten vet redan sa hon och flinade.

- Ja, men dom vet inte att det var dig jag menade, dom kanske tror jag menade Demi. Jag vill visa att de är dig jag menar..

- Jag vet inte Joe. Du har redan sårat mig riktigt rejält en gång sa hon och jag kom genast och tänka på vad jag hade gjort sist. Jag hade slagit vad med Joey om att jag skulle bli tillsammans med Sophia. Jag suckade lågt och kände en tår rinna ner för kinden. Jag tog ett steg närmare henne och tog hennes hand. Jag kollade in i hennes underbara ljusa ögon.

- Jag älskar dig Sophia. Jag vet att jag har gjort misstag men vem är perfekt? Jag lovar att jag ska göra allt för att inte göra fel igen. Sophia, du är hela min värld. Och om du förlåter mig så tänker jag visa upp dig för hela världen. Jag tänker visa hela världen hur mycket du betyder för mig sa jag och sen blev det tyst. Hon stog bara där och stirrade på mig. Men hon hade inte dragit bort sin hand som jag höll i, jag antar att de var ett gott tecken.

- Jag förstår om du inte vill ha mig längre, men glöm aldrig att jag alltid kommer att älska dig sa jag och släppte taget om hennes hand. Jag vände mig om och började gå när hon äntligen sa något.

- JOE! Skrek hon och jag vände mig genast om. Jag kollade på henne och nu såg jag att hon också grät.

- Lovar du att aldrig såra mig igen? Frågade hon och hoppet om att få henne igen kom tillbaks.

- Jag lovar och svär på allt jag äger! Sa jag och ett leende spreds sig över hennes läppar. Hon tog 3 långa steg fram och stannade. Hon tog tag i min hand och kramade om den.

- Jag älskar dig sa hon och i just det ögonblicket förstod jag att hon nu var min igen.

Sophias perspektiv

Jag hade precis kommit hem efter den lilla resan. Klockan var mycket och jag skulle till skolan dagen efter. Jag släpade min trötta kropp upp för trappan. Jag slängde mig på sängen och kände ett leende sprida sig över läpparna. Jag hade Joe igen. Vi hade pratat länge den kvällen och vi hade löst allt. Och om tre dagar så var det sommarlov och då skulle jag få träffa Joe igen. Jag skulle åka med på resten av hans turné. Vilket jag tror kommer att bli super kul!

Jag vaknade av att alarmet ringde. Jag suckade högt och drog kudden över huvudet. Men alarmet började bara låta högre så tillslut stängde jag av det och gick upp ur sängen. Jag gick långsamt in i badrummet och tvättade av ansiktet. Jag gick sen ner till köket där mamma satt och åt. Jag tog fram en skål och flingor och fil innan jag satte mig mittemot henne.

- God morgon gumman, sovit gott? Frågade hon med ett stort leende.

- mm, mumlade jag och hon började skratta.

Så fort jag hade ätit klart gick jag upp till rummet och bytte om. Jag tog på mig ett par enkla svarta jeans och ett vitt linne. Sen tog jag på mig min skinnjacka och mina vita converse. Jag tog min svarta väska och gick ut genom dörren.

Joes perspektiv

Jag satt just nu på turné bussen med mina bröder. Jag hade haft ett stort flin på läpparna hela tiden bara för att Sophia var min igen. Men jag hade precis fått dom dåliga nyheterna. Eller ja, dom kunde ha varit bra om jag inte hade dummat mig. Men nu var det riktiga dåliga nyheter och Sophia skulle hata det…

När jag hade packat ner allt så kom Rebecca in i mitt rum igen. Jag hade satt mig på sängkanten och jag kollade på Rebecca som hade ett busigt flin på läpparna. Hon skrattade högt innan hon hoppade på mig och kramade om mig. Jag skrattade lågt och besvarade hennes kram.

Rebeccas perspektiv

Både jag och Sophia var nu på flyplatsen. Vi höll just nu på att gå på planet och jag var otroligt glad för att åka till Mexiko. Det ända jag var rädd för var ifall Sophia skulle komma på mina planer. Eller… Joes planer. Jag suckade och vi gick och satte oss på våra platser. Sophia satt längst in vid fönstret och jag satt bredvid. Planet lyfte och vi var nu iväg. Jag kollade på Sophia som redan hade somnat. Hur lyckades hon med det? Vi satte ju oss precis. Fast vi gick ju upp mitt i natten så inte undra på att hon är trött.

Planet landade med en duns och jag skakade genast på Sophia som rykte till. Hon hade sovit i flera timmar nu. Jag hade lyckats sova några timmar. Men de var bra att vi hade fått vilat för nu skulle dom riktiga planerna köra igång. Eller ja, om 3 timmar.

Vi tog en taxi till hotellet och där satt vi och tog det lugnt ett tag. Klockan närmade sig sex och jag kollade på Sophia.

- Vi ska ut, ta på dig något fint sa jag och Sophia kollade chockat på mig. Men utan att fråga vad vi skulle göra så började hon rota i sin resväska. Hon tog fram en vit pösig tröja och ett par shorts. Hon tog sen fram ett bälte som hon skulle ha runt tröjan. Jag log lätt och visade tummen upp när hon visade mig kläderna. Hon la dom på sängen och sprang sen in i duschen. När hon kom ut en stund senare så gick jag in dit. Jag tvättade snabbt av mig och tvättade noga håret innan jag gick ut ur badrummet och in till rummet. Jag kollade på Sophia som nu var helt klar. Hon hade lockat sitt fina långa bruna hår och sminkat sig riktigt fint. Hon hade också tagit på sig kläderna som satt perfekt på henne och till det hade hon lagt till några armband. Jag log stort mot henne.

- Det där är perfekt sa jag och skrattade. Sophia flinade stort och snurrade runt.

Nu var det dags. Jag hoppades verkligen att detta skulle funka. Vi åkte till stället där konserten skulle hållas. Vi skulle också ta bakvägen in så Sophia inte visste vilka det var som skulle spela. Det ända hon visste var att vi skulle på konsert. Vi gick sakta genom korridorerna för att komma ut till scenen. När vi väl kom ut så var vi längst fram. Arenan var redan fullproppad.

- Kan jag få reda på vilka det är nu? Frågade Sophia nyfiket. Jag skrattade lite nervöst och försöka att undvika hennes blick.

- Nepp, men du kommer att älska dom.

Sophias perspektiv

Jag suckade och kollade mig omkring. Det stod en tjej bredvid mig, kanske något år äldre. Jag lutade mig lite mot hennes öra så att hon skulle höra vad jag sa överallt skrikande.

- Vilka är det som spelar? Frågade jag och hon kollade argt på mig.

- Du går på en konsert där du inte ens vet vilka som spelar? Sa hon och trängde sig sen förbi folk för att komma bort från mig. Jag hörde Rebecca skratta lätt åt mig och jag kollade konstigt på henne. Jag vände mig åt andra hållet för att fråga tjejen som stog där när jag såg att hon hade en tröja med Jonas brothers på. Jag vände fort blicken till Rebecca som nu såg livrädd ut.

- Rebecca! Tog vi den här resan bara för att komma till Joe? Du skämtar med mig va? Jag drar nu sa jag och vände mig om. Hur skulle jag komma ut? Det var över 60 000 personer här inne.

- Stanna Sophia, tro mig du kommer inte att ångra dig sa Rebecca och jag kollade på henne. Jag ville inte se Joe, men jag skulle ändå inte lyckas ta mig ut. Jag suckade och kollade upp på scenen där killarna just nu kom ut.

Joes perspektiv

När jag kom ut på scenen så letade jag genast efter Sophia. Jag visste att dom skulle stå långt fram åt det högra hållet. Den första låten började spelas och samtidigt som jag sjöng försökte jag hitta Sophia. Det tog tid men tillslut hittade jag henne. Hon såg riktigt sårad ut och hon vägrade att möta min blick. Första låten tog slut och publiken skrek.

- Nästa låt skrev jag för bara två dagar sen. Det var inte meningen att den skulle vara med under turnén men den betyder mycket för mig. Och låten handlar om en speciell person. En person som betyder hela mitt liv sa jag och kollade på Sophia som nu kollade upp och såg chockad ut.

Sophias perspektiv

Nu visste ju alla att ryktena mellan mig och Joe var sanna. Att vi är tillsammans, jag menar var tillsammans. Låten började spelas och jag kollade bara chockat på Joe.

Every night you’re gone I swear it hurts
You're the atmosphere, now you’re gone I can’t live,
Tell me what to do, I feel the pain all over my body
Was it the things I said, can I take them back?
Baby, cause without you there’s nothing left of me
We can run away, we can change our fate,
Baby, what can I do to show you I’m sorry?

Låten handlade verkligen om mig. ”What can I do to show you I’m sorry?” Den meningen ekade I mitt huvud.

Tiden gick och sen tog det slut. Jag tänkte gå ut samma väg som resten av publiken men Rebecca drog i mig och ännu en gång var vi backstage. Jag suckade och kollade på henne.

- Jag tänker inte träffa honom Rebecca sa jag och kollade allvarligt på henne.

- Varför inte? Hörde jag en röst säga bakom mig. Jag vände mig om och såg Joe. Jag kollade bak och såg att Rebecca var borta. Jag suckade och kollade på Joe igen.

- Var den om mig? Låten? Frågade jag och han nickade samtidigt som han rodnade. Jag log lätt. Fan vad gullig han var.

- Jag vet inte vad mer jag ska göra för att du ska förlåta mig, men om detta inte räckte så tänker jag fortsätta kämpa. Jag kämpar tills du är min igen sa han och kollade djupt in i mina ögon.

- Joe… detta funkar inte…

Jag kände en ensam tår rinna ner för min kind. Visste Rebecca om detta? Åh, de är klart hon gjorde. Detta var därför jag hade fixat mig så mycket, och hon hade antagligen fixat sig lite så inte jag skulle fatta.

- Sophia vänta.

Rösten, jag hade inte hört den rösten sen han sårade mig. Och de skärde rakt in i hjärtat. Skulle jag stanna? Nej, han skulle bara såra mig mer…

Sophias perspektiv

Jag fortsatte gå mot hållet jag kom ifrån. Varför hade Rebecca gjort så här? Hon visste att jag inte ville vara vid honom. Han sårade mig alldeles för mycket och sen tror han att en middag gör allt bra igen. På tal om Rebecca. Hon har säkert åkt iväg. Jag kollade mot hållet där vi hade parkerat och precis som jag trodde så var bilen borta. Jag suckade högt, det var alldeles för långt för att gå hem.

- Sophia!

Ännu en gång skar rösten in i hjärtat.

- Snälla, lyssna bara sa han och jag kände ännu en tår rinna ner. Jag hörde hans fotsteg allt tydligare vilket betydde att han snart var vid mig. Jag kände mina ben bli svagare och tillslut började dom skaka. Jag försökte sträcka på mig och jag hoppades verkligen att mina ben skulle hålla mig uppe. Men nej, inget skulle gå som jag ville. Jag tog ett försiktigt steg fram och mina ben ville inte längre hålla mig uppe. Jag slöt ögonen och sträckte fram armarna för att ta emot mig när jag ramlade. Men istället för att känna sanden mot mig så kände jag två starka armar runt mig. Jag öppnade ögonen och fick se Joe. Jag kollade in i hans underbara bruna ögon, dom var så vackra… NEJ! Sophia vad håller du på med. Han har sårat dig skärp dig. Han drog upp mig så att jag stog upp med han höll fortfarande ett stadigt grepp om mig. Jag putte hårt iväg hans armar men mina ben svek mig igen så hans armar var runt mig ännu en gång. Han hjälpte mig bort till det lilla berget bredvid där han satte ner mig. Jag mötte hans blick snabbt innan jag vek undan och kollade ut mot havet.

Joes perspektiv

Det var svårt att se Sophia igen, även om det gjorde mig glad så var det svårt eftersom att jag hade sårat henne riktigt mycket. Jag satt hela tiden och kollade på henne medans hon kollade ut mot havet. Jag ville säga något men vad? Det ända jag ville var att allt skulle bli bra, att jag kunde sitta och hålla om henne, kyssa henne och kalla henne min. Jag älskade henne alldeles för mycket för att förlora henne.

- Sophia, jag är så ledsen för allt som hände. Det var inte meningen att vara med Demi. Jag vet att de var fel och det kommer aldrig att hända igen sa jag och innan jag hann fortsätta så avbröt hon mig.

- Klart som fan att de inte händer igen, hur ska de hända när vi inte ens är tillsammans? Frågade hon utan att ens ge mig en blick. Orden ekade i mitt huvud. Om jag kände henne rätt så ville hon bara springa här ifrån just nu. Men hon kunde inte efter som att hennes ben inte ville hålla henne uppe vilket var ganska konstigt.

- Sophia…

- Säg inget mer Joe. Du och jag är över. Tror du verkligen att en middag skulle lösa allting? Även om de var ganska gulligt så hjälper det inte alls.

- Sophia, ät middag med mig och låt mig förklara. Vad jag har hört så har du inte ätit på flera dagar. Kom igen nu sa jag och reste mig upp.

- Nej Joe.

- Låt mig i alla fall köra hem dig. Du kan inte gå hela vägen plus att dina ben inte ens funkar just nu. Hon kollade länge och tveksamt på mig innan hon tog tag i min arm och jag hjälpt henne till bilen. Så fort jag hade hjälpt henne så släppte hon mig. Hela vägen satt vi i tystnad. Så fort jag försökte säga något så höjde hon musik och tillslut gav jag upp. Jag får försöka med något annat. Men då behöver jag Rebeccas hjälp igen, jag får fixa det senare. Jag stannade utanför Sophias hus. Hon öppnade genast bildörren för att kliva ut så jag hoppade ut och sprang runt bilen för att hjälpa henne men så fort jag tog tag i henne så knuffa hon lätt på mig.

- Jag klarar mig själv sa hon argt och gick mot dörren. Jag kollade efter henne ett tag innan jag suckade högt.

- Kom ihåg att jag älskar dig mumlade jag lågt innan hon gick in i huset.

Rebeccas perspektiv

Jag vaknade tidigt på morgonen av att min mobil ringde. Jag suckade och tog upp den. Utan att kolla vem de var så svarade jag.

- Du väckte mig! Sa jag argt och hörde en röst som skrattade.

- Förlåt sa Joe på andra sidan luren.

- Vad vill du Joe? Frågade jag och han blev genast allvarlig.

- Inget funkade igår, men jag har en ny plan. Och detta måste funka.

- Och du ringer mig för att? Frågade jag även om jag visste varför.

- För att jag behöver din hjälp.

Vi pratade ganska länge tills vi hade rett ut allt. Detta kunde faktiskt funka på Sophia. Men igår kväll när hon kom hem så trodde jag att hon skulle vara sur på mig för att jag hade hjälpt Joe. Men hon hade bara gått rakt upp på sitt rum och lagt sig. Jag hade sovit hemma hos henne under natten också. Eller ja, ganska många nätter. Jag reste mig upp ur sängen och sträckte lätt på mig. Jag tog på mig en jeans jacka eftersom att jag frös och det var det ända jag hittade och gick ut ur gästrummet.

Sophias perspektiv

Jag vaknade av en lätt knackning på dörren. Jag sträckte på mig i sängen och satte mig halv upp lutandes på min arm.

- Kom in mumlade jag sömnigt. In kom Rebecca med ett svagt leende.

- Förlåt Sophia, jag trodde verkligen ni skulle lösa allt sa hon och satte sig på sängkanten.

- Rebecca det gör inget alls. Jag vet att du bara ville mitt bästa.

- Jag är glad för att du förlåter mig men du och jag ska åka till Mexiko för en skön liten semester med sol och bad och bort från Joe sa hon och flinade. Jag skrattade lågt åt henne.

- Du är galen, vi kan inte bara åka.

- Jo de kan vi, jag har löst allt med skolan och så, vi missar ju ingenting nu när de är sista veckan sa hon och jag ryckte till. Jag hade missat skolan i flera dagar nu, jag hade inte alls tänkt på det. Jag kollade ännu en gång på Rebecca. En resa till Mexiko kan väl ändå vara ganska kul.

- Okej då, när åker vi? Frågade jag och hon log stort.

- Imorgon, så packa! Sa hon och sprang ut från rummet. Imorgon? Redan? Ja de skulle vara skönt att komma bort här ifrån så fort men herregud, imorgon?

När jag hade packat ner allt så kom Rebecca in i mitt rum igen. Jag hade satt mig på sängkanten och jag kollade på Rebecca som hade ett busigt flin på läpparna. Hon skrattade högt innan hon hoppade på mig och kramade om mig. Jag skrattade lågt och besvarade hennes kram.

Förlåt men hinner nog inte med kapitlet, killen jag berättade om gick nyss o jag har inte ens börjat på nästa kapitel! Imorn är de pluggdag men ska försöka skriva nästa kapitel imorgon :)

De har varit en lång vecka för mig o ja de e bara tisdag... Saken e att jag hade prov idag, sen imorgon och sen ännu ett på torsdag så jag känner mig super stressad! Jag vill fokusera på dom här proven men så fort jag kommer hem på torsdag så kommer nästa kapitel. Kolla gärna in på torsdag kväll för att veta vad som händer med Joe, Demi och Sophia ;)

Det var sjukt kul att Joe ska få åka på turné och göra det han älskar… Men varför sa han att vi inte hade tid?

- Vad menar du Joe? Frågade jag och jag hörde förändringen i min röst.

- Tre dagar Sophia…

Det kändes som att mitt hjärta gick sönder i flera bitar. Jag kollade ner på marken och kände hur tårarna brände bakom ögonen. Vi har tre dagar innan han är borta i fem månader? Han måste skämta… Han tog min hand och log försiktigt.

- Men jag vet hur vi löser detta sa han och mina förhoppningar blev stora.

Joes perspektiv

- Skolan är slut om 3 veckor. Gå dom tre veckorna och sen följer du med på resten av min turné? I alla fall över sommaren sa jag och verkligen hoppades på ett ja. Jag älskade att turnera och jag älskar Sophia. Dom två sakerna tillsammans skulle bli fantastiska. Jag kollade på henne och man såg att hon tänkte efter. Jag satt och väntade på svar, det kändes som att det tog flera timmar.

- Joe, jag är lite besviken över att du inte sa detta tidigare sa hon och jag var säker på att hon skulle säga nej. Varför berättade jag inte tidigare…

- Men… Jag vill inte vara en minut ifrån dig, såklart jag följer med sa hon och jag sken upp som en sol. Jag hoppade upp och ner och var helt överlycklig. Jag bar upp Sophia från stolen och sprang iväg mot ”vardagsrummet” där dom andra satt. Sophia skrattade och höll sig fast medans jag sprang runt med henne i min famn. Nick, Joey och Jessica kollade konstigt på oss.

- Hon följer med, hon följer med, hon följer med skrek jag samtidigt som jag sprang runt. Då insåg dom andra vad detta handlade om och dom började också skratta.

- Kom igen nu Joe, vi måste dra, släpp ner henne sa Nick och flinade. Jag stannade upp med släppte inte ner Sophia. Hon började slå mig löst på ryggen jag skrattade och släppte ner henne och kysste henne länge.

Sophias perspektiv

Dagarna gick och Joe hade åkt iväg på sin turné för en vecka sen. Det betyder att jag får träffa honom om två veckor. Jag suckade högt och slängde ner min skolväska på golvet och slängde mig på min mjuka säng. Jag grät jättemycket första natten då Joe åkte och jag saknade honom riktigt mycket. Jag upp min mobil och slog Joes nummer. Han svarade efter andra signalen och jag hörde genast att något var fel.

- Älskling, vad har hänt? Frågade jag chockat, jag hörde honom andas tungt innan han svarade.

- Jag ringer snart Sophia, jag måste bara ta hand om en sak sa han och la på. Jag suckade och la ner mobilen på sängen.

Jag drog fram min laptop som jag hade lagt på kudden. Jag startade den och väntade på att den skulle ladda klart. Jag loggade genast in på twitter och kollade om Joe hade skrivit något. Han hade skrivit massa om hur bra hans konserter gick vilket gjorde mig glad. Tills jag såg det han hade skrivit för bara några timmar sen. ”Sorry babe”. Jag läste texten om och om igen. Vad menade han? Jag suckade och gick istället in på hans fan sida. Precis när jag tryckte enter så ringde mobilen. Jag kollade ner på skärmen och såg att de var Joe.

- Hej sötnos sa jag glatt.

- Jag måste berätta en sak mumlade han lågt. Jag tog ett djupt andetag. Vad är det som har hänt? Har jag gjort något? Har han gjort något? Jag kollade på laptoppen och märkte att sidan hade laddat klart.

- Vadå Joe? Frågade jag allvarligt. Jag bläddrade samtidigt ner på fansidan tills jag såg något väldigt intressant.

- Jag har gjort något dumt hörde jag honom säga men jag svarade honom inte. Jag kollade bara på skärmen, det fanns massa bilder på honom och Demi Lovato. Jag kollade snabbt på rubriken. ”Har Joe äntligen hittat sin drömtjej?”

Jag släppte mobilen som studsade på sängen och ner i golvet. Jag var ju hans tjej, var det de här han ville berätta. Jag skakade på huvudet för att komma ur chocken. Jag tog upp min mobil som låg på golvet. Jag satte mobilen mot örat och hörde Joe fråga om jag var kvar.

- Vi ses Joe, ha det så underbart på din turné med Demi sa jag surt och la på. Jag kastade iväg mobilen som hamnade i min klädhög. Jag kände en tår sakta rinna ner för min kind. Hur kunde han redan ha hittat en ny? Okej, han kände henne sen innan men hur kunde han bara göra så mot mig.

Joes perspektiv

Jag hade gjort bort mig så mycket. Jag hade saknat Sophia så mycket att jag behövde något som gjorde att jag tänkte på annat. Och där kom Demi in i bilden. Varför gjorde jag de? Har jag nu förlorat tjejen jag älskar mest på hela denna jorden? Jag suckade högt när hon sa hejdå. Jag vet inte hur hon hade fått reda på allting men de bryr jag mig inte om. Jag hade sårat henne. Jag skrek högt och slog in handen i väggen. Jag skrek till av smärtan som spred sig över fingrarna.

Ännu en gång hade jag förlorat kvinnan i mitt liv.

- Oj, jag visste inte att hon sov, jag skulle bara kolla hur de var med henne men jag antar att jag kan göra det imorn sa Mr. Smith och jag hörde honom gå ut från rummet. Så fort jag hörde dörren smälla igen så började jag skratta så mycket att jag ramlade av sängen. Varför skulle jag alltid ramla av sängen?

Jag hörde Joe skratta och när jag ramlade så skrattade han ännu mer.

Sophia perspektiv

Efter ett tag somnade jag faktiskt, men jag drömde om det som hände i Florida. Varenda liten detalj. Jag satte mig rakt upp i sängen och jag märkte att jag andades fort och svettades. Jag kollade på klockan som var tre på natten. Jag kände någonting droppa på min hand. Då insåg jag att jag grät. Mycket.

- Älskling, vad händer? Frågade Joe oroligt men sömnigt. Jag kollade på honom men vände fort bort huvudet så att han inte skulle se att jag grät.

- De var inte meningen att väcka dig, sov nu älskling sa jag utan att kolla på honom. Jag kände hans hand mot min.

- Jag ser att de är något älskling. Du kan berätta allt för mig.

Jag suckade och reste mig upp. Jag gick fort in i badrummet och tvättade av mitt ansikte så att tårarna skulle sluta rinna. Men de hjälpte inte. Jag kollade mig själv i spegeln. Jag behövde prata med någon. Jag behövde berätta. Jag skulle berätta.

Jag kände Joes armar runt mig och jag såg hans ansikte i spegeln.

- Joe, jag måste berätta en sak för dig… Men sen kanske du inte kommer vilja ha mig längre. Men du måste få veta detta. Mumlade jag och kollade ner i handfatet. Jag hörde Joe ta ett djupt andetag och när jag kollade upp i spegeln och såg hans ansikte så såg han riktigt orolig ut. Jag vände mig om och kollade in i hans ögon. Jag suckade och drog mig bort från hans famn. Jag gick in i sovrummet igen och Joe slängde sig på sängen.

- Älskling, jag kommer alltid vilja ha dig sa han och log. Jag klämde fram ett svagt leende och tog ett djupt andetag.

- När jag bodde i Florida hände det en sak. Det var de som gjorde så att vi flyttade till Kalifornien. Jag var tillsammans med en kille som heter Steve. Jag gillade inte precis honom. Vi liksom bara… Blev tillsammans. Men i alla fall. Efter ett tag försökte han ligga med mig. Jag sa nej och sa att jag inte alls var redo. Jag trodde han förstod det för att han lämnade mig genast ifred. Men dagen efter var rena helvetet. Han kom hem till mig under natten. Han hade lyckats smita in. Han var riktigt läskig. Han var inte alls den personen han brukar vara. Han försökte ta på mig men jag smällde till honom. Varje gång jag försökte springa ut så drog han i mig. Ingen var hemma så ingen hörde mig skrika… sa jag och sen kollade jag upp på Joe som bara såg chockad ut. Jag tog ett djupt andetag igen innan jag fortsatte.

Joes perspektiv

Jag visste vad hon skulle säga sen. Men jag ville inte att de skulle vara sant. Att allt bara var en dröm. Att detta inte alls har hänt henne. Men sen sa hon det och tårar rann ner för hennes kinder.

- Han våldtog mig Joe mumlade hon och kollade bort. Man såg att hon skämdes, och att hon fortfarande var rädd. Hur fan kan han ha gjort så mot henne? Mot min älskling. Jag kände ilskan bubbla upp men sen kollade jag på Sophia. Jag kunde inte stå här och bli arg nu. Jag får ta hand om Steve sen. Just nu behöver Sophia mig. Jag reste mig upp och gick fram och kramade om henne. Jag märkte hennes förvånade ögon.

- Så du är inte äcklad? Frågade hon och jag hörde rädslan i hennes röst.

- Nej de är jag inte. Jag gillar det inte men de var inte ditt fel älskling. Jag älskar dig, och Steve ska få igen…

Jag stod där länge och tog hand om henne. Detta var anledningen till varför hon hade börjat gråta när jag var hos henne första gången på middag. Då hon inte ville ha mig nära.

- Du anar inte hur skönt det är att du vet de nu Joe. De har varit jobbigt att hålla det inom mig sa hon och jag kysste hennes panna. Jag drog med henne till sängen och höll henne i min famn. Jag drog fingrarna genom hennes hår och efter ett tag somnade hon.

Men jag kunde inte sova. Jag skulle få tag på Steve, och han skulle få igen riktigt mycket. Han har skadat min älskling som fortfarande är rädd.

Det var nu sista dagen i New York. Om tre dagar skulle jag iväg på turné och jag hade fortfarande inte berättat för Sophia att jag skulle försvinna i 5 månader. Jag suckade och gick in i sovrummet. Jag hittade henne ute på balkongen där hon satt med en tidning. Jag log lätt och satte mig på stolen bredvid.

- Älskling, jag måste säga en sak, och du kommer antagligen inte alls gilla det sa jag och hon la genast ifrån sig tidningen.

- Har det hänt något? Frågade hon chockat.

- Nej… Vad skulle du säga om jag sa att jag skulle iväg på turné? Sa jag och väntade på svar.

- Det skulle ju vara skitkul för dig. Jag skulle sakna dig otroligt mycket men du hade nog haft kul sa hon och log. Hur kunde hon alltid vara så positiv?

- Jag ska på turné i 5 månader… mumlade jag lågt sen. Jag såg hennes ansikte som blev helt sorgset.

- Åh, jag antar att de är så när man är tillsammans med Joe Jonas. Men vi har ju ganska lång tid tills du åker, vi får ta vara på den tiden sa hon och klämde fram ett leende. Jag kollade ner på marken och suckade.

- Eller? Sa hon oroligt.

- Nej….

Sophias perspektiv

Det var sjukt kul att Joe ska få åka på turné och göra det han älskar… Men varför sa han att vi inte hade tid?

- Vad menar du Joe? Frågade jag och jag hörde förändringen i min röst.

- Tre dagar Sophia…

Det kändes som att mitt hjärta gick sönder i flera bitar. Jag kollade ner på marken och kände hur tårarna brände bakom ögonen. Vi har tre dagar innan han är borta i fem månader? Han måste skämta… Han tog min hand och log försiktigt.

- Men jag vet hur vi löser detta sa han och mina förhoppningar blev stora.

När jag hade hittat ett par shorts och ett rosa linne så bytte jag snabbt om. På linnet stod det ”We are young. We run free. Stay up late. We don’t sleep. Got our friends. Got the night. We’ll be alright ” Jag gick tillbaka till dom andra och märkte att det var en otroligt spänd stämning. Jag kollade på Joey och såg att han var otroligt arg.

___________________________________________________________________________________

Bild kommer senare kanske.

___________________________________________________________________________________

Sophias perspektiv

- Vad har hänt? Frågade jag allvarligt. Han kollade inte ens upp på mig utan han kollade på golvet. Jag suckade och kollade på Joe.
- Joey skämtade med Rebecca som tog åt sig ganska mycket sa han och kollade på mig. Jag kollade runt i rummet och märkte då att Rebecca inte var där. Jag suckade högt och kollade allvarligt på Joey som nu mötte min blick.
- Joey! De var meningen att vi skulle ha kul här. Du vet att Rebecca tar åt sig sa jag argt. Joey kollade på mig och hans såg inte längre arg ut. Han såg ångerfull ut. Just då kom Rebecca ut ur ett av rummen och hon såg... Glad ut? Hon skrattade och satte sig bredvid Joey.
- Sorry för att jag reagerade så sa hon och pussade han på kinden. Jag kollade konstigt på dom och märkte sen att Joe och Nick var lika förvånade som mig.
- Kom nu så gör vi något kul sa hon och reste sig upp. Jag kollade chockat på henne.
- Eh... Rebecca, vad är de med dig? Frågade jag och hon bara log stort.
- Vi ska ha kul sa hon och sträckte ut sina armar. Jag kollade på dom andra som bara ryckte på axlarna.
- Okej, vad ska vi hitta på? Frågade jag och satte mig ner vid Joe.
- Vi kan kolla frihetsgudinnan eftersom att de inte gick att se den igår, eller så kan vi kolla andra ställen sa Nick som hade varit tyst hela tiden.
- Eller äta sa Joey och flinade. Vi alla skrattade lågt åt honom men han hade rätt. Vi hade inte ens ätit frukost. 
- Eller bio! Fyllde Rebecca i. Jag kollade runt på alla som nu stod och tjafsa. Joe flinade och lutade sig mot mig.
- Jag vet vad vi kan göra viskade han busigt i mitt öra och blinkade med ena ögat.
- Dröm vidare babe sa jag och skrattade. Jag kollade på dom andra som fortfarande stod och tjafsade. Jag suckade lågt, hur svårt kan de vara?
- Vi kan väl göra så här: först går vi och äter, sen går vi runt och kollar på saker och sen bio, sa jag och alla blev tysta och började tänka efter.
- Det låter bra sa Joe som satt bredvid. Dom andra gillade också iden så vi gick genast ner för att äta frukost. Vi tog det vi ville ha och sen gick vi och satte oss vid ett runt bord. Vi åt under tystnad, för det mesta i alla fall. Joey satt såklart och pratade med massa mat i munnen

När vi var klara så åkte vi direkt iväg för att se frihetsgudinnan. Ännu en gång kunde jag inte vara nära Joe, vilket var riktigt jobbigt. Jag ville gå till honom och kyssa honom och hålla hans hand. Men det gick inte. Vi kollade bara på några få saker och hela tiden gick jag med Jessica. Efter det åkte vi till bion. De tog ett tag innan vi bestämde vilken film vi skulle se. Vi tog en romantisk film och nu var jag jätteglad för det var inte alls många i salongen så jag kunde sitta vid Joe. Okej, det var jag och Rebecca som valde film. Vi fick tjata ganska mycket på killarna men vi lyckades. Så fort dom släkte alla lampor i salongen så tog Joe min hand. Jag log stort och lutade mitt huvud mot hans axel. Filmen var faktiskt otroligt bra, men den slutade sorgligt. Den handlade om ett par som älskade varandra otroligt mycket. Mathias och Danielle hette dom. Men dom var tvungen att hålla förhållandet hemligt pågrund av deras föräldrar. Det kändes nästan som mig och Joe som var tvungen att hålla vårat förhållande hemligt för alla. I mitten av filmen kom deras föräldrar på dom. Danielles föräldrar blev genast arga över att hon inte hade lyssnat på dom och hennes pappa började att misshandla henne. En dag rymde hon då hemifrån och skulle springa hela vägen till Mathias. Det var mörkt ute och hon sprang mot vägen. På andra sidan vägen stod Mathias, Danielle sprang över vägen men såg inte bilen som kom. Mathias skrek och hon stannade upp. Hon blev påkörd med en smäll och flög flera meter. Mathias sprang gråtandes fram till henne. Ambulansen kom och hon hade förlorat mycket blod. I slutet dog hon med sin älskade som höll hennes hand.

Jag hörde en snyftning från Joe och insåg att han grät.

- Om de där någonsin hade hänt dig så hade jag tagit livet av mig sa han och kollade in i mina ögon.

- Ta aldrig livet av dig bara för mig Joe sa jag och kysste hans kind. Han la sin arm om mig och gav mig en snabb kyss på halsen.

- Jag älskar dig Sophia, och jag skulle aldrig vilja leva utan dig.

Jag tog hans hand och kramade om den. Jag måste ha den underbaraste killen i hela världen. Så fort filmen var slut så skyndade vi oss till hotellet för Mr. Smith och dom andra skulle vara tillbaka närsomhelst och vi visste inte om Mr. Smith kanske skulle kolla om jag blivit bättre. När vi var vid hotellet så såg vi klassen lite längre bort. Vi sprang in mot hissarna och skyndade oss till rummet. Efter bara några minuter knackade det på dörren. Vi hade rätt, han kom hit. Jag gick genast och la mig i sängen, Joe satte sig bredvid med en tidning i handen och dom andra satte sig och spelade kort. Förutom Joey då som gick och öppnade. Jag hörde Mr. Smiths röst och den kom närmare sovrummet. Jag drog upp täcket till hakan och var tvungen att hålla mig för skratt. Jag slöt ögonen och låtsades sova. Jag hörde nu att Mr. Smith var i rummet.

- Schhh…. Hörde jag någon säga. Antagligen Joe som satt bredvid mig.

- Oj, jag visste inte att hon sov, jag skulle bara kolla hur de var med henne men jag antar att jag kan göra det imorn sa Mr. Smith och jag hörde honom gå ut från rummet. Så fort jag hörde dörren smälla igen så började jag skratta så mycket att jag ramlade av sängen. Varför skulle jag alltid ramla av sängen?

Jag hörde Joe skratta och när jag ramlade så skrattade han ännu mer.